Hur förklarar man genus?

Alltså, genus… Var ska man ens börja? Det är ett ord som får en del att himla med ögonen, andra att bli eld och lågor. Själv minns jag hur förvirrad jag var första gången jag hörde det. Tänkte typ, är det inte bara samma sak som kön? Men nej, det är ju så mycket mer. Det handlar om alla de där osynliga trådarna som styr oss, om hur vi förväntas vara och bete oss bara för att vi råkar vara födda som tjej eller kille. Tänk bara på hur leksakshyllorna ser ut! Rosa prinsessor åt ena hållet, blåa bilar åt det andra. Visst, det kanske börjar bli lite bättre nu, men ändå.

För mig handlar genus om hur vi begränsas av de här förväntningarna. Som när min kompis Johan fick höra att han var en “mes” för att han ville vara hemma med sina barn. Eller när min syster fick frågan på en arbetsintervju om hon planerade att skaffa familj. Alltså, hallå?! Det är ju helt sjukt! Är det inte dags att vi slutar trycka in folk i fack bara för att de har en viss kroppsdel?

Jag läste någonstans att typ 70% av alla hushållssysslor fortfarande görs av kvinnor, även om de jobbar lika mycket som männen. Sjuttio procent! Det säger väl allt? Det är ju inte så att vi föds med en inneboende dammtorkningsgen. Det är samhället som lär oss vad som är “manligt” och “kvinnligt”. Och det är ju precis det som genus handlar om. Att ifrågasätta de där normerna och försöka skapa en värld där alla får vara precis den de är, oavsett kön. Är det för mycket begärt? Jag tror inte det.