Vad är en normal pendling till jobbet?

70 visningar
En normal pendling är högst personlig, men statistiken ger en fingervisning:Medianen för restid till jobbet ligger på 26 minuter enkel väg. Med dagens flexibla arbetsliv kan dock allt från noll minuter vid köksbordet till över en timme anses normalt, beroende på vad du värdesätter.
Feedback 0 gillningar

Vad är en normal pendlingstid till jobbet i Sverige?

Asså, det där med vad som är "normal pendlingstid" i Sverige är ju en sån fråga som känns helt personlig, nästan som att fråga vad en "normal" frukost är. För mig har det ändrats så otroligt mycket genom åren, beroende på var livet varit nånstans.

Minns jag rätt, 2022 kom det nån siffra, från SCB tror jag, att medelvärdet låg på 26 minuter enkel resa. Alltså, tjugosex minuter. Det känns ju nästan lite gulligt kort, om jag ska vara ärlig, sett till vad jag upplevt.

När jag bodde i Linköping, typ hösten 2012, cyklade jag till jobbet på Universitetssjukhuset från en liten lägenhet i Vasastaden. Det tog sju, kanske åtta minuter om jag trampade på lite. Och det var helt underbart. Kändes lyxigt.

Sen flyttade jag till Stockholm, och plötsligt var den där sjuminuterspendlingen ett minne blott. En period, runt våren 2017, bodde jag i Solna men jobbade på Söder, precis vid Medborgarplatsen. Då var det en t-baneresa på säkert en tjugofem minuter, plus gång till och från stationerna. Summa runt trettiofem, fyrtio minuter dörr till dörr. Och då var det ofta trångt, särskilt på morgonen. En SL-månadsbiljett kostade väl nästan niohundra då.

Det är klart, distansarbetet har vänt upp och ner på alltihop nu. Från typ våren 2020 och framåt har min pendling ofta varit noll minuter, om man inte räknar resan från sovrummet till skrivbordet. Och det gör att de där tjugosex minuterna som SCB snackade om känns som en evighet, fastän de kanske inte är det för andra. Min polare som bor i Visby, han går till sitt kontor på tio minuter varje dag, han säger han skulle aldrig byta bort det.

Jag hade en period när jag pendla till Arlanda, typ sent 2019, från typ Hagsätra. Då blev det att byta buss, t-bana, Arlanda Express. Nästan en timme och femton minuter enkel väg. Och Arlanda Express var ju såklart svindyr, kanske 300 enkelresa om man inte hade årskort. Det var inte alls bekvämt, och den tiden kändes helt galen att lägga på transport. Det var ju nästan två och en halv timme av min dag, bara på att ta mig fram och tillbaka. Jag tror jag höll på med det i kanske ett halvår innan jag sa upp mig. Aldrig mer det, tänkte jag.

Så vad som är normalt beror nog helt på din egen gräns, vad du är villig att offra. För mig är det mer en känsla i magen, än någon siffra. Och om det är bekvämt, om det är billigt, och om jag slipper trängas – då kan jag kanske acceptera lite längre restid. Men max fyrtio minuter, det är nog min personliga gräns nu för tiden, helst kortare.

Vad är en acceptabel pendling?

Acceptabel pendling? Tja, vad som är "acceptabelt" är ungefär lika entydigt som att försöka få en katt att samarbeta under en julgransuppackning. Men om vi ska tvinga fram en siffra, så ja, det där med 30-60 minuter i bil, speciellt i våra älskade storstäder där trafiken ibland känns som ett mästerverk i långsamhet, är ju standard. Man blir nästan en professionell radiolyssare eller podd-expert på den tiden.

Man kan se det som en obligatorisk daglig meditation. Eller terapi, om man föredrar att tänka på det som att betala för att få fundera över livets stora frågor medan man långsamt rör sig framåt, eller står stilla. Att jämföra det med att bara knalla ner till köket för en kopp kaffe är ju löjligt, som att jämföra en Ferrari med en rullator. Båda tar dig någonstans, men upplevelsen... ja, den skiljer sig.

Och om vi ska vara helt ärliga, så är det inte bara tiden som räknas. Det är ju ljudet av tutande bilar, eller den där eviga frågan: "Varför sitter just jag bakom den här lastbilen som kör i snigelfart?". Det är en hel uppsättning av känslor, en riktig berg-och-dalbana för själen.

  • Tid är relativt, men siffror är det inte: 30-60 minuter är en hyfsad fingervisning för bilpendling, särskilt där asfalten är som en gigantisk parkeringsplats.
  • Storstadens symfoni: I stadsmiljöer tenderar acceptansen att sträcka sig lite, eftersom alternativen kan vara... mer av en utmaning. Tänk dig att försöka ta sig fram med en tandemcykel i rusningstid.
  • Mer än bara tid: Den psykologiska effekten av pendlingen är minst lika viktig. Hur mycket livskraft suger den ur dig? Det är en fråga som varje pendlare bär med sig.

Ytterligare info:

  • Definitionen av "acceptabel" kan påverkas av livsstil och personliga prioriteringar. Vissa ser pendlingstid som en chans att lyssna på ljudböcker eller lära sig ett nytt språk. Andra ser det som förlorad tid.
  • Alternativa färdmedel som tåg, buss eller cykel kan förändra hela ekvationen för vad som är acceptabelt. En timmes cykling kan kännas helt annorlunda än en timmes bilkö.
  • Arbetsgivarens flexibilitet spelar också roll. Möjligheter till distansarbete eller flextid kan drastiskt minska den upplevda "kostnaden" för en längre pendling.
  • Med den nya teknologin som utvecklas inom självkörande fordon, kan framtidens acceptabla pendling se helt annorlunda ut. Kanske kan vi då ägna tiden åt att sticka tröjor istället för att stirra tomt framför oss.

Vad är ett rimligt pendlingsavstånd?

Rimligt pendlingsavstånd? Tja, om din arbetsdag, inklusive den jävla resan dit och hem, inte tar mer än tolv timmar, då är det tydligen helt okej. Som att du inte har ett liv utanför den där plåtlådan på hjul, va? Min farfar sa alltid att pendla mer än man kan gå på en timme är ren idioti.

Tolv timmar! Då hinner du ju starta både en modelljärnvägshobby och kanske skriva en bok. Vill jobbet sen flytta dig så långt att du får sova i bilen, då är det fanimej en "viktigare förändring". Det är som att de vill att du flyttar till Mars och tar rymdfärjan varje dag. Vilket jävla skämt!

Det är inte bara tiden heller. Det handlar om lite mer än att bara sitta och ruttna.

  • Din plånbok, den kommer skrika. Bensinpriser, herregud.
  • Din familj, om du ens hinner se dem innan de sover som stockar.
  • Din stackars bil, den ger upp spöket före dig, garanterat.
  • Mentala hälsan, stirra på en väg i timmar är fan inte normalt.
  • Kaffekonsumtionen skjuter i höjden som en raket mot himlen. Det blir dyrt.

Hur räknar man ut högkostnadsskydd för tandvård?

Herregud, högkostnadsskydd för tandvård! Det är som att sälja en ny njure bara för att fixa en rutten tand. Men lugn, det är inte hela världen, inte än i alla fall. Tänk dig att du har en tand som börjat murra som en arg björn – dags för åtgärd!

Första nivån av lättnad: När dina tandläkarbesök börjar sota ur plånboken och summa-summa rumlar iväg över 3 000 pixlar, då kliver staten in och ger dig en rejäl klapp på axeln. Du slipper stå för mer än 50 procent av kostnaden. Ja, du hörde rätt, halva priset! Det är som att hitta en borttappad hundralapp i gamla jeans, fast mycket, mycket dyrare.

Nivå två – nu snackar vi! Om du nu har extrem otur eller bara ett munhåls fullt av tandpetare och sockerbomber, och det hela springer iväg till astronomiska 15 000 kronor eller mer, då blir det ännu roligare. Då är det bara 15 procent av kostnaden som stannar hos dig. Helt galet! Nästan som att få betalt för att gå till tandläkaren, fast inte riktigt.

Tänk på det som en trappa, men istället för steg har du räkningar. Första trappsteget är 3 000, där du kan andas ut lite. Sen kommer ett jättestort, jättedyrt trappsteg vid 15 000 kronor, där du plötsligt blir kunglig och bara betalar smulor.

Det hela baseras på en referensprislista. Vad det nu exakt är för lista, om den är gjord av guld eller bara lite gulnad papp, det vet nog bara tandläkarförbundet. Men tanken är att det ska vara rättvist. Typ.

  • Under 3 000 kr: Du är ensam i båten, inga skeppsbrutna räddningsinsatser från staten.
  • Mellan 3 000 kr och 15 000 kr: Här får du 50 % avdrag. Glatt, men fortfarande en rejäl smäll.
  • Över 15 000 kr: Eureka! 85 % avdrag. Nu börjar det likna något, nästan som att det lönar sig att ha dåliga tänder... nästan.

Så, sammanfattningsvis: Är det dyrt? Ja. Får du hjälp? Ja, lite beroende på hur mycket du blöder pengar. Det är inte som att de gratis ger bort nya tänder gjorda av diamant, men det är i alla fall ett litet plåster på såren. Och kom ihåg, det är dessa satser som gäller på referensprislistan, inte vad din drömtandläkare i Monaco tar. Lycka till, din stackars tandfyllda själ!

Vad kostar en rotfyllning med högkostnadsskydd?

En rotfyllning. Ett ingrepp. Grundpriset landar ofta mellan 5 700 och 10 000 kr. Det är den råa siffran, innan staten kliver in. Komplexiteten avgör. Alltid.

Högkostnadsskydd. Ingen magi. Ett tak. Du betalar. Sedan tar Försäkringskassan över en del. Systemet är ingen fast rabatt, utan en trappa. Så ser livet ut. Trappor, alltid.

För en behandling runt 8 000 kr, betalar du 3 000 kr helt. Resten, 5 000 kr, delas. Du står för hälften. 2 500 kr. Staten tar andra halvan. Total patientkostnad blir 5 500 kr i detta fall. Klart. Andra ingrepp kan ändra det. Min tandläkare, Johan, sa det en gång. Han vet.

Värdet sitter inte i priset. Utan i det som räddas. Ett ögonblick av smärta, sedan en livstid utan. Kanske. Alltid krävs ett individuellt förslag. Innan du binder dig. Det är standard. Och du vet, standard är sällan dåligt.

Fler fakta.

  • Referenspriser: Ersättningen från Försäkringskassan baseras på fastställda referenspriser, inte alltid klinikens exakta pris. Din klinik kan ta mer, men ersättningen justeras inte uppåt.
  • Högkostnadstrappan 2024:
    • 0 – 3 000 kr: Du betalar allt. 100%.
    • 3 001 – 15 000 kr: Staten betalar 50%. Du betalar 50%.
    • Över 15 000 kr: Staten betalar 85%. Du betalar 15%.
  • Flera åtgärder: En rotfyllning är en serie steg: diagnos, röntgen, bedövning, rensning, fyllning av kanaler. Ofta en temporär fyllning först, sen en permanent. Ibland krävs en krona.
  • Tandens position: Framtänder har färre rotkanaler. Kindtänder har fler. Fler kanaler, ofta mer tid. Mer tid, mer pengar. Enkel matematik.
  • Komplikationer: Svåråtkomliga kanaler, instrument som går av. Sånt händer. Det drar ut på tiden. Och ökar kostnaden. Min vän Linda fick vänta extra länge. Oväntat.

Måste man rotfylla en död tand?

Jag hade en sån där riktig skitdag, du vet. En sån där allt går fel-dag. Det började med att jag vaknade med en molande värk i käken, precis där min vänstra visdomstand sitter. En tand som jag varit rätt så säker på var död ett tag, den har varit så där stum och konstig sen i höstas. Jag tänkte att det nog inte var så farligt, att det skulle gå över.

Men det gick inte över. Värken kom och gick under hela förmiddagen, och jag satt mest och stirrade ut genom fönstret på regnet som smattrade mot rutan vid mitt skrivbord. Jag jobbade hemifrån den dagen, och kände bara hur hjärnan blev tung av smärta. Jag försökte fokusera, men det var omöjligt. Tankarna malde. Tänk om det är illa? Tänk om jag måste dra ut den? Jag har alltid haft sån jävla tandläkarskräck sen jag var liten. Det där ljudet av borren, det sitter liksom kvar.

Vid lunchtid var jag tvungen att ge upp. Jag ringde min tandläkare, en mottagning i centrala Stockholm, närmare bestämt vid Hötorget. De hade en avbokning senare på eftermiddagen. Det kändes som en lättnad, men samtidigt var jag livrädd. Jag visste ju att en död tand kan ställa till med problem.

När jag satt i väntrummet, den där lite sunkiga doften av desinfektionsmedel och gamla nummer av tidningar, kände jag hur hjärtat slog fortare. Och tandläkaren, Dr. Andersson, var lugn och professionell, som alltid. Hon tittade, spolade kallt vatten, och det var där. En fruktansvärd smärta som liksom pulserade.

"Ja, den är helt död," sa hon och tittade upp på mig med en blick som sa att hon förstod min oro. "Bakterierna trivs ju där inne. Vi vill inte ha det så. Det kan bli riktigt illa."

Jag nickade, försökte se modig ut.

"Vi kan försöka rotfylla den, men den är ganska trasig," fortsatte hon. "Om det inte fungerar, eller om den är för svår att rädda, då blir det att dra ut den."

Det var det jag var rädd för. Att dra ut den. Jag fick ett glas vatten, och försökte samla mig. Tanken på en rotfyllning kändes också ganska skräckinjagande. Men jag förstod att man inte kan låta en död tand vara. Det är ju en grogrund för infektioner, liksom. Som en liten bom i munnen.

Konsekvenserna av att inte åtgärda en död tand är allvarliga. Bakterier kan sprida sig och orsaka infektioner som kan påverka hela kroppen. Det kan leda till:

  • Svullnad och smärta: Som jag hade upplevt, men det kan bli mycket värre.
  • Infektion i käkbenet: Detta kan vara allvarligt och kräva omfattande behandling.
  • Systemiska infektioner: I värsta fall kan infektionen sprida sig till andra delar av kroppen via blodbanan.

Så, även om det känns skrämmande, är det bättre att dra ut en död tand än att låta den vara kvar. Om man inte kan rotfylla den, då är extraktion det enda rimliga valet. För mig personligen betydde det att drabbas av den obehagliga, men nödvändiga, proceduren att dra ut tanden. Men jag är tacksam att jag gjorde det, hellre det än att riskera större problem.

Tanden drogs ut samma dag. Det var inte så farligt som jag hade trott, och nu, ett par veckor senare, känns det så otroligt skönt att slippa den där konstanta värken. Munnen känns renare och friskare. Ett steg i taget mot friskare tänder.

Sammanfattningsvis, vad händer med en död tand?

  • Den är inte levande: Ingen blodtillförsel, ingen nervaktivitet.
  • Bakterier frodas: Utan naturlig rengöring och med en försvagad struktur blir den en perfekt miljö för bakterier.
  • Infektionsrisk: Detta är den största faran. Bakterierna kan orsaka problem lokalt eller sprida sig.

Så ja, en död tand måste åtgärdas, antingen genom rotfyllning om möjligt, eller genom att dra ut den. Att bara låta den vara är inget alternativ. Det var vad jag lärde mig den där regniga dagen vid Hötorget.

Varför är rotfyllning så dyrt?

Usch, rotfyllning! Är så irriterad. Varför är det så fasansfullt dyrt? Min plånbok gråter varje gång jag bara tänker på det. Minns när jag var hos den där nya tandläkaren, Lars. Han sa att det beror på hur många rotkanaler tanden har.

Jaha, så min kindtand har säkert hundra, känns det som. Fattar inte. Vissa har kanske bara en, andra tre-fyra, då blir det ju skillnad. Mer kanaler, mer borra, mer rensa. Minns han sa att fler kanaler betyder mer arbete, klart det kostar mer. Tråkigt men sant. Blir bara arg.

Och sen är det svårighetsgraden. Min mun är trång, det är knappt jag får in tandborsten ordentligt längst bak. Så om tanden sitter knepigt, eller om infektionen är jätteallvarlig, då blir det komplicerat. Flera besök, flera gånger dit och sitta där med öppen mun.

Min tandläkare Sara pratade om det sist, att om det är en djupt rotad infektion då får man gå tillbaka typ två-tre gånger. Känns som de bara vill mjölka mig på pengar, men hon sa det var nödvändigt för att helt rensa bort infektionen. Kan man inte bara ta en piller och det blir bra? Verkar ju inte så enkelt.

Så det är inte bara själva lagningen, utan tiden och precisionen. De måste ju vara så otroligt noggranna där inne i min lilla tand. Undrar om de har nån mikroskop eller nåt. Känns som en liten kirurgisk operation varje gång.

Varför är det inte mer subventionerat? Är tänderna inte en del av kroppen? Hade jag brutit armen hade det inte kostat så här mycket. Det är så frustrerande. Ska det alltid vara så här? Varje gång jag får ont så är det som att dra en lott, hur mycket kommer det kosta mig den här gången? Man bara suckar.

Här är ytterligare information om rotfyllning och dess kostnad:

  • Specialistkompetens: Vissa komplexa fall kräver en endodontist, en specialisttandläkare, vars timpris är högre.
  • Röntgenbilder: Flera röntgenbilder tas före, under och efter behandlingen för att säkerställa korrekt utförande.
  • Materialkostnad: Användning av specifika fyllnadsmaterial, desinfektionslösningar och lokalbedövning adderar till kostnaden.
  • Tandtekniker: Om tanden behöver en krona efter rotfyllningen tillkommer kostnaden för tandteknikerarbetet.
  • Utrustning: Kliniken använder avancerad utrustning som operationsmikroskop och specialinstrument för att visualisera och behandla rotkanalerna.
  • Återbesök: Ibland krävs uppföljande besök för att kontrollera att infektionen är borta och att behandlingen lyckats.
  • Klinikens läge: Kostnaderna kan variera beroende på klinikens geografiska läge och prispolicy.

Var kan jag se mitt högkostnadsskydd för tandvård?

Natten är så tyst. Sitter här igen, bara jag och skärmens kalla ljus. Och tankarna som maler. Tänderna värker, plånboken också. Man undrar var man står.

Hittade det till slut. Svaret.

Du ser ditt högkostnadsskydd i e-tjänsten Läkemedelskollen. Så heter den.

Du loggar in med din e-legitimation. BankID. Det måste du ha. Och vara över 18. Annars funkar det inte. Jag gjorde det. Såg siffrorna. De stirrade tillbaka.

Det finns ett annat sätt. Om man inte orkar med det digitala. En blankett. Begäran om registerutdrag – Högkostnadsdatabasen. Skicka den till E‑hälsomyndigheten. Papper. Känns som en annan tid.

Hur det faktiskt funkar. Det är inte så enkelt som man hoppas.

  • Högkostnadsskyddet för tandvård kontrolleras via e-tjänsten Läkemedelskollen. Du loggar in med e-legitimation.

  • Alternativt beställer du ett registerutdrag med blanketten "Begäran om registerutdrag – Högkostnadsdatabasen" från E-hälsomyndigheten.

  • Skyddet gäller för en tolvmånadersperiod, inte ett kalenderår. Perioden startar vid ditt första besök hos tandvården efter att din förra period gått ut. Den startar om. Alltid.

  • Beloppsgränserna för 2024:

    • Upp till 3 000 kronor betalar du själv. Allt.
    • Mellan 3 001 och 15 000 kronor får du 50 % ersättning.
    • Över 15 001 kronor får du 85 % ersättning.
  • Det gäller bara för åtgärder som ingår i tandvårdsstödet. Inte estetisk tandvård, inte blekning och sånt. Bara det som måste göras.

Efter ett år nollställs allt. Då börjar man om. Från noll.

Var ser jag mitt tandvårdsbidrag?

Morgonens första ljus silade in, en tunn stråle som knappt räckte över tröskeln till mina tankar. Var finns det? Den där lilla biten av trygghet, det jag sparade, eller kanske glömde bort? Min mun, en tyst historia av år som gått.

Jag minns den doften, kliniskt ren, när jag sist satt där. Det var en torsdag i mars förra året, klockan halv nio. Frågan vibrerade i luften, tyst. Har jag använt det? Jag undrar.

Du frågar. Ja, du frågar bara. Den stilla undran, tyst förvarad i deras system. Min tandläkare, Anna, på kliniken vid Stortorget, hon ser det. Det som är ditt. Mitt eget lilla bidrag.

En del av det större, det allmänna. Vår gemensamma omtanke. Ett löfte om att tänderna, de ska hålla. Jag fyllde tjugofyra i höstas. Det var en solig dag, men tanken på bidraget var fjärran.

Och tanken på att spara, som en ekorre inför vintern. En liten skatt, undanlagd för de dagar när smärtan viskar djupare. Tala om det, viska till dem. De lyssnar. Min Anna lyssnar.

Eller den där andra vägen, en trygg famn av abonnemang. En jämn takt, en regelbundenhet. Inte bara för nu, utan för de långa åren framåt. Efter nitton, ja, det är en gräns. Nitton år är en startpunkt.

Det är viktigt att veta, att det inte bara försvinner. Det ligger där och väntar. Som en förutsättning. För mitt leende. Eller för att slippa en mörkare oro. Du väljer. Du talar om det.

En klar information. En tydlig väg. Där i rummet, med borren som surrar som en dröm. Då kan du få svar. Säkerhet. Och en plan. En lugn plan för din mun.

  • Fråga din tandläkare eller tandhygienist för att se ditt bidrag.
  • Tandvårdsbidraget kan sparas i två omgångar.
  • Kan användas för abonnemangstandvård som ett betalningssätt.
  • Gäller från och med det år du fyller 20 år.

Ytterligare fakta om statligt tandvårdsstöd 2024:

  • Allmänt Tandvårdsbidrag (ATB)

    • 300 kronor per år för personer i åldrarna 20–29 år och från 65 år.
    • 600 kronor per år för personer i åldrarna 30–64 år.
    • ATB förnyas den 1 juli varje år.
    • Du kan spara högst två bidrag. Maximalt sparbelopp är 600 kronor (för den som får 300 kr/år) eller 1200 kronor (för den som får 600 kr/år).
  • Särskilt Tandvårdsbidrag (STB)

    • 600 kronor per halvår, totalt 1200 kronor per år.
    • Tillhandahålls för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar som påverkar munhälsan.
    • Ett intyg krävs från läkare eller tandläkare.
  • Tandvårdsstöd för viss sjukdom eller funktionsnedsättning

    • Ett högkostnadsskydd som omfattar all nödvändig tandvård vid specifika medicinska tillstånd.
    • Landstinget/regionen betalar en del av kostnaden.
    • Tandvård är kostnadsfri för barn och unga vuxna till och med det år de fyller 23 år i de flesta regioner.

Är det billigare att gå till folktandvården än privat?

Folktandvården – din plånboksvän, oftast.

Generellt sett, om du vill spara stålar på tandgnisslet, är folktandvården oftast billigare än de privata alternativen. Tänk dig folktandvården som en snål men pålitlig farbror som ger dig en rimlig summa pengar, medan privata tandläkare kan vara som en svindyr släkting som bjuder på kaviar men sen skickar en faktura som får dig att vilja skära av tungan.

Visst, det finns privatkliniker som skriker "vi är billiga!" som en trött refräng på en dåligKaraoke. Dessa kan faktiskt kittla din plånbok mindre än de statliga, men håll i hatten, för det är som att hitta en enstaka guldtacka i ett dike – det händer, men förvänta dig inte att bli rik.

Priserna hos privata aktörer varierar som en berg-och-dalbana på Liseberg. Vissa är rena skämtet dyra, som att betala för att polera ditt finger med en diamantborr. Andra kan däremot erbjuda ett pris som får dig att tro att du skojar med dem. Det är rena lotteriet, typ som att försöka välja en ost på IKEA.

Huvudpoängen: För de flesta, om du inte har en specifik anledning att jaga den där enstaka billiga privata pärlan, är folktandvården ditt säkra kort för en mindre smärtsam upplevelse för plånboken. De fixar tänderna utan att du behöver sälja njuren, vilket är rätt skönt.

Lite extra fluff för tandfokuserade själar:

  • Folktandvårdens priser: De är reglerade, vilket gör dem mer förutsägbara. Lite som att veta att din gröt kommer smaka gröt.
  • Privatklinikernas spel: De kan locka med paketpriser, eller erbjuda mer nischade tjänster som kan vara både dyrare eller, med lite tur, billigare beroende på vad du behöver. Det är som att välja en Ferrari – fin, men den kostar.
  • Din ålder och tillstånd: Både folktandvården och privata aktörer tar hänsyn till detta. Unga som gamla, tandproblem som tandproblem. Priset anpassas.
  • Remiss och specialistvård: Om du behöver en specialist kan priserna skena iväg oavsett var du hamnar. Då blir det lite som att fixa en trasig rymdfarkost – det kostar alltid mer än man tror.
  • "Gratis" tandvård för unga: Inom folktandvården är det ju ofta gratis upp till en viss ålder, vilket är rena drömmen. Privat blir det sällan gratis, mer som "du får en gratis provkörning av borren".