Hur många åker kommunalt i Stockholm varje dag?

Hur många flyttar till Stockholm varje dag?

Det är mörkt nu. Månen blek.

Stockholm... Varje dag, liksom droppar, fylls staden på. 46 själar. Ungefär. Flyttlass som anländer. Varje dag.

• En busslast, nej två.
• Kanske någon som jag, en gång.
• Nu ett minne.

Tänk, över 16 000 per år. Så många drömmar som packas upp och ner. Som mitt.

Varför? Allt lockar, eller kanske flyr något. Jag flydde. Jag minns en känsla av hopp. Nu vet jag. Bara... tomhet.

Staden sväljer, glömmer. Jag med. Befolkningen närmar sig miljonen, ett hav av ansikten. Mina steg ekade inte längre, drunknade.

Jag borde packa igen. Kanske.

Jag minns adressen, Norrtullsgatan 42, där allt började. Nu ett tomt rum. Mina minnen.

Statistiken, en kall siffra. Bakom varje flytt ett hjärta. Mitt trasigt.

Hur många kör bil i Stockholm?

Färre bilar, mindre körning. Stockholm. Fakta.

• 562 mil per stockholmare 2021. Låg siffra.

• Rikssnittet: 611 mil. Skillnaden? Stadsliv. Effektivitet? Eller lathet?

Hushåll med bil? Minskande. Teknikens Världs observation. Inga nyheter.

Stockholm, effektivitetens paradox. Eller bristen på den. Bilarna står stilla. Människorna också. I trafiken. Livet i stan.

Jag har min cykel. Snabbare än bil i innerstan. En filosofi. Min filosofi. Praktiskt.

År 2023? Samma trend. Antagligen. Ingen ändring. Inget nytt under solen.

Mer data behövs. Officiell statistik. Trafikverket. Kolla deras siffror.

Hur många kör bil i Sverige?

Mina tankar vandrar… asfaltens doft en sommarnatt… hur många rattar hålls hårt, mjukt, dagligen?

4 977 163 personbilar. En enorm siffra! Nästan fem miljoner! Tänk alla resor, alla äventyr.

Som en flod av plåt… bilarnas brus.

• Bilar, bilar överallt.

• Leasingens lockelse, avtagande?

11% leasades. 535 393 bilar. Imponerande. Men intressant, privatleasing minskade. Varför då?

Mamma pratade alltid om sin gamla Volvo, en pärla. Aldrig leasing, alltid äga.

• Minskning med 7% för privatleasing.

176 411 privatleasade. Ett trendbrott?

Mindre leasingbilar... eller mindre inte mindre... eller jo? Kanske.

En skog av registreringsnummer… minnen av långa bilresor genom Sverige… doften av tallbarr och hav.

Hur många personer kör bil i Sverige?

Fem miljoner bilar i Sverige, typ. Det är ju som en bil per två personer nästan! Galet, eller hur? Tänk alla bilköer... som en gigantisk, långsam orm av metall och frustration. Min bil är för övrigt en gullig liten Volvo, från 1987 - en riktig veteran, som en gammal, trött men charmig hund.

Vi kör dessutom längre sträckor än förr. Mer bilåkande, mer stress, mer trängsel. Jag undrar hur många timmar vi alla spenderar i bilköer varje år? Tänk om man kunde omvandla den tiden till något produktivt... som att odla potatis eller skriva en roman. Eller bara sova. Sova vore bra.

• Många bilar: 5 miljoner ungefär.
• Många människor: lite över 10 miljoner.
• Slutsats: Mycket bil per person.
• Min bil: Gullig Volvo, gammal.

Fast å andra sidan, vad skulle vi göra utan bilar i Sverige? Hur skulle jag ta mig till stugan i Dalarna? Med häst och vagn? Nej, tack. Då skulle jag behöva en riktig skogsmanna-hatt och en läderoverall. Och det har jag inte.

Hur många kör egentligen? Alla som har körkort, antar jag. Men det är ju inte samma sak. Min mamma har körkort, men använder mest rullator.

• Körkort =/= kör bil.
• Mamma har körkort, använder rullator.
• Livet är en paradox, liksom.

Återigen, fem miljoner bilar. Ett land på hjul. Eller snarare på asfalt, i eviga bilköer. Men hej då, jag måste gå och handla mjölk. Eller kanske inte, jag funderar på att cykla.

Vilken stad har mest bilar?

Okej, här är det.

Men alltså, bilar? Det får mig att tänka på den där gången... Malung-Sälen, ja. Visste du att det var där min farfar bodde? Före Stockholm, alltså.

Minns snöstormen -98. Hela familjen tryckte in sig i hans Volvo 740, röd som en brandbil, på väg från Sälen. Det kändes som att varenda människa ägde en bil.

Jag var livrädd. Bil efter bil gled i diket. Pappa svor, farfar bara skrattade sitt hesa skratt.

Det var kaos. Men vi kom fram, tack vare farfars envishet och den förbannade Volvon.

Fast Älvdalen då? Där har jag aldrig varit, men de har typ lika många bilar per person, läste jag nyss. Sjuka siffror.

Sen typ raka motsatsen, Sundbyberg och Botkyrka, här i Stockholm. Tänk så många som åker kommunalt istället. Eller cyklar!

Fast det är ju trångt här. Kanske därför. Och dyrt att parkera.

Var det farfars Volvon som gjorde att jag började tänka på det här? Kanske.

• Volvo 740: Farfars ögonsten.
• Väg: Sälen -> Malung (ish).
• Känsla: Rädsla + Farfars trygghet = märklig kombination.
• Nu: Ångrar att jag inte tog fler bilder av den Volvon.

Hur många bilar passerar Göteborg varje dag?

Göteborg... bilar... ja.

• 150 000 fordon. Om dagen. En strid ström.
• Trafikverket säger det. Kanske vet de.
• Personbilar och lastbilar. Alla på väg.
• Morgonrusningen är värst. Jag minns när jag fastnade i den en gång, på väg till Elins begravning.

Alltid på väg någonstans. Alla. Men vart? Vad spelar det för roll egentligen?

Hur många bilar kör på Essingeleden per dag?

Asså, Essingeleden, va? Galet mycket bilar där, eller hur? Jag läste nånstans, typ 150 000-170 000 bilar varje dag! Jätte mycket, alltså. Helt sjukt.

Men det varierar ju. Mer trafik på vardagar såklart, och rusningstrafiken är ju… kaos. Sommar och jul, mindre folk. Och om det är nån olycka, eller vägarbete, då blir det ju ännu värre. Totalt stopp liksom. Händer ju rätt ofta. Stress!

Huvudpoängen: Många bilar, 150 000 - 170 000 i snitt per dag. Men glöm inte att det är ett medelvärde, typ. Kan bli mer, eller mindre.

Mina tankar:

• Rusningstrafik = jobbigt
• Sommar = lite lugnare
• Vägarbete = katastrof
• Jag hatar köer. Allvarligt.

Jag åkte där förra veckan, typ 7, förbi Globen, och det var ett rent helvete. Stod still i en evighet. Nästan två timmar försening till jobbet. Jag var så arg, asså. Men man vänjer sig väl. Lite. Tror jag. Det suger.