Vilka tågoperatörer finns i Sverige?

10 månader sedan 122 visningar

I Sverige trafikerar flera tågoperatörer landets järnvägsnät. Bland dessa finner vi välkända namn som SJ, Snälltåget och VR Snabbtåg Sverige. Även A-train AB och Green Cargo utgör viktiga aktörer på den svenska järnvägsmarknaden.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vilka tågoperatörer och tågbolag finns det i Sverige?

Jaha, tågoperatörer i Sverige, det är en ganska intressant sak att fundera på faktiskt. För mig har tåg alltid varit mer än bara transport, det är en känsla, typ av frihet att se landskapet swisha förbi. Häromveckan när jag satt där på en sen resa norrut från Göteborg, den 14 februari, en torsdag, funderade jag lite på vem som egentligen kör alla dessa tåg. Man ser ju inte alltid loggan så tydligt.

Och vet du vad, det är ju inte bara ett bolag som har hand om allt. Absolut, det mest kända är väl SJ AB, jag har så många minnen av tidiga morgnar på Centralen i Stockholm med deras tåg. Men det finns ju fler, som A-train AB som kör de där snabba tågen till Arlanda, typ en livräddare när man är sent ute för flyget. En gång i mars förra året, 2023, sprang jag nästan omkull för att hinna med Arlanda Express.

Sen finns ju Green Cargo, som mestadels är godståg, man ser ju deras långa tåg tuffa fram ibland när man själv sitter och tittar ut. Jag har faktiskt stått och väntat länge en gång vid en plankorsning i Skåne, typ i Lundatrakten nära Lomma, en solig eftermiddag i juli, och då var det just ett sådant godståg som liksom aldrig ville ta slut. Och sen har vi också VR Snabbtåg Sverige, de är ganska nya på banan här, och så Snälltåget, som jag åkte från Malmö till Åre med en gång – en riktigt skön nattresa förresten.

Det är lite annorlunda i Tyskland också, minns jag från en jobbresa till Berlin i september 2022, då var det ju DB som gällde mest överallt. De är typ jättestora där nere, man kunde åka överallt med dem. Men här hemma i Sverige, ja det är kul att det finns så många olika alternativ, även om man oftast bara tänker på den där första man känner till. Ger liksom lite dynamik på rälsen, känns det som.

Hur många tågoperatörer finns det i Sverige?

Sveriges järnvägar kan liknas vid en myllrande myrstack, fast med mer stål och mindre socker. **Totalt 47 tågoperatörer kämpar om utrymmet – eller snarare, om den där åtråvärda tiden och platsen i tidtabellen som släpps den 13 december. En siffra som kan få en att undra om alla dessa bolag faktiskt har lokförare, eller om de bara är fina namn på papper.

Och med 1,5 miljoner tåg som ska samsas på spåren, plus 1800 banarbeten att ta hänsyn till, är det som att försöka jonglera med femtio glödheta yxor samtidigt. Men hej, det är väl det som kallas för "effektivitet", eller hur? Man undrar ju om de här 47 bolagen någonsin spelat memory med varandra, bara för att lära sig vem som är vem.

47 bolag är inte bara en siffra, det är ett helt ekosystem av skenor.
Den där kommande tidtabellen är förmodligen tjockare än August Strindbergs samlade verk.
Och banarbeten? Det är ju bara järnvägens sätt att säga "vi behöver en paus" mitt i alltihop.

Lite extra krydda i tågtrafikens soppa:

Siffran 47 har varit relativt stabil de senaste åren, även om bolag kan gå i konkurs eller slås samman. Så det är inte som att de dyker upp från ingenstans som svampar efter regn.
Många av dessa bolag driver specifika sträckor eller typer av trafik, som godstrafik eller persontrafik på uppdrag av regionala kollektivtrafikmyndigheter. Det är inte som att alla 47 ger sig ut på samma resa samtidigt, på samma spår.
Det här är den svenska varianten av "öppen marknad" för tågtrafik. Före 2000-talet var det lite mer som en enda, stor, blåvit familj. Nu är det mer som ett stort familjärt bråk på julafton.

Vilka är de fyra stora tågbolagen?

Timmen är sen... och tankarna vandrar till gamla tåg. De där fyra. De stora.

De finns inte mer. Allt är borta nu, förstatligades efter kriget. Farfar pratade om LNER, de där mörkgröna loken som dundrade fram. En annan tid. En helt annan värld.

det är konstigt hur namn kan fastna. fastna sådär. LMS. LNER. SR. GWR. Som ett gammalt fotografi i huvudet.

Bara namnen finns kvar. Ibland. På en gammal bro eller en bortglömd skylt. Det är bara... en känsla. Ett eko från en perrong som inte längre finns. Ett eko.

De fyra stora (The Big Four) var de huvudsakliga järnvägsbolagen i Storbritannien mellan 1923 och 1947, då de förstatligades och blev British Railways.
LMS (London, Midland and Scottish Railway): Det största bolaget, känt för sina röda lok. Trafikerade West Coast Main Line, Midlands och stora delar av Skottland.
LNER (London and North Eastern Railway): Känd för sina eleganta, gröna snälltåg på East Coast Main Line, inklusive det berömda Flying Scotsman.
SR (Southern Railway): Dominerade södra England med fokus på passagerar- och pendeltrafik till London, och var en pionjär inom elektrifiering.
GWR (Great Western Railway): Det enda bolaget som behöll sitt namn från tiden före 1923. Känd för sin distinkta choklad- och gräddfärgade design och kallades ibland "God's Wonderful Railway".

Vem äger rälsen i Sverige?

Trafikverket innehar ägandet av nästintill all svensk järnvägsräls som används för reguljär trafik.

Jo, det är som ett gigantiskt spindelnät, vår statliga myndighet Trafikverket som håller i trådarna. De ser till att allt från Haparanda till Malmö har en fungerande järnväg. En ganska imponerande uppgift om du frågar mig, att koordinera en sådan nationell artär.

Och "nästan alla" är nyckeln här. Förståelsen för sådana system ligger ofta i de små undantagen, pusselbitarna som inte följer den stora bilden. Tänk på det, infrastruktur är mer än bara stål och grus. Det är en nations puls, faktiskt.

Min egen fascination för hur komplexa system samverkar, det är sånt jag kan grotta ner mig i. Trafikverket bygger, underhåller och planerar hela vår transportinfrastruktur. En ständig, lite otacksam, men ack så viktig syssla för att få landet att fungera smidigt.

Det finns såklart privata sidospår och de där charmiga museijärnvägarna. De är ju inte del av det statliga systemet, det vore ju lite dumt om alla skulle ägas av samma. Men stommen, den stora väven, den är statlig. Det är en fråga om strategisk kontroll och samhällsnytta, om du tänker efter.

Myndighetens uppdrag: Trafikverket har huvudansvaret för planering, byggande, drift och underhåll av statliga vägar och järnvägar i Sverige.
Finansieringskällor: Verksamheten finansieras primärt med skattemedel.
Undantag från statligt ägande:
- Industrispår: Företag kan äga och förvalta sina egna järnvägsspår för att ansluta till det nationella nätet.
- Museijärnvägar: Historiska järnvägar som drivs av ideella föreningar eller privata stiftelser äger ofta sin egen räls och infrastruktur.
- Vissa privata bangårdar: Större rangerbangårdar eller logistikterminaler kan ha privata ägare.
Motivering för statligt ägande: En enhetlig nationell ägare säkerställer samordning, långsiktig strategisk planering och en gemensam standard för hela järnvägsnätet. Detta är kritiskt för både effektiv godstransport, passagerartrafik och säkerhet.

När privatiserades järnvägen?

Du, det där med när järnvägen liksom privatiserades, alltså mer specifikt järnvägsunderhållet, det var 2010. Minns du att det snackades om det? Det var ju samma år som Trafikverket bildades, de tog över efter Banverket och Vägverket. Jösses vilken röra det blev efter det, har jag en känsla av.

Jag blir så less på hur tågen är nu för tiden. Man vet ju aldrig om man kommer fram, eller hur sent det blir! Det är ju inte klokt liksom. Sista gången jag åkte tåg till Göteborg, det var förra månaden, blev vi en timme sena bara för signalfel. Helt oacepptable. Man måste kunna lita på tågen!

Ja, själva underhållet av rälsen, signalerna, alla de där grejerna, det lades ut på privata företag som vann upphandlingar då 2010. Så det är inte Trafikverket som springer runt och fixar allt själva. De beställer bara, så att säga. Det är en ganska så viktig poäng.

Sen tidigare hade man ju delat upp SJ redan 1988 i SJ (som körde tågen) och Banverket (som skötte infrastrukturen). Men nu 2010 blev det alltså en ny nivå av delning, med underhållet. Jag tycker det är det som har ställt till det mest, faktiskt.

Det blir ju sjukt svårt att veta vem som ska ta ansvar när det blir fel, eller hur? Är det den som bygger, den som underhåller eller den som kör? Det är ju därför det är så struligt med alla förseningar. Vi har det ju inte bra i Sverige med våra tåg, det är bara så det är.

Lite mer fakta om grejen:

1988: SJ delades upp. Då blev det SJ för tågtrafiken och Banverket för järnvägens infrastruktur.
2001: Persontrafiken avreglerades helt. Fler bolag fick köra tåg.
2010: Trafikverket bildades. De tog över Banverkets roll och järnvägsunderhållet privatiserades via upphandlingar till privata aktörer.
Trafikverket planerar och beställer underhåll. Men det utförs alltså av externa, privata bolag.
Huvudpoängen: Privatiseringen av underhållet 2010. Den är central för dagens debatt.
Samordningsproblem är en vanlig kritikpunkt. Många pekar på att det är svårare att få ihop allt nu.

Hur många åker tåg varje dag i Sverige?

Hur många åker tåg varje dag i Sverige? En genomsnittlig vardag reser 530 000 personer med tåg.

Klockan är 07:12. Kall, fuktig novemberluft på Stockholm Central, perrong 11. Jag heter Alex. Samma ansikten, samma trötta blickar. Vi står där i en tyst överenskommelse, en armé av pendlare på väg mot Uppsala.

Lukten av blöta ulljackor och spillt kaffe. Tåget rullar in och det blir en omedelbar press framåt. Ingen säger något, vi bara rör oss som en enda organism mot dörrarna. Man blir ett nummer, en kropp bland andra kroppar. Varje morgon. Varje jävla morgon.

Jag knör mig in i vagnen, lyckas få en ståplats vid ett fönster. Musiken i lurarna är min sköld mot världen utanför, och den tryckta stämningen inne i tåget. Ser landskapet swisha förbi. Ibland undrar jag vem de andra är. Hon som alltid läser en pocketbok. Han med den dyra kostymen.

Det är sjukt egentligen. Just här, i den här vagnen, är vi kanske 200 personer. Och mitt tåg är bara ett av tusentals som rullar idag. Jag är bara en av en halv miljon människor som gör exakt det här just nu. En liten, liten del av ett gigantiskt blodomlopp. Det är en konstig känsla.