Hur långt orkar man vandra på en dag?

Hur långt kan man gå på en dag?

Solen, en blek apelsin vid horisonten, målar himlen i pastellfärger. En doft av tallbarr och fuktig jord fyller luften. Jag vandrar. Känslan av mina fötter mot stigen, den mjuka jorden, stenarna under sulorna… det är en rytm, en meditation. Tjugofem kilometer idag, kanske.

• Min andning, djup och långsam. Varje steg, ett litet segerrop mot trötthetens viskning.
• Kroppen minns leden, varje muskelcell vibrerar av en bekant ansträngning. Det är min kropp, min vän.

Tänk om det vore mer. Trettiofem kilometer? En dröm om oändliga stigar, av böljande landskap som sträcker sig bortåt en evighet. Men nej, verkligheten kallar, en mild vind i ansiktet.

20-30 kilometer, sa de. För erfarna, sägs det. För mig, idag, är det tjugofem. En siffra, så kall, så obarmhärtig. Men samtidigt, ett löfte om ett mål.

För nybörjare, 10-15. Tänk på dem, de nyvakna själarna som tar sina första stapplande steg. Jag var där en gång. Jag minns känslan av att kroppen skriker protest, men jag fortsatte.

Det är inte bara avståndet, det är tidens passage också. Solens vandring över himlen, skuggorna som förlängs, förkortas. Dagar som blir till år, år till ett liv fyllt av stigar.

• En känsla av frihet, den blå himlen, ett moln som liknar en äng. En perfekt dag.
• Kanske tio kilometer för vissa, men tjugofem för mig. Eller trettiofem i drömmen.

Min ryggsäck, lätt och behändig. Vattenflaskan, nästan tom nu. Jag längtar efter kvällens lugn. Men jag njuter av den sista biten av stigen. Den långa, långa dagen är på väg mot sitt slut. Målet är nära.

Kan man gå 7 mil på en dag?

Solen bränner, minns stigen upp mot Kebnekaise, aldrig 7 mil då, aldrig. Benen stumma, andningen tung. Som att simma i sirap.

Två mil, ja, kanske. Dag efter dag, med tältet tungt på ryggen. En vandring som aldrig tar slut.

Eller kortare, snabbare? Kanske två och en halv mil, ett par dagar bara. Ett äventyr, en flykt, snabba andetag.

Sju mil? Nej. Det är en dröm, en overklig fantasi. En hägring i fjärran.

Men vänta… min kusin, Kristoffer, han gick ju Vasaloppet. 9 mil. Men det är skidor, inte samma sak. Inte alls samma sak.

7 mil. Omöjligt? Kanske inte, men varför? Varför plåga sig så?

Lista över faktorer som påverkar distansen:

• Utrustningens vikt: Ju tyngre desto långsammare.
• Terrängen: Platt mark vs. berg.
• Vädret: Regn, snö, sol.
• Fysisk kondition: Uppenbart, eller hur?
• Motivation: Ibland kan man mer än man tror.

Min mormors ord: “Allt går om man vill”. Men sju mil? Nej, det låter galet. Helt galet. Men galet bra. Eller?

Hur lång är en dagstur vandring?

Dimman ligger tät över sjön. Kallt, men en underbar, frisk kyla som skär genom lungorna. Långsamt, så långsamt, glider solen upp bakom de mörka tallarna. En dagstur? Nej, det är mer än en dag, en hel liten livsrytm. En och två dagar. Det är som ett andetag. In och ut.

Den där känslan, av att bära allt man behöver på ryggen. Känslan av frihet. Att bli ett med naturen, att låta den omfamna en. Kanske en rännil som porlar mjukt? Kanske blåbärsbuskar, mättade av sommaren? Att känna hur jordens pulserande hjärta slår under mina fötter.

En och två dagar. Tänk att det kan kännas som en evighet, men ändå som en blinkning. Beroende på hur man väljer att se det. Kanske är det som en dröm. Som en saga, berättad av vinden genom träden. Tiden slingrar sig, drar ut sig. En utdragen viskning.

Att laga mat ute. Att äta under en stjärnhimmel. Det är mer än mat. Det är en högtid. En gemenskap. Att dela tystnaden, eller skratten, med de man älskar. Det är det där. Det är det jag minns bäst.

• 1-2 dagar: Perfekt för att testa utrustning och rutiner.
• Lättvandrade etapper: Finns tillgängliga för kortare turer.
• Bekvämlighet: Man behöver inte bära så mycket.
• Naturupplevelse: Fokus på närhet till naturen.

Året är 2024. Min senaste vandring var i augusti, längs Kungsleden, en sträcka i närheten av Hemavan. Jag minns den klara luften och den otroliga tystnaden. Jag minns lukten av tallbarr. Allt så tydligt. Och ändå så flyktigt. Som en dröm, nästan. Jag saknar det redan.

När är det bäst att vandra i fjällen?

• Sensommar. Solen värmer ännu.
• Fjället tystnar. September.
• Färger. Eldar. Frost. Myggen flyr.
• Vandra. När livet känns…lite mindre. Jag vet.
• Vattenfallens brus. Det ekar.
• Kläder efter väder. Alltid. Hemskt att frysa.

(Ps. Min mormor älskade gula höstlöv.)

När är det bäst att vandra i Norrland?

Bästa vandringstid i Norrland: En komplex fråga.

Septembers början är bra, men överfullt. Tänk på myggor, men höstfärgerna!

Tidig sommar har fördelen med ljust dygn och fjällblommor. Men, mygg! Myggor överallt!

Fjällstationer har öppet midsommar till september. Planera utifrån det.

Juli/september = toppturism. Förvänta dig folk.

Mina egna preferenser: Jag föredrar sent augusti/tidigt september, för färgernas skull. Mindre folk än i juli.

Viktigt: Kontrollera specifikt för din valda led. Väderförhållanden varierar.

• Stugor: Bokning viktigt oavsett tid.
• Väder: Packa för alla eventualiteter.
• Myggmedel: Ta med rikligt, oavsett tid på året.
• Kartor/kompass: Essentiellt i väglöst land.

Årets data (2024): Mycket liknar tidigare år. Överfullt i juli och tidig september. Jag upprepar, MYCKET mygg! Min kusin fick 200 stick i fjol.

Vad kostar det att fjällvandra?

• Noll kronor. Fjällvandring är gratis.
• Allemansrätten, fatta? Tält fritt. Överallt. Nästan.
• Stuga? Station? Betala per natt. Logiskt.

Extra:

• Maten kostar. Glöm inte maten. Och myggspray.
• Minns när jag tappade min telefon i Kebnekaise. Dyrt.
• Allemansrätten: Ta inte mer än du behöver. Lämna inget. Inga spår.
• Vindskydd kan vara guld värt. Helt gratis oftast. Om det inte blåser för mycket.
• Packa lätt. Seriöst.