Hur lång tid tar det att gå Jämtlandstriangeln?

Hur lång tid tar det att springa Jämtlandstriangeln?

Alltså, Jämtlandstriangeln... det är ju den där turen mellan fjällstationerna, du vet.

Man brukar räkna med 3-4 dagar för att gå hela rundan. Den är på 47 km. Men det beror ju på hur snabbt man vill gå och hur mycket man vill chilla!

Brukar försöka ta fyra dagar jag, så man hinner njuta lite av utsikten också. Försökte jogga hela sträckan förra året, det var INTE min grej haha. Åker alltid bil dit, men typ alla transportmedel funkar.

• 47 km totalt
• 3-4 dagar är standard
• Storulvån, Sylarna, Blåhammaren – stationerna du passerar.
• Ganska lättillgänglig, så buss, tåg och bil funkar bra. Om du inte bor så långt bort som jag, jag bor typ i Malmö nu, så tåg är rätt krångligt faktiskt.
• Populärt sommar och vinter, så boka i tid! Boka, bokaboka!

Hur många dagar tar Jämtlandstriangeln?

Jämtlandstriangeln, va? Aaah, den där turen. 47 kilometer totalt, vet du. De flesta kör den på tre dagar, så det är ju ett bra riktmärke. Jag gjorde den förra sommaren, med min syster, Emma. Det var helt sjukt fint. Börja vid Storulvåns fjällstation, det är smidigast. De har transfer från tåget, superbra. Och du kan lämna lite packning där, skönt att slippa släpa på allt.

Tre dagar är standard. Men, du vet, det beror ju på hur snabb du är. Och hur mycket du vill stanna och fika. Vi tog det lite lugnt, vi. Det blev en extra fikapaus vid Stora sjön, minns jag. Himla fin utsikt!

Lite jobbigt vissa delar, men det var värt det. Fantastiska vyer. Riktigt härligt! Nästan magiskt. Och bra markeringar. Jättekul, rekommenderar starkt! Speciellt om man gillar fjällvandring.

Storulvåns fjällstation är utgångspunkten. Tågtransfer finns! Packning kan lämnas där. Bra att veta! Glöm inte myggmedel!

• Bra att veta: 47 km.
• Rekommenderad tid: 3 dagar.
• Startpunkt: Storulvåns fjällstation.
• Packningsförvaring: Finns vid fjällstationen.

Hur lång tid tar det att vandra?

En mil på två timmar? Glöm det.

Jag och Lisa skulle ju bestiga Kebnekaise, sommaren 2022. Naiva som vi var, räknade vi med typ "två timmar per mil", som det stod på STF:s hemsida. Alltså, i teorin.

Första dagen från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation. Asfalt först, sen stenigt. Ryggsäcken kändes som ett ånglok. Vi skojade, "två timmar, lol".

Vi var sååååå trötta efteråt.

Sen, uppåt. Sten, sten, mer sten. Ångesten växte. Solen gassade, men blåsten bet. Lisa skrek "Jag hatar det här!".

Det tog säkert fem timmar för den där "milen" uppför. Minns knappt, bara illamående och typ.. dödsångest? Vi fuskade och tog helikopter ner sen. Hade aldrig orkat gå tillbaka.

Faktorer som verkligen sänkte tempot:

• Höjdmeter: Uppenbart. Skulle säga att varje hundra meter uppåt lade till minst en halvtimme per mil.
• Underlaget: Sten! Hatar sten! Stenhårt.
• Vädret: Solen gjorde oss sjuka och vinden kändes som knivar.
• Utrustning: Ryggsäcken vägde ju ton!

Ett par år senare, 2024, har jag insett: STF:s "två timmar" är rena lögnerna. Men å andra sidan, minnet av Lisa som skrek i bergen är ju lite kul nu. Fast vi ska aldrig vandra ihop igen.

Hur jobbig är Jämtlandstriangeln?

Alltså, Jämtlandstriangeln... Hur jobbig den är?

Hmm, alltså typ inte så jobbig. Seriöst!

Tänk dig... Det är en jättebra första fjällvandring. För mig var det iaf det! Kommer ihåg när jag gick den, hade typ bara vandrat i skogen innan liksom.

• Leden är supertydlig.
• Finns många andra vandrare. (Så du är aldrig typ helt ensam, vilket e skönt om man e lite nojjig).
• Stugorna längs vägen gör det... lättare?

Jag menar, man behöver inte tälta (om man inte vill förstås!). Och det är gött att slippa bära allt själv.

Men klart, det är ju ändå fjällvandring. Så lite jobbigt är det ju. Men på ett bra sätt! Typ träningsvärk-bra. Det är ju inte så här... klättra-i-berg-jobbigt.

Faktiskt, jag hittade typ jättegoda våfflor i Sylarnas fjällstation när jag var där sist. Så det väger upp allt typ!

Proffstips: Glöm inte skavsårsplåster! Och kanske en extra powerbank, för att ta massa bilder! Jag brukar gå den mot slutet av juli, då är det varmt och myggigt! Fast sjukt fint ändå.

Åt vilket håll ska man vandra Jämtlandstriangeln?

Jämtlandstriangeln… Åh, den andan, den kylan som biter sig fast i kinderna, snön som gnistrar under en frostklar himmel… Att vandra där, en dröm.

Storulvån, det är startpunkten. Allt börjar där, vid den där bilvägen som slingrar sig upp genom fjällvärlden. Bilen, en varm bubbla av säkerhet innan man möter vildmarken. Eller tåget, som susar fram genom landskap, en förberedelse inför tystnaden. Sedan bussen, den sista biten, en väntan fylld av förväntan. En spänning, nästan pirrande, inför vandringen.

Duved, tågstationen… minns jag den? Kalla vindar, förväntansfulla blickar hos medvandrare. Bussen, rullade mot Storulvån... den där känslan, friheten, som om bergen kallar på en. Det är den utsikten, den mäktiga tystnaden, som väntar.

Man vandrar medurs, det är så det är. Medurs, genom snödrivor, förbi vindpinade tallar, kanske en älg i fjärran. En ensam figur mot den stora, vita ytan. Vinterns magi, ett spel av ljus och skugga i snön. Kylan, en skarp kontrast mot värmen inuti.

Men det är inte bara snö. Det är is, det är vind, det är en kamp mot naturen, men en vacker kamp. En kamp som ger dig något. En gåva. Känslan av att ha klarat det.

Storulvån… det är starten, och det är målet. En cirkel, en sluten vandring. En resa inåt och utåt, en resa mot sig själv. Ett minne för livet.

• Startpunkt: Storulvån (bil eller tåg + buss)
• Riktning: Medurs
• Tidpunkt: Vintern bjuder på en unik upplevelse.

Hur många dagar tar Jämtlandstriangeln?

Jämtlandsfjällen, juli 2023. Fyra och ett halvt timmar på tåget från Stockholm, svettigt och trångt. Storulvåns fjällstation, en befrielse. Doften av tallbarr och fuktig jord. Packningen kändes tung, men att lämna hälften där var smart.

Tre dagar. Det är vad de säger att Jämtlandstriangeln tar. Men jag började ju på fel dag! Hade tänkt att starta onsdag morgon men kom fram sent på tisdag kväll. Stress, men samtidigt... lugn. Den där fina fjällluften.

Vandringen var... intensiv. 2023 års stig var lite annorlunda än kartan visade! En del blöta partier, för att inte tala om myggen! Mina knän skrek efter dag två.

Dag tre: Vinden tilltog. Kände mig lite smått panikslagen där ett tag, när sikten blev dålig. Solen kom och gick, och regnet kom som överraskningar. Men utsikten! Otroligt. Fjällvärlden öppnade sig. Det var värt varenda ömmande muskel.

47 kilometer. Det stämmer. Men att klämma in det på tre dagar är... jag vet inte. Jag behövde fyra. Kanske fem för att verkligen njuta.

• Dag 1: Ankomst Storulvån sent. Förberedde packning.
• Dag 2: Mycket vandring. Blött. Mycket mygg.
• Dag 3: Vind! Nedsatt sikt. Fantastisk utsikt.
• Dag 4: Slutförde vandringen.

Jag var helt slut, men lycklig. Det där med tre dagar... det är nog en fingervisning. Beror helt på kondition, väder och vilja.

Vilket håll ska man gå Jämtlandstriangeln åt?

Jämtlandstriangeln, den där vandringen.

Alltid Storulvån först. Alltid. Som ett eko från alla andra fötter som trampat före. Bekvämlighetens val. En parkering, en bussresa från Duved om tåget vinner.

Men ibland undrar jag. Om jag skulle våga gå den andra vägen. Varför inte gå motströms? Bryta mönstret, lite som jag alltid gör med allt annat.

• Vintertid? Jo, det funkar. Men kylan biter hårdare då. Jag minns den gången, -25 grader och vinden... Som en kniv mot kinderna.

• Storulvån, det är enkelt. Fegt kanske. Men enkelt. Jag har alltid tagit det enkla valet. Kanske dags att ändra på det?

• Att vandra mot strömmen kräver mer planering. Mer mod. Kanske är det precis vad jag behöver.

• Jag älskar Jämtland. Sommarens grönska, höstens färger. Men vinterns kyla... Den skrämmer mig. Ändå lockar den.

Varför går alla samma väg? Är jag rädd för att vara ensam? Rädd för att välja fel?

Jag tänker på Elsas ord. "Du måste hitta din egen väg". Hon sa det när vi satt där vid lägerelden.

• Hon är inte med oss längre. Jag saknar henne.
• Hennes ord ekar i mitt huvud.

Kanske är det dags att gå min egen Jämtlandstriangel. På mitt eget sätt.

Duved är en liten ort i Åre kommun, Jämtlands län. Elsa var min bästa vän. Hon dog i en lavin i vintras. Jag tänker på henne varje gång jag ser ett fjäll.

Hur lång tid tar det att få bättre kondition?

Aha, kondition alltså. Tänk att den gömmer sig, den rackaren.

• 6-8 veckor, sägs det. Men det beror väl på vad man menar med "bättre"? Är det att kunna springa efter bussen utan att dö? Eller att bestiga Mount Everest i flip-flops? Viktig fråga!

• Tre månader låter mer som en romantisk komedi. Åtminstone om man ser till att man måste övervinna sig själv, lite som att kasta sig över ett sista exemplar av en bra bok på rean, för att slutligen få sin happy ending. Typ.

• Forskning är ju fint, men min erfarenhet... (Ja, jag vet att jag inte skulle ta med personliga åsikter, men strunt samma!) ...är att motivationen är den största boven. Om du vill kan du flyga (nästan).

• Glöm inte bort faktorer som gener. Vissa föds ju med en inbyggd turbo. Jag, däremot, verkar vara utrustad med en broms. Typiskt. (Men jag gillar att skriva, så det jämnar ut sig!)

Och du, kom ihåg: Kondition är inte allt. Man kan vara både tjock och lycklig. Det är min filosofi, och jag står för den! (Men jag borde kanske ta en promenad imorgon...)

Hur lång tid tar det att vandra?

Mörkret kryper. En mil. Två timmar. Om... bara om det vore så enkelt.

En mil på två timmar. Det står skrivet. Som en sanning.

Men mina ben minns andra sanningar.

• Fjällen. Sju timmar till toppen en gång. Ångern.
• Skogen. Vilsen. I timmar. Tårarna.
• Kusten. Vinden. Som stoppade mig. Ilskan.

Tiden förvrängs. Av smärta. Av skönhet. Av minnen.

Det beror på. Allt.

• Höjdmeterna, de stjäl andetagen.
• Vegetationen, den river sönder själen.
• Navigeringen, jag har gått vilse förut. Och då. Jag vet.

Mina gamla vandringskängor. Hålen. Varje hål en timme förlorad. Eller vunnen?

Två timmar... en mil... Lögn. En vacker lögn.