Vad ska man göra när man inte har aptit?

Vad gör man vid aptitlöshet? Få tillbaka aptiten med enkla knep.

Hade en period i höstas, det var i oktober när jag flyttade till Hornstull, då mat var det sista jag tänkte på. Kaffe på morgonen, sen inget. Tanken på en stor lunch, en riktig middag, fick det att vända sig i magen. Aptitlöshet är verkligen en fysisk känsla av motstånd.

Försökte tvinga i mig en hel portion pasta vid åttatiden på kvällen. Det gick ju inte. Slutade med att jag petade i maten och kände mig ännu sämre. Det där med tre stora mål om dagen var helt omöjligt just då.

Vad gör man vid aptitlöshet? För mig var lösningen att helt sluta tänka i termer av frukost, lunch, middag. Istället blev det små, små saker utspritt över hela dan.

Typ en näve mandlar vid tio. En liten drickyoghurt från lokala ICA, den där med jordgubb för 12 kronor, vid ett. Kanske ett knäckebröd med avokado vid tre. Plötsligt var det inte så motbjudande att äta. Det var hanterbart.

Det viktiga var att det aldrig fick gå för lång tid. Max två, tre timmar mellan varje liten grej. Då hann aldrig den där känslan av totalt matmotstånd byggas upp igen. Det blev en rytm, en vana.

Att få tillbaka aptiten handlade om att lägga till två eller tre såna här små mellanmål. Det blev plötsligt fem-sex små ät-tillfällen istället för tre stora omöjliga.

Det tog nån vecka, sen var jag tillbaka. Kroppen fattade att den fick energi regelbundet, och sakta men säkert kom hungern smygande igen. Inte som en fiende, utan som nåt normalt. Det var en sån lättnad.

Varför har min aptit försvunnit?

Aptiten, den lilla rackaren, kan ibland bestämma sig för att ta semester utan förvarning. Det är som att magen har skickat in sin uppsägning och nu bara lurar i hörnet med en liten, hånfull grimas. Och du, du står där med gaffeln i hand, redo att dyka in i en måltid som plötsligt känns lika lockande som att sortera strumpor.

Och vet du, det är ingen liten sak. När tallriken gapar orörd kan det vara kroppens subtila (eller ibland ganska högljudda) sätt att signalera att något inte står rätt till. Nedsatt aptit signalerar ofta ett inre skifte. Lite som när min katt helt plötsligt vägrade sin favoritmat; det visade sig att den ville ha min mat istället. Men för oss människor är det sällan så enkelt.

Flera orsaker kan ligga bakom aptitfallet, som att den plötsligt bara försvunnit ut genom fönstret som en spion i natten. En vanlig bov är faktiskt sjukdom. Allt från en liten förkylning, som får smaklökarna att kännas som om de jobbar över med att smaka på gråsten, till mer allvarliga åkommor kan helt enkelt stänga ner matlusten.

Vissa läkemedel har en nästan magisk förmåga att förvandla den mest aptitretande måltid till något som mest liknar blöt kartong. En biverkan som verkligen kan testa ens tålamod, eller hur? Det är som att din kropp säger "Tack, men nej tack, jag har redan fått min dagliga dos av... ingenting."

Ibland är det så simpelt som ett förändrat smaksinne. Plötsligt smakar allt metall, eller inget alls. Det är som att din tunga har bestämt sig för att gå i strejk och vägrar samarbeta. Lite som när min syster inte kan äta koriander, den smakar tvål säger hon, och vem är jag att säga emot det?

Eller så kan det handla om att du har minskat din fysiska aktivitet. Om kroppen inte bränner lika mycket energi, ja då skriker den inte heller efter bränsle på samma sätt. Det är ren logik, även om det känns lite orättvist. Kroppen är en snål jävel ibland.

Och sist men inte minst, ibland kan det vara så att svårigheter med att tugga eller svälja gör ätandet till en kamp. Då blir ju maten, som ska vara en källa till njutning, plötsligt en utmaning. Vem vill slåss med sin middag? Inte jag, inte ens när jag är riktigt hungrig.

Men lugn, det finns ofta lösningar. Att justera matvanorna är ofta första steget. Och det är inte så krångligt som det låter, inte ens för mig som ibland glömmer om jag har ätit lunch eller inte.

Här är lite mer att tänka på när aptiten leker kurragömma:

• Stress och oro: Vårt psyke är en lurig sak. När hjärnan går på högvarv med bekymmer kan magen stänga ner. Tänk dig en liten hamster i ett ekorrhjul, vem har tid att äta då?
• Dehydrering: Att dricka för lite kan påverka aptiten, det är sant. Min kompis Leo glömmer alltid att dricka vatten och klagar sedan att han inte är hungrig. Duh!
• Hormonella förändringar: Kanske inte den roligaste orsaken, men absolut en vanlig. Graviditet, klimakteriet eller problem med sköldkörteln kan alla spela spratt med din hunger.
• Tandproblem: Att ha ont i munnen är ingen höjdare, särskilt inte när man ska tugga. Det är som att köra bil med punktering – det går, men det är ingen njutning.
• Näringsbrist: Ironiskt nog kan brist på vissa näringsämnen leda till dålig aptit. En ond cirkel, helt enkelt.
• Rutinförändringar: En ny jobbtid, en flytt, eller en förändrad dygnsrytm kan störa kroppens interna klocka. Jag har själv svårt att äta när min vardag plötsligt blir upp och ner.

Det är viktigt att komma ihåg att om aptiten fortsätter att svikta under en längre tid, eller om du upplever ofrivillig viktnedgång, då är det ingen dum idé att konsultera en läkare för att få det undersökt ordentligt. Din kropp är en komplicerad maskin, och ibland behöver den en mekaniker.