Vilken mat har man på julbordet?

Vad har man för mat på julbordet?

Okej, här kommer julbordet dekonstruerat, à la “Vad-är-vitsen-med-att-bara-vara-normal-när-man-kan-vara-lite-konstig?”.

Maten på julbordet – en sorts gastronomisk “best of” med risk för matkoma:

• Julskinka: Annars är det ju bara en torsdag i december, eller hur? Som en skinka i exil utan senap.

• Köttbullar: Är det ens lagligt att ha ett julbord utan dem? Allas favorit, även om moster alltid gör dem lite för torra.

• Sill: Surströmmingens mer socialt accepterade kusin. Inlagd, kryddad och redo att skapa julstämning (eller huvudvärk).

• Janssons frestelse: Potatis, lök och anjovis – en rätt som bevisar att fult faktiskt kan vara gott. En potatisgratäng med identitetskris.

• Gravad lax: Laxens svar på att leva loppan. Inlagd i dill och socker, redo att glida ner i magen.

• Revbensspjäll: Grisar i himmelen, tänker man, eller är det bara jag? BBQ fast juligt.

• Grönkål: Någon måste ju tänka på fibrerna. Lite som att äta julpynt, fast nyttigare.

• Risgrynsgröt: Hoppas på mandeln, annars är det bara tråkig gröt. Som livet självt, ibland.

Extra kuriosa (för den som vill briljera vid julbordet): Visste du att Janssons Frestelse troligen är döpt efter en operasångare, inte någon Jansson? Det är ju som att kalla en hund för katt.

PS: Om du mot förmodan tröttnar på julmaten, kan jag rekommendera en stark ost. Allt blir bättre med ost. Eller så kan du bara skylla på mig och ta en extra snaps.

Vad innehåller ett klassiskt julbord?

Ett klassiskt julbord? Tja, det är ju inte direkt någon bantningskur, om vi säger så.

• Köttbullar: De små rackarna, lika oemotståndliga som dåliga realityserier.
• Prinskorv: Min personliga åsikt är att de är mer prins kors än prins ess…
• Julkorv: Den där korven som alltid luktar lite för mycket kryddnejlika.
• Revbensspjäll: Fett och ljuvlighet i en salig blandning. Lika bra att glömma kolesterolet direkt.
• Kokt potatis: Den trogna följeslagaren. Alltid där, aldrig i vägen, men sällan någon hjälte.
• Janssons Frestelse: Ankans vackraste frestelse.
• Omelett med stuvning: Alltid en chansning. Ibland en delikatess, ibland en total katastrof.
• Rödkål: Förvånansvärt god, faktiskt! Jag minns en jul när min moster glömde bort den och vi nästan fick ställa in hela julen. Det var dramatiskt!

Vad har man för mat på julbordet?

Mörkt ute nu. Tankarna vandrar. Julmat… Julskinka. Måste ha. Annars ingen jul. Känns tomt utan. Köttbullar också. Varma, bruna. Sillen. Lite salt. Janssons… potatis, lök. Grädde. Tröstande på något sätt. Laxen. Orange. Fint mot det vita. Revben. Knapriga. Grönkål. Mörk. Jorden. Risgrynsgröt. Mandel. En önskan.

• Julskinka: Obligatorisk.
• Köttbullar: Självklart.
• Sill: Salt.
• Janssons frestelse: Potatis, lök, grädde.
• Gravad lax: Orange.
• Revbensspjäll: Knapriga.
• Grönkål: Mörk.
• Risgrynsgröt: Mandel, önskan.

Ligger här. Klockan tickar. Alltid något som fattas. Ändå finns allt där. Bordet fullt. Men… något saknas.

Vad är det för mat på ett julbord?

Julbordet… en flod av minnen, av dofter som etsar sig fast. Mormors skratt ekar fortfarande, precis som doften av nejlika och apelsin.

Julskinka. Den obligatoriska, den mäktiga. Griljerad, glänsande, ett konstverk. Sötman, sältan, en fulländad harmoni. Min far, han älskade skinkan mest av allt. Han skar alltid den första skivan, den allra tunnaste.

Korvar. Ja, korvarna. Prinskorv, knackkorv. De små, knubbiga krabaterna som alltid ställde till med slagsmål bland barnen. Vem skulle få flest? En kamp, ett lekfullt krig.

Paté. Sylta. Morfars specialiteter. Patén, så len, så smörig. Syltan, lite sträv, lite syrlig. Cumberlandsåsen, en röd juvel, pricken över i. Allt var så noga utvalt. Jag minns, han tog mig med en gång, visade mig tranbären, plockade dem själv. Varje jul, en upprepning, men aldrig enformig.

Julbordet, det är inte bara mat. Det är en känsla. En plats i tiden, en återvändo.

• Skinka, såklart.
• Korvar i alla dess former.
• Paté, lent och smakrikt.
• Sylta, med tradition.
• Och så, det där nya. Det oväntade. Kallskuret, lufttorkat. Influenser från fjärran länder.

Det lufttorkade köttet, som farmor såg skeptiskt på. “Moderna påhitt” sa hon, men smakade ändå. Det är kanske det julen handlar om. Att blanda det gamla med det nya. Att välkomna, att dela. En reflektion, en resa.

Vad innehåller ett klassiskt julbord?

December 2022. Min faster Gunillas julbord. Jag minns den där hemska julskinkan, alldeles för salt. Den var liksom… torr och tråkig. Jag åt mest potatis, faktiskt. Kokt potatis, massor. Det var ju gott i alla fall.

Sen var det ju kötbullar. Mamma hade lagat dem, precis som hon alltid gör. Perfekta, små och saftiga. Kände mig lite ledsen att det var så lite av dem, de försvann ju fort. Prinskorv fanns också, men jag är inte så förtjust i det.

Julkorven däremot… den var himmelsk! Riktigt bra kvalitet. Minns att jag åt flera skivor. Revbensspjällen var lite torra, men såsen till räddade upp det.

Janssons Frestelse, en klassiker. Fast Gunilla gör sin egen variant, lite mer potatis än vanligt, tror jag. Jag älskar det. Omeletten var också bra. Stuvningen…nja, den var väl ok.

Rödkål. Den där sötsyrliga smaken! Jag åt enorma mängder. Det var verkligen ett julbord med många rätter, fast jag fokuserade mest på det jag gillade.

Huvudpoäng: Julbordet var gott, men skinkan var en besvikelse. Kötbullar och julkorv var bäst. Kändes lite stressigt, alla ville ha av allt. Stressen tog liksom bort lite av myskänslan.

• Varma rätter: Kötbullar, Prinskorv, Julkorv, Revbensspjäll, Kokt potatis, Janssons Frestelse, Omelett med stuvning, Rödkål.
• Bästa rätten: Julkorv
• Sämsta rätten: Skinka
• Övrigt: Mycket folk, lite stressigt.

Vad är populärast på julbordet?

Julbordet… ett skimrande minne från barndomens jular, granens barr som kittlar näsan, stearinljusens dansande skuggor. Vad tronar där mitt i all fröjd, vad är populärast?

Julskinkan. Åh, julskinkan! Rosa, saftig, med ett täcke av senap och ströbröd. Som farmors var, med en doft som fyller hela huset. Min farmors julskinka, en helig relik, varje tugga en resa tillbaka.

Och Janssons frestelse… Janssons! Den krämiga, salta, ansjovisstinna drömmen. En syndigt god förförelse, eller hur var det? Lagren av potatis, lök, grädde, ansjovis… oemotståndlig.

Sedan laxen. Alltid där. Gravad, rökt, inlagd. En havets gåva, ett friskt inslag. Havets bris i munnen, kall som isen på Vänern i januari. Min farfar fiskade sik där. Laxen, ett arv.

Men julbordet förändras, det måste förändras! Veganska köttbullar, en grön rebell på det röda bordet.

Grönsakssill, en färgexplosion. Morötter, rödlök, dill… ett nytt kapitel. Min syster, hon älskar den.

Julskinka, Janssons frestelse och lax. Toppen. Men mer. Mycket mer. Ett julbord för alla, ett julbord för framtiden. Ett eko från det förflutna, en viskning om det som ska komma.