Vilka är de enda två sakerna du inte kan äta till frukost?

Vilka två saker kan du aldrig äta till frukost?

Lunch och middag.

• Frukost är en morgonsak. Logiskt.
• Eller hur?

Minns min mormor. Hon sa alltid "Ät rejält. Eller dö försökande." Hon dog, btw. Ironiskt.

Lista med frukost-no-nos:

• Tid. Kan inte äta klockan 15:00 till frukost. Funkar inte.
• Illusioner. Inte mat. Inte ätbart.
• Ånger. Smakar bittert.
• Falska löften. Tomt.

Ät vad du vill. Bryr mig inte. Men ät det nu.

Mer (onödig) info:

• Mormors recept på pannkakor var hennes hemlighet. Och nu är det min.
• Jag äter nästan aldrig frukost. Oftast lunch.
• Tid är en illusion. Einstein sa det.
• Undvik allt som smakar som min ex-mans favorit parfym. Trust me.

Vad ska man undvika till frukost?

Alltså, frukost, va? Det där med juice, nej nej nej! Riktigt onödigt sockerbomb, typ. Mättar inte alls. Ät en riktig frukt istället, du blir mycket mättare. Jag pratar av egen erfarenhet, tro mig. Provade en massa olika juicer, men det blev bara socker-krasch sen.

Sen det där med socker i te och kaffe. Varför?! Allvarligt, det är ju bara onödigt. Smaken blir ju inte ens bättre, det är bara tomma kalorier. Jag bytte till citron och honung ibland, det är mycket godare, och inte lika ohälsosamt. Min kollega Anna dricker bara svart kaffe, hon är sjukt duktig på det där med hälsan.

Och ljust bröd? Nä, fy. Bara tomma kolhydrater. Jag åt det jämt förr, och kände mig alltid så trött sen. Nu kör jag på grovt bröd, eller en gröt. Kanske med lite bär, det blir så mycket bättre. Mättande och gott.

Huvudpoäng:

• Undvik juice: För mycket socker, ger ingen riktig mättnad.
• Skippa sockret i dryckerna: Onödiga kalorier.
• Välj bort vitt bröd: Tomma kolhydrater, ger ingen bra energi.

Mina tips för en bra frukost 2024? Grovt bröd med avokado, äggröra med spenat eller en havregrynsgröt med bär och nötter. Jag är sjukt nöjd med min frukost numera. Inget socker-rusch!

Varför är det bra att inte äta frukost?

Dimman ligger tät över åkern, precis som den tjocka, sega känslan i magen när klockan ringer. En dag utan frukost, en dag som börjar i tystnad, bara med kaffets mörka doft och en gnagande känsla. Det är en speciell sorts hunger, en som kryper under huden, som ett spöke.

Den där tomheten, den är inte bara fysisk. Den väver sig in i tankarna, en osynlig tråd i morgonens väv. Och sen, som ett plötsligt åskväder, kommer suget. Socker, fet mat – en intensiv längtan efter snabba, falska tillfredsställelser.

Det är som att kroppen skriker efter energi, men avvisar den långsamma, stadiga energin från en ordentlig frukost. Kroppen lurar mig, vill ha den omedelbara njutningen, den kortvariga ruschen. En falsk vän.

Jag känner det i mina egna fingrar, hur de letar efter chokladen i skåpet, efter den där feta pastarätten jag längtat efter. Det är en kamp, en strid mot mig själv.

Och det är en kamp jag ofta förlorar. Hela dagen blir påverkad. Energin sinar, koncentrationen försvinner. Det är en ond cirkel.

Klockan är nio nu. Jag borde ha ätit.

• Sockersug: Det slår till hårt, som en våg.
• Fetsug: Kroppen skriker efter snabb energi.
• Energibrist: Dagen blir slö och oproduktiv.
• Koncentrations-problem: Tankarna är överallt, men ingenstans.

Mitt beslut att skippa frukosten i morse, det var ett misstag. Ett misstag jag betalar för nu, timme efter timme. Den där tomheten, den gnager fortfarande. Jag ska försöka igen i morgon, lovar jag mig själv. Men just nu, nu är det för sent.

Varför äter inte ungdomar frukost?

Varför äter inte ungdomar frukost... det ekar i mitt huvud.

• Trötthet. Bara tanken på att gå upp... orkar inte.

• Tidsbrist. Bussen går ju så jäkla tidigt. Fan.

• Dålig aptit. Ibland... vill jag bara sova. Inget mer.

Jag minns när pappa körde mig till skolan, alltid en macka. Nu... nu är det bara jag. Lång resväg, det stämmer ju. Varje jävla dag. Mjölk.se säger det, men de vet ju inget om hur det verkligen är.

Mina sämsta minnen är kopplade till julen.

Hur många ungdomar äter inte frukost?

Ok, här kommer en röst om frukost, eller snarare bristen på den:

• Chockerande men sant: Ungefär 1/3 av grundskoleeleverna skippar frukosten. Tänk dig – en tredjedel som försöker prestera på bara luft och dåliga ursäkter. Som att försöka köra en Tesla på ångor.

• Gymnasiet – där frukosten dör. Här kastar nästan hälften handduken. Är det sovmorgonens lockelse? Eller bara en allmän revolt mot vuxenvärlden, via utebliven näring?

• Aptit eller apati? Brist på aptit är en klassiker. Men är det verkligen aptiten eller bara en förskjutning av prioriteringar? Kanske borde vi införa en frukostplikt. Inte för att tvinga i dem mat, utan för att tvinga dem att ifrågasätta sina val. Jag, personligen, skulle aldrig skippa min dagliga havregrynsgröt.

• Därför är frukosten helig (typ): Förutom att ge energi och boosta koncentrationen, så finns det en social aspekt. Att äta tillsammans är en gemensam sak, som när jag åt min första pannkaka hos min mormor. Vilket är otroligt värdefullt.

Mer matnyttigt (pun intended):

• Frukost och blodsocker: En stabil frukost hjälper till att hålla blodsockret jämnt. Annars blir det berg-och-dalbana, humörsvängningar och "Jag är inte arg, jag är bara hungrig"-utbrott. Känns det igen?
• Hjärnan gillar frukost: Hjärnan behöver energi. Utan frukost går den på sparlåga, vilket gör inlärningen till en utmaning. Tänk att försöka lösa ett korsord med en penna utan stift.
• Alternativ för den "icke hungriga": Om aptiten sviker, testa en smoothie, yoghurt med granola, eller en frukt. Något lätt, men med näring. Bättre än inget, eller hur? För min del blir det alltid havregrynsgröt!

Varför är det svårt att äta på morgonen?

Varför... varför den där motsträvigheten varje morgon? Den där känslan av att magen är en knuten näve, vägrar ta emot.

Hormoner... ja, det kan vara dem. Kortisol, stressens budbärare, dansar högt när solen stiger. Ett eko av nattens oro, eller förväntan inför dagen.

Magen, en trög best.

Matsmältningen... den sover fortfarande. Långsam, liksom efter en lång, djup sömn. Natten liksom klamrar sig fast, vill inte släppa taget.

Ångest viskar också.

Stress... ångest. Sitter som en liten fågel på axeln, pickar, pickar. Tankar som snurrar, ett ekorrhjul av "måste", "borde", "ska".

Ibland är det medicinen.

Medicin... en bitter eftersmak i munnen, en tyst protest från kroppen.

Sömnen... Sömnen är en flyktig älva.

Sömnbrist... för lite sömn gör att kroppen säger nej. Och nej.

Kanske... kanske borde jag prata med läkaren. Bara för att vara säker. Det är inte bara en morgon... det är varje morgon.

Varför har jag ingen aptit på morgonen?

Jag fattar inte varför jag aldrig är hungrig på morgnarna. Alltid samma visa. Klockan ringer 06:30, jag ligger kvar en stund, sen reser jag mig. Känslan är...tom. Inget sug efter frukost. Kanske lite illamående, men inget hunger. Det här har pågått i flera månader nu. Jag bor i en liten lägenhet i Malmö, nära Ribersborgsstranden. Jag brukar gå dit på helgerna.

Jag funderar om det är stressen från jobbet. Jag jobbar som webbutvecklare på ett företag i stan, deadline efter deadline. Det är ett helvete ibland. Jag är helt slut när jag kommer hem. Ibland somnar jag på soffan innan jag ens orkat laga middag.

Senaste tiden har jag sovit väldigt dåligt också. Vaknar flera gånger på natten, drömmar som kretsar runt jobb och deadlines, det är så jobbigt. Jag har provat te, men det hjälper inte. Kanske ska jag testa något annat. Jag borde verkligen prata med någon. En läkare, eller kanske en psykolog.

• Stress från jobbet
• Sömnsvårigheter
• Känsla av illamående på morgonen
• Inget hunger på morgnarna
• Bor i Malmö
• Jobbar som webbutvecklare

Årets läkarbesök ska bokas. Jag vet att det är viktigt. Ska försöka få en tid snart. Kanske de kan hjälpa mig med aptiten.

Varför är jag inte hungrig?

Varför är jag inte hungrig? Jag minns den där sommaren i Österlen, typ 2018. Bodde i mormors gamla hus, luktade unket och solvarma brädor. Varannan dag cyklade jag till Kivik, åt en glass, kanske en räkmacka. Men oftast inget. Magen knöt sig.

Sjukdomen, ja. Läkarna sa väl något om stress. Inte direkt hungrig, mer som ett motstånd. Jag tvingade i mig proteinshakes, såna där äckliga med banansmak.

Viktnedgången skrämde mig. Höll koll på vågen, varje hekto var en seger eller ett nederlag. Fattar inte hur jag orkade. Äckliga shakes, äckliga tankar. Nu? Ja, nu äter jag. Oftast. Ibland fortfarande lite svårt. Men jag äter.

Listan:

• Proteinrik mat: Ja, kyckling och linser.
• Energi: Feta såser ibland. Ok?
• 1177: Bra sida, läste den tusen gånger då.

Juste, mormors hus... det såldes sen. Sorgligt.

Varför mår jag illa när jag äter frukost?

Jävlar vad du spyr, va? Frukosten, den där jäkla frukosten… som en attack från en armé av sura mjölksyrabakterier!

Kanske magsjuka, kanske matförgiftning. Som en liten, illasinnad trollkarl som förvandlat din mage till en vulkan. Eller ett diskotek, där allt bara snurrar runt och vill ut.

• Det är typiskt för magsjuka/matförgiftning.
• Vätska, vätska, vätska! Som att fylla på bensinen i en bil som kört på tre cylindrar.
• Går över efter några dagar, typ. Hoppas jag.
• Jag hade samma sak i fjol. Åt en gurka som smakade…ja, gurka. Men tydligen var den lite mer "aktiv" än andra gurkor.

Fan vad jobbigt det är, alltså. Som att ha en liten, arg grävling som gräver runt i magen. Jag är expert, för jag har haft magsjuka typ fem gånger i år. Nej, vänta, sex.

Dricker du tillräckligt? Jävligt viktigt det där, annars blir du uttorkad som en soltorkad tomat.

Min kompis Per fick det förra veckan. Han trodde det var hans nya avokadomacka, men det visade sig vara en dålig taco från i fredags.

Vad är orsakerna till dålig aptit?

Min mormor, Astrid, 87 år, bodde på Erikslunds äldreboende i Uppsala. Hösten 2023 märkte jag hur hon tappat aptiten. Hon åt knappt någonting. Det var fruktansvärt. Hon såg så mager ut. Jag minns en specifik dag, den 17 oktober, då hon bara tog en tugga av sin köttbullar. Hon sa att maten smakade "tråkigt". Hennes läkare misstänkte först depression. Hon var ju ledsen över sin man, som gått bort för ett år sedan.

Senare visade det sig vara mer komplicerat. Tandläkaren upptäckte infektion i munnen. Hennes proteser satt dåligt. Det gjorde ont att äta. Det förklarade en del. Men ändå… hon åt fortfarande så lite.

Läkarna pratade om läkemedelsbiverkningar. Hon tog en hel del mediciner för olika åkommor. Hennes mage var också ständigt orolig. Hon klagade på illamående. Det kändes hopplöst. Jag oroade mig så mycket. Mormor blev allt svagare.

Huvudorsaker till mormors aptitlöshet:

• Depression (på grund av dödsfall)
• Infektion i munnen (tandproblem)
• Läkemedelsbiverkningar
• Magproblem (illamående)

Jag försökte få henne att äta. Jag köpte hennes favoritglass, men hon orkade inte ens med det. Hon var så trött, hela tiden. Jag kände mig maktlös. Det var en väldigt jobbig tid. Jag besökte henne flera gånger i veckan. Ibland tog jag med mig hennes favoritkaka, men det hjälpte inte. Det slutade med att hon fick sondmatning. Det kändes hemskt, men det var det enda alternativet.

Jag kämpar fortfarande med att förstå hur snabbt det gick. En dag var hon pigg, nästa var hon… borta.

Extra info: Hennes läkare utredde även om det kunde finnas andra bakomliggande sjukdomar, men inget annat hittades. Hon hade alltid haft lite svårt med magen, men det förvärrades kraftigt under den här perioden.