Vilken typ av skor ska man ha på sig för vandring?

Välja rätt vandringsskor: Låga skor vs kängor

Att hitta rätt skor för dina friluftsturer är en avgörande förutsättning för en bekväm och säker upplevelse. Genom att anpassa ditt skoval efter terräng och packning undviker du skavsår och trötthet i fötterna. Läs vidare för att upptäcka vilken typ av skor ska man ha på sig för vandring som passar bäst för just dina äventyr.

Vilken typ av skor ska man ha på sig för vandring?

Svaret på vilken typ av skor man ska ha på sig för vandring beror helt på den specifika kontexten, där terräng, väder och packningens vikt avgör. Vandringsskor är en bred term som rymmer allt från luftiga lågskor för enkla dagsturer till rejäla vandringskängor för tekniska fjällvandringar.

Här är huvudkategorierna du bör känna till: Låga vandringsskor: Lättare och mer luftiga modeller som är perfekta för korta dagsturer och enkla terränger. Mellanstora vandringsskor: Ger bra grepp och stabilitet, vilket gör dem idealiska för mer krävande terränger och längre vandringar. Höga vandringsskor: Ger mer stöd och skydd runt fotleden, rekommenderade för längre vandringar och mer utmanande terränger. Vandringskängor: Ger extra stabilitet och stöd, perfekta för längre turer med tung ryggsäck i svår terräng.

Förvånansvärt nog visar erfarenhet att extra vikt på fötterna kräver betydligt mer energi än samma vikt på ryggen - en gammal tumregel säger att ett kilo på fötterna motsvarar fem kilo i ryggsäcken. Tungt blir det.

När jag började vandra gjorde jag misstaget att köpa de tyngsta kängorna i butiken för en enkel helgtur i Sörmland. Mina fötter värkte efter bara några kilometer och stegen kändes som blyklumpar. Det tog mig två säsonger att inse att lättare skor ofta räcker gott när packningen är lätt. Men det finns en avgörande detalj som de flesta nybörjare missar helt när de provar skor i butiken - jag avslöjar exakt vad det är i sektionen om strumpor längre ner.

Låga vandringsskor vs kängor: Hur påverkar terräng och packning ditt val?

När du väljer mellan vandringsskor eller vandringskängor är grundregeln enkel: ju tyngre packning och mer teknisk terräng, desto mer fotledsstöd och vridstyvhet behöver du under foten. För en vanlig dagstur på fina stigar vinner nästan alltid en smidigare sko som låter foten arbeta naturligt.

Sällan har jag sett ett ämne skapa så mycket debatt vid lägerelden som valet mellan tunga kängor och lätta skor. Omkring 23% av alla vandrare råkar någon gång ut för en stukad fotled under sina turer, vilket förklarar varför många är osäkra på om man ska välja låga vandringsskor vs kängor. Enligt min erfarenhet ger dock höga skaft en falsk trygghet om du inte samtidigt tränar upp balansen i fötterna. Detta nästa stycke överraskar de flesta som precis börjat vandra.

Låga vandringsskor för lätta dagsturer

Låga vandringsskor - ofta inspirerade av löparskor för terräng - har blivit otroligt populära på senare år. De torkar snabbt. Dessutom ger de en fantastisk markkontakt. Men ärligt talat, jag har aldrig sett någon bära en tjugokilos ryggsäck i tunna lågskor över steniga pass i Sarek utan att få rejält ont i fotsulorna på kvällen. Håll dig till lätta skor när ryggsäcken väger under 10% av din kroppsvikt.

Mellanstora och höga vandringskängor för krävande fjällvandring

När du ger dig ut på en längre fjällvandring där packningen närmar sig 20% av din kroppsvikt förändras spelreglerna dramatiskt. Du behöver en styvare sula. Mellanstora vandringsskor och klassiska vandringskängor skyddar inte bara mot vassa stenar och rötter, utan avlastar även fotvalvet när tröttheten smyger sig på under eftermiddagen. Många guider påstår att kängor alltid är klumpiga, men moderna varianter kombinerar ofta lätta syntetmaterial med stabilt fotledsstöd.

Skor för vandring i skog och mark: Sulans grepp och vattentätt membran

Bra skor för vandring i skog och mark kräver en kombination av rätt mönsterdjup i sulan och ett väl anpassat skydd mot väta. Ett vattentätt membran som Gore-Tex håller fötterna torra i blöt myrmark, medan sulans grepp avgör om du står på benen över hala rötter och våta klippor.

Mångas vandrare är oroliga för att skorna inte är tillräckligt vattentäta i blöt terräng, och det med all rätt när man vandrar i nordiskt klimat. Samtidigt finns en baksida som säljare sällan nämner (och det här lärde jag mig den hårda vägen under en varm julivecka): ett vattentätt membran stänger också inne en hel del fotsvett. Om vattnet väl rinner över skaftet tar en membransko väldigt lång tid att torka. Tänk efter först. Välj vattentätt för kalla och blöta turer, men överväg välventilerade skor utan membran om du mest vandrar i torrt och varmt sommarväder.

Välja rätt vandringsskor och strumpor för att slippa skavsår

Att välja rätt vandringsskor handlar lika mycket om vad du har inuti skon som själva skomodellen. För att avoid skavsår och blåsor måste skon matcha din fotform med cirka en centimeters marginal framför tårna, samtidigt som du använder strumpor i ull eller syntet som transporterar bort fukt.

Här är det kritiska misstaget jag nämnde tidigare: att lägga tusentals kronor på dyra kängor och sedan stoppa ner fötterna i ett par vanliga bomullsstrumpor. Helt fel tänkt. Bomull suger åt sig fukt som en tvättsvamp, kyler ner huden och skapar maximal friktion, vilket nästan garanterar smärtsamma blåsor innan lunchrasten. Låt oss vara ärliga, i verkligheten är rädslan för att få skavsår och blåsor under vandringen en av de vanligaste orsakerna till att folk tvekar inför längre turer.

Strumpor som består av upp till 70% merinoull behåller sin form och isolerande förmåga även när de blir fuktiga, vilket minskar friktionen avsevärt. Jag brukar alltid köra med dubbla strumpor - en tunn innerstrumpa (liner) närmast huden och en tjockare ullstrumpa utanpå - eftersom friktionen då hamnar mellan tygerna istället för mot min egen hud, en enkel detalj som helt har räddat mina hälar under långa dagar i fjällen när fötterna svullnar upp av värmen och belastningen.

Det fungerar. Glöm inte heller att gå in skorna hemma i vardagen innan du ger dig ut på ditt livs äventyr.

Att hitta vilka skor är bäst för vandring handlar i slutändan om att lyssna på dina egna fötter, testa dig fram i lugn och ro och aldrig kompromissa med passformen.

Jämförelse av skotyper baserat på terräng och packvikt

För att göra det enklare att välja rätt modell för just dina behov har vi ställt de fyra vanligaste alternativen mot varandra utifrån hur mycket du bär och var du går.

Låga vandringsskor

• Upp till 5-8 kg (lätt dagsturspackning, max 10% av kroppsvikten)
• Tydliga skogsstigar, grusvägar, spänger och enklare leder
• Mycket lätta och luftiga, torkar snabbt om de blir blöta
• Lågt stöd, mjuk och flexibel sula som ger hög rörlighet

Mellanstora vandringsskor (Mid)

• Cirka 8-12 kg (längre dagsturer eller stugturer med lätt packning)
• Kuperad skogsterräng, rötter, steniga stigar och lättare fjällhedar
• Balanserad vikt, ofta utrustade med vattentätt membran
• Medelgod stabilitet som skyddar fotknölarna mot slag och vrickningar

Höga vandringsskor

• Cirka 12-16 kg (flerdagarsturer med lättare tältutrustning)
• Utmanande leder, blöta myrar, branta stigningar och ojämn mark
• Tyngre än lågskor men lättare än klassiska läderkängor
• Högt stöd runt vristen och en mer vridstyv mellansula

Vandringskängor

• Över 15 kg (tunga flerdagarsturer med tält och mat, upp till 20% av kroppsvikten)
• Oledad fjällterräng, blockmark, djup lera och svåra vad
• Högst vikt och bäst skydd mot väta, men betydligt varmare på sommaren
• Maximalt stöd och mycket styv sula som avlastar fötterna under tung last

Från blöta gympaskor till rätt kängor i Jämtlandsfjällen

Erik, en 34-årig lärare från Göteborg, skulle vandra Jämtlandstriangeln under tre dagar i augusti med en ryggsäck på 14 kilo. Han var osäker på vilken skomodell som passade bäst men ville spara pengar och valde sina vanliga löparskor i nätmaterial.

Redan första förmiddagen mellan Storulvån och Sylarna slog vädret om till kallt regn och spängerna var hala. Skorna blev genomblöta i första myren, fötterna domnade av kylan och den mjuka sulan gjorde att varje vass sten kändes rakt igenom fotvalvet.

Framme vid fjällstationen hade Erik två stora vätskefyllda blåsor under hälarna och tvingades hyra ett par mellanstora vandringskängor med Gore-Tex samt köpa två par strumpor i merinoull i butiken på plats.

De resterande 31 kilometrarna av vandringen genomfördes med torra och varma fötter trots ihållande regn. Det kraftigare sulgreppet och fotledsstödet gjorde att han kunde slappna av i steget och njuta av fjällvyerna utan att ständigt titta ner i marken.