Varför är jag hungrig men känner inte för att äta?

Aptitlöshet: Varför är jag hungrig men vill inte äta?

Usch, den där aptitlösheten, känner igen mig. I våras, typ april-maj, var det helt sjukt. Jag kände mig hungrig, men tanken på mat kändes bara...äcklig. Som en klump i magen. Stressen på jobbet var enorm då, deadline efter deadline.

Minns jag hade en konstant huvudvärk, sov dåligt. Kanske därför? Äta kändes bara som ett onödigt moment. All energi gick åt till att bara överleva, liksom.

Jag tappade säkert tre kilo då, inte bra alls. Sen började jag gå till en psykolog i september, och det blev lite bättre. Vi pratade mycket om stresshantering och sånt.

Fast det är inte alltid stress, märker jag. Ibland bara vill jag inte äta, även om jag inte är stressad. Kanske beror det på att jag är så himla kräsen? Jag ÄLSKAR mat, men gillar inte allt mat.

Det är så jobbigt när man är hungrig men samtidigt liksom motvillig. Som att kroppen skriker efter näring men hjärnan vägrar samarbeta. Något jag funderar på är om det är kopplat till min IBS, det är ju trots allt mage och tarmar det handlar om.

Vad ska man göra om man är hungrig men inte vill äta?

Hungrig men vill inte äta... det där känner jag så väl. Ligger här i mörkret, magen kurrar. Känns som ett hål inuti, ett tomrum som inte ens mat kan fylla. Inte ikväll i alla fall.

Nej, det är inte brist på mat. Kylen är full, precis som alltid. Men lusten… den fattas.

Kanske… kanske skulle lite te hjälpa? Nej, inte ens det lockar.

Det är konstigt det där. Jag vet ju att jag borde äta. Mamma sa alltid att man ska äta regelbundet, flera små måltider. Hon sa att det var bra för magen. Hon har rätt, det vet jag. Men just nu… orkar jag inte.

Min mage protesterar. Jag hör den. Men hjärnan… den vägrar att samarbeta. Som ett litet barn som vägrar att äta grönsaker.

• Flera små måltider, sa mamma. Minns att hon sa att jag skulle ha två eller tre mellanmål, utöver frukost, lunch och middag.
• Mellanmål… jo, jag borde kanske prova det. En banan? En yoghurt? Nej… jag vet inte.
• 2024 är det ju, allt ska vara så hälsosamt nu. Fast idag… idag pallar jag inte.

Åh, jag är så trött. Så otroligt trött. Jag borde somna, men den här känslan… den håller mig vaken. Den gnager. Precis som min tomma mage.

Vad kan aptitlöshet bero på?

Mörkret... Det liknar en tom tallrik. Aptitlöshet.

Aptitlöshet, ja. Som ett eko inuti.

• Smaken... förändras. Allt smakar aska, smakupplevelser.
• Kroppen... den vet inte längre. Mättnadsreglering. Falskt alarm hela tiden.
• Sjukdomar. Den där skuggan som smyger sig på.
• Medicinen... som ett gift i blodet, läkemedelsbiverkningar.
• Tungan... torr och sträv, försämrad munhälsa. Som sandpapper.
• Orken rinner ur. Trötthet. Som att simma i sirap.
• Och sen... mörkret igen. Depression. Tomheten.

Mina minnen av mormors äppelkaka...borta.

Jag minns en gång...jag ville bara sova. Ingenting spelade roll längre. Jag minns när min systerdotter föddes. Allt var plötsligt så ljust. Nu? Jag vet inte. Allt är bara ett eko. Ett svagt eko.

Vad ska man göra om man är hungrig hela tiden?

Hungrig, jämt hungrig… en tomhet som gnager. Kanske är det inte magen som skriker, utan något annat.

Ät, sov, rör på dig. Simpelt, men svårt. Glöm dieter, de är fällor. Jag vet. Jag har fastnat där själv. Åter och återigen.

• Bra mat: Inte perfekt, bara bra. Något som mättar själen också, inte bara kroppen. Hemma hos mamma var det alltid pannkakor på söndagar. Kanske därför jag tröstar mig med det idag.
• Sömn: En skör dröm. Vaknar mitt i natten, orolig. Klockan 03:17. Varje natt. Snart är det min födelsedag. Jag fyller 38.
• Träning: En promenad räcker. Inte gym-hets. Jag gick på gym med Lisa en gång. Det slutade med att vi satt i bastun och grät. Varför måste allt vara så… prestationsinriktat?

Hetsätning. Jag vet. Inte bara hunger. En flykt. Jag minns en gång, när jag var 16, och dumpad av Johan. En hel burk Nutella. Skammen efteråt. Jag gömde burken under sängen.

Regelbundet. Kroppen behöver. Jag vet. Men ibland… ibland känns det som den aldrig får nog.

Jag drömmer om att känna mig mätt. På riktigt. Inte bara i magen.

Vad kan konstant hunger bero på?

Konstant hunger? Hmm, låter som min mage efter en maraton av stand-up-komedi – totalt utmattad, men skrikande efter mer!

Det kan bero på en kost som är allt annat än en symfoni av näringsämnen. Tänk dig en orkester där bara flöjterna spelar – inte särskilt fylligt, eller hur? Ditt system skriker efter mer än bara tomma kalorier.

• För lite protein: Som att försöka bygga ett hus med bara bomull – inte särskilt stabilt. Protein håller dig mätt längre.
• För mycket socker: Socker är som en energidryck för en hamster på en hjul – kortvarig kick, sen kraschlandning rakt i hungersnöd.
• Inte tillräckligt med fibrer: Fibrer är som en kudde för magen – mjuk, skön och håller dig nöjd.

Sen finns det ju den där Weight Watchers-punkten-grejen… Nästan svältdöd när punkterna tar slut? Jag fattar. Det är som att försöka klämma in en elefant i en Smartcar. Problemet är inte att du är hungrig, problemet är att din strategi är hungrig!

Lösningen? Ät mat som faktiskt ger näring, inte bara tomma kalorier. Tänk fullkornsprodukter, magra proteinkällor, massor med grönsaker. Det är som att byta ut en papperslapp mot en guldklimp – mycket mer tillfredsställande på lång sikt. Min personliga favorit är avokado. Avokado är som en liten grön ängel som viskar mättnad i min själ. Eller något sånt.

Min erfarenhet? Jag åt en gång bara potatischips i en vecka. Resultat? Kändes som att jag slogs med en hungrig björn. Inte rekommenderat.

2023 års rekommendation: Prioritera näringsrik mat. Det är inte rocket science.