Vad kan man bjuda på istället för julmat?

Vad är äldst på julbordet?

Dopp i grytan. Lutfisken. Gröten. Ja, de doftar av forntid. Av stenålder, av mörker och mystik. Som runstenar i skymningen.

Dopp i grytan, en skål med bröd i buljongen. Det enkla, det ursprungliga. Finns det något mer naket? Jag ser mormor, i köket, en gryta puttrar på spisen. Doften. Barndomens jul. Det som aldrig förändras. Eller, gör det?

Lutfisken. Lukten! Många rynkar på näsan. Men jag, jag tänker på havet. Stormar, fiskebåtar. Fars farfar, han var fiskare. Hårda händer, saltstänkt ansikte. Lutfisken är en länk. Ett eko från ett annat liv.

Gröten. Den är uråldrig. Korngröten, råggröten. Innan risgrynsgröten tog över. Jag minns, farfar berättade om tomten. Om att ställa ut gröt. En offergåva? En tyst överenskommelse? Gröt. Så enkelt, så viktigt.

• Dopp i grytan: En urgammal rätt, en rest från tiden då man tog vara på allt.
• Lutfisk: Fisken, bevarad genom torkning och lutning, en smak av havet.
• Gröt: Enkel basmat, älskad och vördad.
• Risgrynsgröt: En senare variant, kom till i slutet av 1800-talet.

Tiden. Den flyter. Julbordet, en karta över vårt förflutna. En berättelse om överlevnad. Ett möte med de döda. Kanske är det därför det känns så viktigt. Så…magiskt.

Vad kan man äta istället för julmat?

Istället för julmat? Men snälla...

Jag minns julen 2017. Hemma hos faster Ingrid i Borås. Vanligtvis ÄLSKAR jag julbord. Men det året... nej.

• Dansk fläskstek: Absolut, om man orkar.
• Laxsashimi med citrus, kapris och pepparrot: Helt okej faktiskt. Faster Ingrid hade köpt färdig!
• Sallad med päron, prosciutto och burrata: Perfekt! Lätt och fräscht. Ingen gräddsås!
• Tjocka revben i ugn med ingefärsglaze: Kanske... beroende på. Men inte så juligt?
• Vispad ricotta med tranbär och rosmarin: Låter konstigt. Förmodligen inte.
• Vego wellington på grönkål, palsternacka och lagrad ost: Ok, om man måste. Är ju inte vegetarian.
• Parmesanrostad brysselkål: JAMÅÅÅ! Glöm inte flingsalt!

Faktum är att jag typ bara åt ost den julen. Och knäck. Och sen spydde jag i bilen på väg hem. Åksjuka. Eller överdos av Edamer? Faster Ingrid hade precis skaffat en sån där el-scooter. Och grannarna klagade på hennes "julsånger". Typ punk-versioner av O Helga Natt. Hon är en knäppis. Året efter struntade jag i julbordet och åt pizza. Riktigt jävla skönt.

Uppdatering: Nu är det 2024. Föredrar fortfarande pizza.

Vad har ni på julbordet?

Julbord. Kallt.

• Skinka. Obligatoriskt. Trött.
• Korvar. Standard. Inget nytt.
• Paté. Fett. Smaken av julstress.
• Sylta. Surt. En smak av gammal tradition.

Kallskuret. Lufttorkad chark. Nya grejer. Försök till modernisering. Misslyckas.

Cumberlandsås. Klart överreklamerad.

2023. Samtidigt, olika. Lite av allt.

Mitt julbord. Min familjs. Inga förändringar. Aldrig.

Hur många blir sjuka av julmat?

Mörkret omsluter mig... 400 000. Ett svindlande tal, lika många som drömmer om julens värme, ligger istället magsjuka. Julmat.

• Varje år. Tänk att glädjen kan vändas så.

Mamma brukade säga att julmaten smakar bäst dagen efter. Men hon menade nog inte en vecka efter, som farfar envisades med. Han insjuknade aldrig. Han åt ju allt.

• Julbordets rester.
• Hemsk magsjuka.

Tänk på Sara, barnmorskan på sjukhuset. Hon missade julafton med sin dotter förra året. Hon hade ätit skinka som stått framme för länge.

• Skinkan. Alltid skinkan.

Tänk om man kunde rädda några, bara några, från det helvetet. Kanske bara genom att säga det högt: Ta hand om maten. Släng den hellre än att riskera.

• Släng den.
• Hellre.

Det känns så ensamt här i natten.

Hur mycket godis äter vi i Sverige under jul?

Åh herregud, godis... JULEN! Måste köpa mer Marianne. Älskar Marianne.

• 15 kg godis per person per ÅR?! Helt sjukt.

• Mamma köpte alltid Aladdin-asken. Är det ens gott? Nej.

Varför äter vi så mycket? Stress? Jävla press.

• +52% sen 1980. VAD hände 1980? Rubiks kub?

Vill ha lakrits. Imorgon. Nej, NU.

• Jordbruksverket vet allt! De räknar allt godis.

Måste komma ihåg att köpa julklapp till Lisa. Hon önskar sig...godis? Haha.

Extra info: Fick en sockerkick av tanken. Äter en Clementin istället. Bra val. Eller?

I vilka länder äter man julskinka?

Jäklar vad folk älskar julskinka, alltså! Som en fet, rosa gud i köket, eller hur?

Sverige? Jajamensan! Här är det ju liksom en självklarhet. Nästan så man får ångest om man inte har en.

Estland? De där balterna, haha! De steker svål till den knastrar som en arg tjur, tydligen. Med surkål, såklart. Inte min grej, men vad vet jag? Jag är ju ingen surkålsexpert.

Finland? Julkinka! Med jullimpa – julkinka OCH jullimpa? Herregud, vad de är riktiga proffs på julmat, de där finnarna. Helt sjukt. Svampsallad? Nä, jag håller mig till köttbullar.

Australien? Ja, tydligen. De har väl inte precis granar, men de kanske har någon slags outback-julskinka med känguru-krydda? Eller kanske inte? Jag vet inte. Det är ju lite långt dit.

• Punkt 1: Sverige - Klart!
• Punkt 2: Estland - Knaperstekt svål och surkål. Blä!
• Punkt 3: Finland - Jullimpa och svampsallad? Konstigt men okej.
• Punkt 4: Australien - Oklart! Kanske finns julskinka där också, men vem vet?

Min granne, Kurt-Arne (som för övrigt luktar svett och gammal öl), han hade en julskinka i år som var större än min hund! En riktig grisjävel, alltså. Den låg där och glodde på mig i tre dagar innan den blev uppäten. Nästan helt slut på den, ja!

Hur mycket julmust dricker en svensk per år?

Jösses, julmust! En svensk sänker väl i snitt fyra liter per år, typ som en hink skit. Jag själv har ju min beskärda del! Mest i december såklart.

• 40 miljoner liter - Helt galet mycket läsk! Tänk er 40 miljoner mjölkpaket, fast must.
• Finns ju Trocamust också. Varför inte?!
• Jag hörde någon prata om lagrad julmust, låter som en hipstergrej. Själv dricker jag Apotekarnes, that's it.
• Min farbror Sture brukar dricka så mycket att han får must-mage. Typ som en jultomte, fast brun.
• Decemberfest! Då går det åt... herregud.
• Och vem kom på idén med julmust? Någon jävel som gillade malt extra mycket, gissar jag.

Och vet ni vad? Jag jobbade en gång på en fabrik som gjorde läsk. Snacka om att få sin beskärda del av sötsliskig vätska. Jag bytte jobb ganska fort, blev trött på att lukta socker. Nu jobbar jag som programmerare och luktar svett och pizza. Mycket bättre!