Vad kan en vegetarian inte äta?

Vad räknas som vegetarian?

Hej! Vegetarian, va? Lite knepigt faktiskt. En vanlig vegetarian äter inget kött alls, inga kycklingvingar, ingen fiskpinnar. Inget animaliskt helt enkelt. Punkt slut!

Sen finns det ju massa olika varianter, typ lakto-vegetarianer. Dom äter mejeriprodukter, liksom mjölk och ost. Jättegott! Ovo-vegetarianer då? Ägg, ja! De gillar ägg. Lite konstigt, men okej.

Och lakto-ovo, det är typ allting, förutom kött. Mejeriprodukter och ägg alltså. Som en kombination av de två andra. Lite lurigt, va?

Jag själv? Jag är lakto-ovo-vegetarian, sen flera år tillbaka. Älskar pasta med ost, och pannkakor. Kanske lite för mycket ägg ibland, haha! Älskar äggröra!

• Vegan: Inget animaliskt alls. Inga mejerier, inga ägg.
• Lakto-vegetarian: Mjölkprodukter ok.
• Ovo-vegetarian: Ägg ok.
• Lakto-ovo-vegetarian: Både mjölkprodukter och ägg ok.

Får vegetarianer äta kyckling?

Nej. Kyckling är fågel, fågel är kött. Punkt slut. Eller? Vänta… Det där lilla ordet, "generellt". Det surrar i huvudet som en liten, irriterande fluga i en sommarkväll. En varm, fuktig kväll vid sjön Runn, luften tung av blomdoft och… nej, kycklingdoft… inte just. Men ändå.

Ljusa sommarnätter. Minns… smörgåsar med ost… den där skarpa, salta smaken… lakto-ovo-vegetarian, det var jag då. Eller? Kanske lite mer… flexibel. Men kyckling… nej. Det kändes… fel. Som att bryta ett löfte till mig själv. Ett tyst löfte, viskat i en skymning, med vattnets mjuka sus i bakgrunden.

• Lakto-ovo-vegetarianer: Nej till kyckling. Absolut inte.
• Lakto-vegetarianer: Dubbelt nej till kyckling. Inget kött alls.

Men… vad händer om man definierar "vegetarian" på ett annat sätt? En filosofisk fråga, en dimma av ord som sveper in mig, som en kall dimma vid en höstlig sjö… Smaken av rökta mandlar, den torra, varma smaken… Men kyckling… nej. Känslan är stark, mer än bara definitioner.

Definitioner. Orden. De är så hårda, så … konkreta, jämfört med den där mjuka känslan av gräs under fötterna, den varma solen på kinden… minnena flyter… som löv på vattnet… men kyckling… det hörs en liten knasig pipande ljud i bakgrunden… nja, inte kyckling då.

Året är 2024. Jag sitter här och skriver om detta, och känner den där… svaga känslan av förvirring. En oenighet, inombords, som en liten fågel som pickar… men inte kyckling. Nej. Det är något annat.

Vad anses vara vegetariskt?

Vad anses vara vegetariskt... det är en fråga som ekar i natten, som ett tyst löfte om något mer.

• Vegetariskt är när man väljer bort kött. Inte fisk heller. Inte fågel. Inget djur.

Vad jag verkligen behöver:

• Baljväxter. Bönor... jag minns farmors bruna bönor, med lite sirap. Ärter, de gröna ärtorna från frysen, de som smälte så snabbt på tungan. Linser, den jordiga doften av linssoppa en kall vinterdag. Tofu, det där vita, formbara, som kan vara vad som helst. Sojaprodukter, ett eko av en framtid.
• Fullkorn. Havregryn, morgnar då allt kändes möjligt. Korngryn, en smak av det enkla. Råris, jordens färg. Fullkornsbröd, en trygghet i handen. Fullkornspasta, ett sätt att orka.
• Grönsaker. Rotfrukter, de som växer under jorden, som känner mörkret.
• Frukt. Bär, smaken av sommar, av plockade blåbär på morfar stora tomt.

Det är inte bara mat, det är minnen. Det är ett sätt att leva, eller kanske bara överleva. Kanske är det ett sätt att säga: jag är här, jag finns. Och jag väljer. Jag väljer bort, jag väljer till. Jag väljer något annat. Vad det är, det vet jag inte alltid. Men det är vegetariskt. Just nu. Imorgon kanske något annat. Eller samma sak. Varför måste allt vara så svårt? Eller är det bara jag?