Vad är bra att äta om man har benskörhet?

Benskörhet… usch, bara ordet gör mig lite orolig. Tänk att skelettet, det som liksom håller upp hela mig, skulle bli skört. Det känns så… fragilt. Som en tunn ishinna. Och ärligt talat, vem vill väl känna sig som en tickande bomb? Rädd att snubbla och bryta lårbenshalsen, ni vet?

Jag har en moster som drabbades, och det var inte vackert. Hon tappade helt lusten att göra saker, blev liksom instängd i sin egen kropp. Det fick mig att tänka, vad kan jag göra för att undvika samma öde? Man vill ju kunna springa omkring med barnbarnen (om jag nu någonsin får några!), eller fortsätta dansa tango långt upp i åren!

Så jag har börjat tänka mer på vad jag stoppar i mig. Kalcium är ju a och o, har jag förstått. Mjölk, jovisst, det går ner, även om jag inte är någon mjölkoman direkt. Ost däremot, mums! En bit parmesan till pastan, det tackar man ju inte nej till. Och tänk på alla goda nötter! Jag har alltid en liten påse mandlar i väskan, perfekt snacks när blodsockret dippar. Spenat i smoothien är också en grej jag försöker få in, även om det inte alltid är så gott… Ibland smakar det ju mest gräs, eller hur? Men jag tänker att det är värt det i längden.

Sen det där med D-vitamin, det är ju en djungel! Jag läste någonstans att typ hälften av alla svenskar har brist, särskilt på vintern. Hälften! Det är ju galet mycket. Så jag försöker komma ut i solen så mycket som möjligt, även om det inte alltid är så lätt här i Norden… Och så tar jag ett tillskott under vinterhalvåret, för säkerhets skull. Man vill ju inte chansa, liksom.

Det känns som en sån där grej man borde ta på allvar, benskörhet. Inte bara för min egen skull, utan för att kunna leva ett långt och aktivt liv. Vem vet, kanske jag kan lära mig åka snowboard när jag blir pensionär? Eller springa ett maraton? Man måste ju ha drömmar!