Hur många tallrikar på ett julbord?
"Julbordstallrikar? En för sill, en för varmt, en för sött – eller bara en stor för allt! Valet är ditt, julens elegans ligger i friheten!"
Hur många tallrikar behövs på ett julbord?
Alltså, hur många tallrikar till julbordet… hmm… Det beror ju helt på hur man kör. Hos oss, i min barndom, farmors julbord i Norrköping, typ 24 dec varje år, ja, då var det tallrikar överallt.
Vi hade en för sillen, alltså bara sill! Minns att just den tallriken va djupare, så all lagen inte skulle rinna över. Sen en annan för kallskuret, typ lax och sånt.
Varm maten, ja, den fick en egen, absolut. Och sen, sötsaker och ost? Självklart en liten assiett till det. Fast jag snålade ibland och tog allt på samma, men fick lite blickar från faster Märta då, haha.
Det är värdens grej att bestämma, helt enkelt. Vill man lyxa till det, ja då kör man många. Vill man vara smidig, färre. Ingen big deal egentligen. Allt handlar om tradition och vad som känns rätt.
I vilka länder äter man julbord?
Sverige och Finland. Klassiska julbordsländer.
Julmatstraditioner varierar. Norge, Danmark, Island likaså. Men annorlunda.
Mitt grannskap i Stockholm? Julbord överallt. Även på mitt kontor. Förra året räknade jag fem.
- Sverige: Julbordens ursprungsland.
- Finland: Populärt och ofta utbrett.
- Norge, Danmark, Island: Julmat, men inte samma bufféupplägg.
Viktigt: Definitionen av “julbord” skiljer sig. Enligt min erfarenhet, är det inte en global företeelse. Även i Sverige finns variationer. Jag har sett julbord med surströmming. Nej tack.
Är julbord en svensk tradition?
Julbord: En svensk tradition? Jajamen! Från dricka jul med vikingarna, vilket låter som en ursäkt för att bli aspackad, till dagens dignande bord. Inte direkt bantningsvänligt under advent, nej, då fastade man ju… eller hur var det nu igen? Romersk-katolsk sed, javisst.
- Vikingatiden: Dricka jul. Typ som after work, fast med mer mjöd och mindre krav på vett och etikett.
- Medeltiden: Fastan kom, men vem lyssnade egentligen? Viskning: Kanske var det här någon började smygäta lutfisk.
- Nutid: Julbord – en orgie i mat, där de enda vikingarna är de som slåss om sista köttbullen.
Julbordets historia är lika brokig som min släktträff – full av traditioner, matkoma och någon som garanterat kommer att klaga på snapsen.
Och du vet vad det värsta är? Att man äter tills man spricker, lovar att ALDRIG göra om det… och så sitter man där igen nästa år. Som en hamster i ett ekorrhjul av prinskorvar.
Jag, förresten, är allergisk mot senap. Så jag brukar bara plocka bort den. Subtilt, liksom.
Kommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.