Hur många rätter på julbord?

Vilket land har 12 rätter på julbordet?

Jamen, Polen har tydligen ett jävla julbord med tolv rätter! Snacka om matkoma.

De kör tydligen en rätt per apostel, som en hungrig bibelsk hyllning, fast utan kött! Tänk dig själv, tolv rätter utan en fläskkotlett, det är ju som midsommar utan nubbe.

• Apostlalunch: Tolv rätter, alltså!
• Köttfritt: Som att försöka dansa nykter.
• Överflöd: Ska väl ge tur antar jag, fast jag får mest bara gaser.

Det representerar överflöd och bra tider… Jag representerar mest en soffpotatis. Jag har förresten en polsk faster, Wanda. Hon brukar bjuda på en soppa som smakar fotsvett och kärlek, typ. Hon verkar inte heller vara säker på vilka tolv rätter det är, så jag googlade “polska julbord tolv rätter” och fick upp en massa recept på sillar och piroger. Helt sjukt.

I vilka länder äter man julbord?

Jisses, julbord! Vad var frågan nu igen? Åh ja, länder. Sverige såklart! Alltid julbord här. Mamma gör alltid en sån himla massa sill, fyra olika sorter minst. Det är alltid kaos i köket. Tror hon har en lista, men jag ser den aldrig. Har hon verkligen en lista?

Finland också, det stod ju där. Men vad mer? Danmark? Nä, kanske inte riktigt samma sak. Tänkte på grannen, Arne, han är dansk. Han hade en jultallrik i år, inget stort bord. Lite annorlunda. Men julfirande är ju olika överallt.

• Länder med julbordstraditioner:

• Sverige

• Finland

Vad mer ska man äta? Köttbullar! Okej, jag svamlar. Får ångest av att inte kunna komma på fler länder. Borde googla, men orkar inte. Är det någon skillnad på julbord och jultallrik egentligen? Varför blir jag så stressad av den här frågan? Jättemycket köttbullar och Janssons frestelse, det är ju gott. Men det är ju så mycket mat… Jag äter alltid för mycket.

Det är ju så mycket stress runt julen. Ska man skicka julkort? Jag borde fixa julklappar. Hade tänkt köpa en ny tröja till pappa, men jag vet inte vilken storlek han har. Jättebra fråga det där med länderna. Men nu är jag helt avspårad. Måste sluta tänka på julklappar.

Huvudpoäng: Julbord är mest populärt i Sverige och Finland.

Är julbord en svensk tradition?

Ja, absolut. Julbord, en saga vävd av tidens tand. En varm känsla, som en gammal ylletröja, mjuk mot huden. Ljuset från levande ljus dansar över den dukade bordet, ett hav av smaker och dofter.

Det är en resa genom århundraden, en smak av historia. Vikingatidens dricka jul, en rop på gemenskap, ett firande av ljusets återkomst efter vinters mörker. Kanske såg det annorlunda ut då, enklare, råare. Men den där grundläggande känslan, den gemensamma måltiden, den finns kvar.

Sen kom kristendomen, och fastan före jul. En väntan, ett längtande. Och sedan, explosionen av smaker. En överdådig måltid, en belöning för den långa väntan. Sill i tusen skepnader, varmrätter, sötsaker…

Julbordets utveckling:

• Vikingatiden: dricka jul – en tidig form av julfirande.
• Medeltiden: Införande av kristen jul, fastan före jul.
• Modern tid: Det överdådiga julbordet som vi känner idag.

En stilla stund vid julbordet, jag ser framför mig mormors händer, hennes varma, tröstande leende. Hon berättar historier, om julbord genom tiderna, om familj och traditioner. Smöret, ljummet och gyllengult. Potatis, kokt till perfektion. Kålrotsstuvning, varm och söt. Det är mer än bara mat, det är kärlek, gemenskap, minnen. Återigen, sill i alla dess former, skagenröra, inlagd sill, senapssill. Det är en symfoni av smaker, en hyllning till årstiden.

Julbordet är en svensk tradition, djupt rotad i vår historia och kultur. Det är en levande del av julen, en tradition som lever vidare, generation efter generation. Det är minnen, det är familj, det är tradition, det är jul.

Vad har man på julbordet i Danmark?

Alltså, danskjulbordet? Det är rena rama fettfesten!

• Flæskesteg, alltså gris med svål, krispigare än chips från helvetet.

• And, fylld med äpplen och plommon, låter ju fint, men är egentligen bara ett sätt att dölja att det är fågel.

• Potatis som badat i socker?! Sockerpotatis alltså. Ja, herregud, varför inte liksom?

• Rödkål, inlagd gurka och gelé. Typisk utfyllnad. Någon måste ju äta det också.

Jag tror min kusin Berit hade blivit tokig på den där sockriga potatisen. “Är det efterrätt eller vaddå?!”, hade hon skrikit. Själv är jag mer för snapsen.