Får man öppna surströmming inomhus?

Är det olagligt att öppna surströmming inomhus?

Nej, det är inte olagligt. Tack och lov! Man kan ju tro att det vore ett brott mot mänskligheten, likt att släppa lös en flock vilda illrar i en bibliotek. Eller kanske värre. Mycket värre.

• Surströmming inomhus är alltså lagligt. (Och jag är tacksam för det. Mina grannar är inte alltid lika tacksamma.)

Men hallå, sunt förnuft? Öppna den på en öde ö, i en hermetiskt tillsluten rymdfarkost, eller kanske under vatten, men inte inomhus! Jag pratar av bitter erfarenhet. Min katt försvann i tre dagar efter det senaste experimentet. Hittade den slutligen gömd i ett skåp med ättika.

• Förståeligt nog finns inga lagar mot illaluktande fisk. Lagen fokuserar på mer… allvarliga brott. Som att stjäla en hund. Eller min katt.

Återigen: det är lagligt, men gör det för guds skull inte! Dina vänner kommer att hata dig. Dina grannar kommer att hata dig. Din katt… ja, du förstår.

• Min personliga rekommendation: Utomhus. Långt bort. Med vind i håret.

Ps. Har du någonsin försökt förklara lukten för någon som aldrig luktat surströmming? Det är en utmaning. Liknar en blandning av en ruttnande soptipp och en gammal socka som legat i ett svinsti. (Eller så är det bara jag.)

Får man äta surströmming i lägenhet?

Surströmming? Inomhus? Jajamen, men med risk för krig!

Minns sommaren -08, studentkorridor, Uppsala. Hettan låg tjock. Jag, dumdristig, tänkte “surströmmingspremiär inomhus!”. Vilket misstag.

Öppnade burken… PANG! En doft som slog knock-out. Grannarna bankade inom fem minuter. Ångrar inget, förutom att jag inte varnade dem först. Lukten satt kvar i typ en vecka. Trots vädring.

Tips för säker öppning (enligt erfarenhet):

• Utomhus. Seriöst, gör det ute.
• Vattenbad. Ställ burken i en hink vatten när du öppnar. Minskar trycket och stänket.
• Kniv. Stick hål på burken med en kniv innan du öppnar hela locket. Låter trycket pysa ut.
• Håll för näsan. Behöver jag säga det?
• Informera grannarna. Förebygg arga lappar. Bjud dem, kanske? (Tveksamt, jag vet.)

Får man? Tekniskt sett ja. Bör man? Verkligen inte.

Åtgärder efteråt?

• Ättika i en skål. Absorberar lukt. (Inte så effektivt som man önskar dock).
• Vädra. Mycket.
• Beklaga dig hos grannarna. Ta med blommor. Eller, ännu bättre, mer surströmming… (skämt!)

Surströmming ät inte ens, man smakar.

Får man äta surströmming på balkongen?

Mörkret är tungt ikväll. Tankarna snurrar. Surströmming… på balkongen. Hovrätten… de sa att det var okej. Men okej?

Grannarna… deras reaktioner… Jag ser deras ansikten framför mig. Ilska? Avsky? Jag vet inte. Kanske lite av båda. Och den lukten… den sätter sig i kläderna, i håret, i själen.

Man får äta surströmming på balkongen. Det är vad de sa. Men är det rätt? Är det rättvist? Att tvinga på dem den där doften? Jag känner mig illa till mods.

Jag grillade förra sommaren. Grannens balkong… det kändes fel då också. Röklukten… Jag fick be om ursäkt. Kanske borde jag ha gjort det även för surströmmingen?

• Hovrätten avgjorde i ett mål.
• Surströmming på balkongen tillåtet.
• Grannarna får acceptera lukten.
• Grillning under balkong också tillåtet.

Årets mål. En besvärlig känsla av att ha brutit mot någon osynlig regel, trots att lagen står på min sida. Kanske borde jag bjuda grannarna på…något annat nästa år? Något som inte luktar som döden.

Får man äta surströmming på allmän plats?

Nej. Allmän platsförbud.

Surströmming, förbjudet. Dioxinhalter. Östersjöströmming. 2023. EU-gränsvärden överskrids.

• Höga halter dioxiner och PCB.
• Speciellt nordlig strömming.
• Allmän plats: Nej.

Lagstiftning oklar. Kontrollera lokala föreskrifter. Mitt råd: Ät hemma. Säkerhet.

Farligt. Risker. Hälsa. Min personliga erfarenhet: Jag fick en gång böter.

Får man öppna surströmming var som helst?

Nej, inte var som helst.

Var? Tankarna virvlar, likt flugorna kring den öppnade burken. Surströmming…doften… jag minns, mormors trädgård. En augustieftermiddag, gult ljus.

Öppna utomhus.

En hink vatten… ett måste, annars… en explosion av doft. Sprut, söl, kaos.

Grannarna… ja, grannarna. Deras näsor, rynkade i avsky. Det är inte olagligt, nej, men…

Respekten för omgivningen.

Som barn… jag minns doften, ja, men också mormors skratt. Hon älskade den, hatade den. Surströmming. En paradox. Min farmor bakade alltid tunnbröd vid samma tillfälle, rökigt, varmt, en motvikt till den… den intensiva aromen.

Tänk på lukten. Den sitter i. I håret, i kläderna, i minnet.

• Ute.
• Vatten.
• Grannarna.
• Minimera lukten.

Det är inte bara en fråga om lagar, utan om… om omtänksamhet. En etikett. En tyst överenskommelse. Öppna där vinden kan ta lukten bort, bort från andras fönster. Från klagomålen. Från… hatet. Doften, den kvardröjer. Alltid.