Är grönt te verkligen nyttigt?

Är grönt te verkligen nyttigt? Det där har jag funderat på i åratal, alltså sen min mormor började tjata om det. Hon drack det varje morgon, med en liten klick honung, och svor att det höll henne ung. Ung som en… ja, vad var det hon sa? En pigg liten ekorre? Hur som helst, hon blev rätt gammal, så någon sanning kan det ju finnas i det.

Grönt te innehåller ju antioxidanter, polyfenoler och sånt där klorofyll. Låter ju nästan magiskt, eller hur? Som om man häller ner en liten flaska med hälsosam magi i varje kopp. Jag läste någonstans att det potentiellt kan vara bra för det och det. Men det är ju det här med forskningen… det är ju inte så att det finns en massa gigantiska studier som skriker “GRÖNT TE BOTAR ALLT!” Nä, det är mer… “Det kan vara bra, men vi vet inte riktigt säkert än.”

Lite frustrerande, faktiskt. Jag menar, jag dricker det ju gärna, det smakar ju gott, särskilt med en skiva citron. Men om det bara är placeboeffekten som gör att jag känner mig lite piggare? Eller kanske det är honungen… Min mormor använde ju alltid honung. Kanske var det honungen som var tricket hela tiden? Hmmm…

De där studierna, det är väl som så att de har hittat några positiva effekter, här och där. Men ingenting som är helt, hundra procent, äckligt tydligt. Det är mer sådär… “ja, det kan minska risken för si och så, men vi behöver fler studier för att vara helt säkra”. Något sånt. Och det är ju lite irriterande, eller hur? Man vill ju ha svar! Vill man inte det?

Så, slutsatsen? Grönt te, det är gott, och det kan vara nyttigt. Men förvänta er inga mirakel. Det är ingen magisk dryck som plötsligt gör er odödliga. Eller ja, kanske inte. Men min mormor blev rätt gammal… kanske det trots allt fanns nåt där. Kanske ska jag dricka en kopp nu, bara för säkerhets skull.