Vad pratar du och dina vänner om?

Åh, vad vi pratar om, mina vänner och jag? Allt och ingenting, skulle jag nog säga. Det är liksom… det spelar ingen roll. Vi kan snöa in oss på de mest absurda detaljer i timmar, typ vilken glassmak som är bäst (jag är ju team pistage, förresten, vem är inte det?!) eller diskutera livets stora frågor tills solen går upp. Minns ni den där gången vi satt uppe hela natten och pratade om meningen med livet, efter att Lisa hade spillt ut ett helt glas rödvin på sin nya vita matta? Det var kaos, men samtidigt så… magiskt.

Det är ju det som är grejen med riktiga vänner, eller hur? Att man kan vara helt sårbar. Visa upp alla sidor, även de där lite trasiga, kantstötta bitarna. Berätta om den där jobbiga presentationen som gick åt skogen (som min förra veckan, herregud!), eller gråta ut över en kille som inte ringde tillbaka. Och de lyssnar. På riktigt lyssnar. Utan att döma. Och de skrattar med en (inte åt en, förhoppningsvis!). De firar ens framgångar som om de vore deras egna. Kommer ihåg när jag äntligen fick det där jobbet jag hade kämpat för så länge – de blev nästan gladare än jag!

Det finns studier som visar att starka sociala band är viktiga för vår hälsa, att det typ är lika bra som att träna och äta nyttigt. Men jag behöver ingen studie för att veta det. Jag känner det ju i hela kroppen. Den där tryggheten, värmen… att veta att man inte är ensam. Vad skulle jag göra utan mina vänner? Jag vågar knappt tänka tanken. De är ju… ja, de är ju allt.