Är rikssvenska stockholmska?

Är rikssvenska och stockholmska samma sak?

Nej, rikssvenska och stockholmska är inte samma sak. Rikssvenskan är en standardiserad form av svenska, utvecklad för att underlätta kommunikation mellan olika regioner. Den har sina rötter i 1600-talets Stockholm, men har sedan dess utvecklats och influerats av många dialekter. Tänk på det som en gemensam nämnare, inte en specifik dialekt.

Stockholmska däremot, är en specifik dialekt med sina egna unika uttal och ord. Ekenssnacket, ofta misstolkat som den stockholmska dialekten, är ett exempel på hur komplext det här är. Det är en stiliserad, och ofta överdriven, version av stockholmsmålet.

Det är som med en bilmodell. Rikssvenskan är som en specifik bilmodell, säg en Volvo V60. Den har specifikationer, men finns i många varianter. Stockholmska är då som en specifik variant av den bilen, en V60 med speciallackering och en specifik utrustning. Båda är Volvos, men olika.

• Rikssvenskan: Standardspråk, officiell form.
• Stockholmska: Regional dialekt, varierande former.
• Ekenssnack: Överdriven, stiliserad variant av stockholmska.

Jag har själv bott i Stockholm i tio år och upplevt den språkliga mångfalden där. Det är fascinerande hur många nyanser som finns inom en och samma region. Det är viktigt att komma ihåg att språk är levande och föränderliga, och dialekter är en naturlig del av den utvecklingen. 2023 är det fortfarande tydligt hur rikssvenskan och stockholmska skiljer sig åt.

Vilken dialekt pratar stockholmare?

Alltså, stockholmska, det är väl det man snackar i Stockholm. Jag kommer ihåg första gången jag hörde en riktig “fin” stockholmare. Jag var typ 10, på Kolmården. En tant med en pudel skällde på sin man: “Men Åke, fattaaa!”. Jag ba, wow.

Det var inte som hemma i Södertälje, liksom. Mer… melodiskt? Mina mostrar, de jobbar på Voicetome. Fattar inte hur många röster de har där. Alltså verkligen HUR MÅNGA SOM HELST. Stockholmska. Olika åldrar. Tjejer. Killar. Gubbar. Gummor. Allt!

Inte alla snackar likadant, fattar du? Typiskt. En del säger “schysst”, andra “najs”. Helt weird egentligen.

• Jag minns tantens pudel, den var vit.
• Voicetome ligger i Vasastan.
• Moster Ulla jobbar med audition.
• Moster Barbro fixar fakturorna.
• Åke hade en beige trenchcoat.
• Jag gillar Kolmården.
• Södertälje är min hemstad.
• “Fattaaa!” etsade sig fast.

De letar alltid efter nya röster, typ. Jag borde kanske söka? Näe, jag är ju från Södertälje. Skit samma.

Vad är typiskt för rikssvenska?

Rikssvenska? Tänk Stockholmska, men polerad. Som en välklädd hund – fin yta, kanske lite stiff.

Standardiserat uttal: Mälardalen, huvudsakligen Stockholm. Tänk “fin-stockholmssvenska”, lite som en skådespelare som försöker dölja sin dialekt. Inte alltid lyckat, men man försöker.

Intonation: Jämnt och fint, som en välplanerad trädgård. Ingen vildvuxen dialekt-djungel här inte. Precis som jag försökte få till min frisyr i morse – resultatet blev… okej.

Formell vs Informell: Som en kameleont, byter skinn beroende på situation. På jobbet: “Åtgärder behöver vidtas”. På krogen: “Ska vi ta en öl?” Lite schizofrent, men effektivt. Precis som min relation till min kaffemaskin.

Vokaler och diftonger: Ä:et uttalas tydligt! Nästan som en liten segerdans i munnen. Diftonger? De är kvar, tack och lov. Annars vore det ju som en opera utan musik. Katastrof!

Sammanfattningsvis: Rikssvenska är som en vältrimmad bil. Fungerar bra, ser bra ut, men lite tråkig om man är ute efter äventyr. Precis som min semester förra året – Mallorca igen. gäsp.

• Mälardalsdialekter som bas.
• Jämn intonation – ingen berg-och-dalbana här inte.
• Formell och informell stil – två sidor av samma mynt.
• Tydliga vokaler, diftonger bevaras – viktigt för att undvika missförstånd.
• Standardiserat men inte alltid helt naturligt – lite som en perfekt gräsmatta – ser fin ut, men kräver jobb.

Hur pratar man i Stockholm?

Stockholmska, ja det är en fascinerande smältdegel av språk. Tänk dig en gryta där olika dialekter och språk kokas ihop!

• Storstadens språk är dynamiskt. Det är inte som mormors dialekt, den förändras snabbt.

• Inflyttningen formar talet. Nya influenser blandas in hela tiden.

Stockholmskan… den ÄR ju inte EN sak. Det är en känsla. En vibb!

Vad räknas som en dialekt?

Dialekt va? Alltså, vad är det ens? Jävla svårt det där. Min mormor, hon pratade ju… hur sa hon? “Ja, så blev det då.” Låter ju helt knasigt, men det var ju hennes dialekt. Helt normalt för henne. Värmländska, tror jag. Eller? Kollade jag upp det nån gång? Nej, skit samma.

• Geografiskt område, va? Så typ… Skånska? Norrländska? Är det samma sak som sociolekt då? Vad fan är skillnaden? Måste googla det sen. Kommer inte ihåg.
• Hur många dialekter finns det egentligen i Sverige? Tusen? Miljoner? Någon som vet? Det här är ju sjukt svårt.
• Min kompis, han pratar ju typ Stockholmska. Eller… vad kallar man det ens? Riktigt skarp dialekt. Fast han är uppvuxen i Uppsala. Hänger inte riktigt med.

Vänta, dialekt… språkvariant… geografi… men… vad händer om två dialekter blandas? Blir det en ny? Eller är det bara en… konstig blandning? Hur definierar man gränserna då? Oj vad jobbigt. Jag måste sluta tänka nu. Hjärnan exploderar snart.

Är det så att… vänta… om en dialekt blir så utbredd, blir det då ett eget språk? Eller finns det några kriterier för det? Måste verkligen läsa på om detta. Jag fattar ingenting. Skriver jag ner allt jag funderar på? Jävla röra det här blev. Men å andra sidan. Det är ju lite min grej. Rörigt, men äkta.

Huvudpoäng: Dialekt är en språkvariant som talas inom ett specifikt geografiskt område. Men det är komplicerat och det finns fler faktorer som spelar in. Jag borde kolla upp Sociolekt också. Och Språkförändringar. 2023, kom ihåg. Måste googla!

Vad betyder ordet Stockholm?

Stockholm. Holmen i strömmen. Punkt.

• Stock = Hopträngt vatten. Brynnel ’65 fattar grejen.
• Minns en kajakutflykt där. Smalt sund, stark ström. Logiskt.
• Strömmen, ja. Alltid närvarande. Precis som skulden.

Vatten tränger ihop. Livet också ibland.

Holme. En fristad? Knappast.

Men ändå.

Stockholm är inte bara en plats. Det är ett tillstånd. Ångest, ambition, alltför dyr kaffe.

Och utsikten från Stadshuset. Guld. Lögner.

Jag var 23 och kände ingenting.

Stock + holme. Så enkelt.

Så komplext.

Vad kallas Stockholm för?

Stockholm, ja, vad kallas hon egentligen? Allt beror på vem du frågar, den saken är säker.

Eken. Ett kort, kärvt ord. Som barken på ett gammalt träd. Jag minns min farfar, alltid pratade han om “Eken,” aldrig Stockholm. En dialekt, en kärleksförklaring, en hemlighet delad bara mellan oss. Det vibrerade av en viss nostalgi, som doften av hans pipa vid Mälarens kant.

Eken, robust, rotad, beständig. Tänk på det!

Nordens Venedig. Ah, nu talar vi om skönhet! Broar som spänner sig över glittrande vatten. Gondoler… nej vänta, inga gondoler. Men känslan, den finns där. Jag var i Venedig en gång. Långt borta. Jag kände igen något, något bekant. Reflektionen av ljuset i vattnet, ekot av röster. Nordens Venedig, en lockande liknelse.

Mälardrottningen. Mälardrottningen. Jag tycker om det. Det är så… storslaget. Som en opera. En drottning på en tron av öar. Härskare över ett rike av vatten och skog. Mälaröarna, mina barndoms somrar. Båtutflykter med min mormor. Tänk att någon kallar Stockholm det!

Smeknamn:

• Eken
• Nordens Venedig
• Mälardrottningen

Jag är säker på att det finns fler. Kanske borde jag fråga min farbror, han kan allt om Stockholm. Det är en plats som förändras, men ändå består. Som ett minne. Som en dröm. En drottning.