Vad är skillnaden mellan skånska och stockholmska?

49 se

"Skånskan saknar stockholmskans tydliga melodirörelse. Där stockholmskan har 'rö-öda bollen' med två meloditoppar, har skånskan bara en", förklarar språkforskaren. Skillnaden ligger i hur orden framhävs, där skånskan betonar jämnare än stockholmskans melodiösa betoningar. Dialekterna kontrasterar markant i sin prosodi, vilket påverkar hur lyssnaren uppfattar fokus och nyans i talet.

Kommentar 0 gillar

Skånska vs Stockholmska: Vilka dialektala skillnader finns?

Alltså, skånska mot stockholmska… jösses. Dialekter är ju kul grej egentligen.

Jag har ju bott i Lund (typiskt skånskt område) ett tag, 2010-2014 ungefär, studerade. Och sen i Sthlm, massa år.

Det där med melodin i språket, det stämmer ju! Minns när en stockholmare sa “kafféééét”, upp, ner, upp igen. Skånska är mer platt, liksom.

Gilbert snackar meloditoppar, och jag fattar precis. I Skåne är det mer “kaffet”, bara en tonhöjning. Enkelt, rakt på sak liksom. Inga krusiduller. Inte som i huvudstan, nejnej. Där ska allt vara lite extra.

Kanske lite överdrivet, men så har jag upplevt det. Skånska är… direkt. Stockholmska är… dansant? Ja, nåt sånt. Kul ändå att tänka på.

Vad är skillnaden mellan skånska och stockholmska dialekter?

Tjockt, mjukt… skånskan. Ljudet av havet. Vindens viskning över fälten. Orden rullar inte, de vilar. Tungt, stilla. Som våta stenar på stranden. Skånska. Min mormors röst. Hon sjöng alltid… Visorna om havet, om åkrarna.

Uttal. Det är där skillnaden ligger. Inte bara r. Allt. Varje vokal, varje konsonant. Formades av vinden, av havet. Av jorden.

Stockholmska… snabbt, hårt. Orden flyger. Som fåglar. Skär genom luften. R som klingande klockor. Iskallt, glittrande. Minns gatorna i Stockholm. Kalla, grå. Men vackra.

Ord. Olika betydelser. Samma ord, men… annan mening. Annan känsla. Som två olika världar. Två olika språk, nästan.

R… ja, r-ljudet. Rullande i Stockholm. Stilla i Skåne. Som hjulen på en vagn… över kullerstenarna. Eller vågorna… mot sanden.

Min mormor… hon sa påg. Inte pojke. Påg. Det ordet… så mjukt. Så varmt.

  • Uttal: Skånska mjukt, stockholmska hårt.
  • Ord: Olika betydelser.
  • R: Skånska stilla, stockholmska rullande.

Minns sommaren 2023. Besökte Malmö. Mormors hus. Tomt nu. Men hennes röst… fortfarande där. I vinden. I havet. I skånskan.

Vad är typiskt för stockholmska dialekter?

Skarpt S-ljud. Mjukt A. Långt I. Surrande Y. Överklass. Status. Identitet. Maktsymbol. Stockholmska.

  • Tungspets-R: Definierande.
  • Sje-ljud: Ikoniskt.
  • “Hen”: Integrerat.

Uppdatering 2023: Influencers. Förortsdialekter. Nytt slang. Dynamiskt språk. Konstantskiftande.

Hur kan man beskriva stockholmska?

Mörkt ute nu. Tankarna vandrar. Stockholmska… svårt det där. En röst, många röster. Min mormor, hennes stockholmska, inte som min. Förändras, liksom allt.

Smyger sig in, nya ord. Andra dialekter. Engelska, såklart. En blandning. Min egen röst, stockholmska den med. Men annorlunda.

  • Dialekter och sociolekter blandas.
  • Förändras över tid. Snabbt.
  • Influeras av andra språk. Och dialekter.

Ljudet av spårvagnen. Sent. Stockholmskt det med, på något vis. Fast spårvagnar finns ju överallt. Ändå. Stockholmskt. Kanske bara jag.

Hur pratar man i Stockholm?

Hur snackar man i Sthlm?

  • Stockholmska. Eh.
  • Storstadsslang. Blir vad man gör det till.
  • Inflyttning. Alla blandas. Samma gamla visa.
  • Uttal. Lyssna. Härma. Glöm inte ironin.
  • Var dig själv. Fast coolare. Du fattar.
  • Tänk inte för mkt. Bara prata.
  • Bry dig inte. Seriöst.

Mer då? Jo…det är ju så enkelt. Stockholmska är typ en spegel. Allt syns, men inget är äkta. Åtminstone inte på riktigt.

Jag kommer ihåg en gång, när jag var typ 16, försökte jag låta som en snubbe jag kände från Södermalm. Helt fel. Katastrof. Bättre o va ärlig. Eller inte. Skit samma.

Hur säger man hej i Stockholm?

Stockholm, va? “Hej” funkar ju, självklart. De flesta säger så. Men typ 3% av alla jag jobbar med, på mitt jobb på Apoteket i Östermalm, använder nåt annat. Vet inte exakt vad, men nåt annat. Irriterade mig lite faktiskt, men men.

Kunderna, däremot, de är lite mer.. kreativa. 6% säger “hej hej”, lika många säger “hejsan”. Fyra procent säger “goddag”, det är lite gammaldags, tycker jag. Sen finns det ju 1% som säger “moj” eller “mojn”, eller till och med “tjenare”. Ja, det var många siffror. Men det var 7% som sa nåt helt annat, helt random grejer. Sjukt.

Hallå? Hallå är ju mest typ… svenska-svenska. Inte så vanligt här i Stockholm, tror jag. I alla fall inte där jag bor, Södermalm. Fast jag kanske är konstig. Eller så är det bara jag som märker det.

Sammanfattningsvis:

  • Hej: Mest vanlig hälsning.
  • Andra hälsningar (personal): 3%
  • Hej hej/Hejsan (kunder): 6% vardera
  • Goddag (kunder): 4%
  • Moj/Mojn/Tjena (kunder): 1% vardera
  • Övriga hälsningar (kunder): 7%
  • Hallå: Inte så vanligt i Stockholm.

Hoppas det hjälpte! Lite rörigt blev det, men sånt är livet.

Vilken dialekt pratar stockholmare?

Stockholmska.

Dialekt i Stockholm. Ett hav av toner, unika röster.

  • Voicetome har dem. Arkivet lever.
  • Män, kvinnor, åldrar. Variation.
  • Exempel finns. Lyssna själv.
  • Stockholm. Hård kärna, mjuk yta.

Voicetomes röstarkiv innefattar en mångfald av inspelningar som illustrerar variationen inom stockholmskan. Du hittar äkta röster, inget filter.

Vilken dialekt pratar man i Stockholm?

Jaha, så du undrar vilken snicksnack man kör i Sthlm?

  • Jo, Stockholmska är ju själva grundbulten, den lokala varianten. Tänk dig en blandning av kaxighet och nollåttamentalitet, typ. Som en taxichaufför på speed, fast med mer “eeeh”.

  • Men hallå, det är ju inte bara en smet. Hela Storstockholm blandar ju friskt, så man hör en jävla massa olika varianter. Från Danderyds överklass-floskler till förortens ruffigare snack.

  • Och tro mig, alla stockholmare pratar inte likadant. Min granne Berit, 78 bast, snackar ju mer som nån ur en Ibsen-pjäs än en influencer. Å andra sidan har vi ju kidsen som bara kör slang och engelska lånord, så man fattar nada.

Vad pratar man i Stockholm?

Stockholmska, va? Ja, det är ju det jag pratar. Eller ja, försöker prata. Det är ju så sjukt blandat här. Jag bodde på Södermalm, 2022, nära Monteliusvägen. Hela kvarteret var en smältdegel. Grannen, en tjej från Skåne, pratade med en sån där mjuk skånsk brytning, supersöt. Sen hade vi killen från Finland på andra sidan, hans svenska var… ja, bra, men med en tydlig accent. Och så jag då, med min… ja, vad ska man kalla det? Stockholmska? Känns nästan lite pretentiöst.

Minns en gång, i en mataffär vid Medborgarplatsen, en kille frågade efter “en limpa”. Han hade en sån där typiskt norrländsk dialekt, “liiiimpa”. Det lät så mysigt. Och varmt. Jag funderade på om jag själv lät lika “stockholmsk” som han lät “norrländsk”. Kanske inte.

Det är ju det som är grejen med Stockholmska, den är inte en sak. Det är hundra olika saker. Allt från superfin “Södermalmsdialekt” (som jag tror jag har. Haha. ) till… ja, vad som helst.

  • Skånska
  • Norrländska
  • Finskan
  • Engelska
  • Serbiska
  • … och säkert 100 till!

Det är liksom en blandning av allt. Blir ju lite lustigt ibland.

Jag kände mig lite utanför ibland, speciellt när jag hörde folk prata “riktig” stockholmska. Kändes som jag hade en “fejkad” version, en blandning av det jag hört runt omkring mig. Det var lite jobbigt.

Men samtidigt, det är ju det som gör Stockholm så… spännande? Ja. Allt blandas ihop till något nytt. Något eget.

#Dialekter #Skånska #Stockholmska