Vad ska man tänka på vid uppsägning?

Vad ska man tänka på när man blir uppsagd?

Mörkret… visst känns allting tyngre nu. Uppsagd. Det ordet… Det ekar. Som ett eko från en plats jag aldrig ville besöka.

Först: Andas. Räkna till tio. Eller hundra. Allt känns lite overkligt. Som en dålig dröm. Men det är verklighet.

• Papper: Granska uppsägningspappren noga. DATUM! Villkoren. Se efter vad som står om semestern. Kolla, kolla, kolla. Missa inget.

Sen: Facket. Eller A-kassan. Ring dem. Imorgon. Inte skjuta upp det. Be om hjälp. Det är därför de finns.

• Ekonomi: Hur länge klarar jag mig? Budget. Skära ner. Ångest… Jag minns när pappa blev av med jobbet. Fan.

Vad hände egentligen? Varför just jag? Var det något jag kunde gjort annorlunda? Kanske. Kanske inte. Spelar det någon roll nu?

• Sakliga skäl: Hade de verkligen rätt att säga upp mig? Är det personliga skäl, eller arbetsbrist? Det är skillnad. Stor skillnad.

Omställningsstöd. Googla det. Finns pengar att få, hjälp att söka nytt jobb. Utnyttja allt.

• Jag då? Jag som trodde jag var trygg. Jag som gav allt. Dumt kanske. Att lita på.

Nätverk. Prata med folk. Berätta. Man vet aldrig vem som vet någon som… Det är jobbigt, jag vet. Men gör det.

• CV: Dags att damma av. Uppdatera. Kanske helt tänka om. Vem är jag nu, utan det här jobbet?

Sorgen. Det är okej att vara ledsen. Arg. Besviken. Men inte fastna där. Inte ge upp.

• Vad nu? En ny början? Skrämmande. Kanske en chans? Jag vet inte. Men jag måste försöka. För barnens skull.

Vad ska man tänka på när man slutar ett jobb?

Avslut. Viktigt.

• Överlämning: Inget glapp. Detaljerad instruktion. Allt klart.

• Profil: CV, LinkedIn, uppdaterat. Referenser redo.

• Referenser: Skriv för andra. Få för dig själv.

• Avskedet: Professionellt. Tack. Punkt.

• Budget: Ekonomi. Kolla läget. Nu.

Mina rekommendationer baseras på erfarenhet. 2023. Ingen aning om framtiden. Pengar är viktigt.

Vad krävs för att en uppsägning ska vara giltig?

Dimman ligger tät över fjorden, precis som mina tankar kring denna uppsägning. Klockan är tre, kaffet kallt, och jag bläddrar i papper. Sakliga skäl, det ekar i mitt huvud. Ord som ska rättfärdiga en handling, ett slut.

Ett beslut som väger tungt, en tystnad som vibrerar i rummet. Hur många nätter har jag suttit här? Med den där kaffekoppen, med dessa papper.

Känslan av ansvar är en tung filt. Varje ord måste vara vägt, varje punkt bevisad. Ingen plats för tvivel, inga lösa trådar, inga rykten. Endast fakta.

Jag ser framför mig den här stacken med papper. Rapporter, utvärderingar, mailkonversationer. Bevis. Bevis som ska bygga en mur av saklighet. En mur som skyddar mot anklagan, mot bitterhet. Mot… rättmätigt missnöje?

Det är ett ensamt arbete, detta med uppsägningar. Ensam med orden, ensam med ansvaret. Jag vill bara få det gjort, få klarhet.

En korrekt uppsägning, vad innebär det egentligen? Vad krävs?

• Sakliga skäl är kärnan, grunden, fundamentet.
• Inga rykten, bara konkreta bevis.
• Dokumentation är allt.
• Tidigare varningar är avgörande.
• Objektiva kriterier måste finnas.

Klockan tickar på. Fjorden andas sakta. Uppsägningen väntar. Ett papper med ett slut. Men också en början för någon annan.

När är det dags att byta jobb?

Dags att byta jobb? Kolla in dessa sju tecken – eller sju små dödsstötar för din karriärlycka.

Jobbet känns som en utdragen tandläkarbesök? Nej, inte den där roliga tandläkaren med Netflix. Den där med borren rakt i själen.

• Passionen? Död och begravd. Som en uttorkad julgran efter trettonhelgen. Inget glitter kvar. Bara barr.
• Kulturkrock? Känns som att försöka dansa vals med en energidrickes-påverkad pingvin.
• Negativt snack? Du pratar mer om jobbet på krogen än på jobbet. Märkligt, va?
• Söndagångest? Värre än en lördagskväll med fel sorts människor. Det är en mardröm.

Utvecklingsstopp? Som en blomma utan vatten. Visnar långsamt men säkert. Ingen solsken, ingen växtkraft. Bara tristess. Återigen, tristess.

Har du en av dessa punkter? Nej, du behöver inte direkt panik. Men börja fundera. Om det är två eller fler.. ja, då börjar det likna ett seriöst vägskäl.

• Löneförhandling? Ett skämt. Allt snack om karriärutveckling känns lika äkta som en treögd katt.

Min kompis, Maria (inte hennes riktiga namn, men ändå), bytte jobb i våras. Hon hade massor med söndagångest. Nu jobbar hon som hundfrisör. Hon är lyckligare än en hundvalp på en äng full med tennisbollar.

Sammanfattning:

• Ingen passion: Som att äta havregrynsgröt varje dag i ett år.
• Dålig kultur: Som att leva i en ständig diskussion med dina kollegor.
• Negativt prat: Du pratar mer skit om jobbet än om vad som helst annat. Det är ett dåligt tecken.

Byt jobb om du känner igen dig för mycket i ovanstående! Livet är för kort för jobb som suger musten ur dig. Att byta jobb är inte alltid enkelt, men ibland nödvändigt. Enkelt sagt, att inte byta jobb när du borde är en felinvestering i dig själv.

Kan man ogiltigförklara en uppsägning?

Dimman ligger tät över sjön, precis som den tunga känslan i magen. Uppsägningen. Kallt papper, kall verklighet. Men nej, inte bara kallt. En bitter, salt smak. Som havets bränningar mot klipporna en stormig natt. Min uppsägning. Personliga skäl. Vad betyder det ens? Som en kniv i ryggen, ett svek.

Tiden kryper fram, långsam och olidlig. Varje tickande sekund ett slag mot hjärtat. Klockan på väggen, en tickande bomb. Domstolen, ett sista hopp. En chans att få rättvisan att segra över orättvisorna. En chans att andas igen. Att återfå kontrollen över mitt liv.

Ja, det går att ogiltigförklara en uppsägning. Men det är en kamp. En kamp mot byråkratin, mot de kalla juristernas blickar. Känslorna bubblar upp, en kokande gryta av ilska och förtvivlan. Men också en gnista av hopp. En liten, svag flamma i mörkret.

Men tidsfristerna… de pressar. De är som en isande vind som skär genom märgen. Varje dag som går är ett steg närmare nederlaget. En känsla av maktlöshet.

• Tidsfrister måste hållas.
• Domstolen kan förklara uppsägningen ogiltig.
• Men anställningen avslutas enligt gällande uppsägningstid.
• Det blir en juridisk kamp.

Det känns som att falla. Som att ramla ner i ett djupt, mörkt hål. Men hoppet finns kvar, en envis liten blomma som vägrar att vissna. En envis liten blomma som blomstrar i mörkret. Kanske är det det sista hoppet, det sista sugröret. Det sista hoppet om rättvisa.

Denna kamp… den är personlig. Den handlar om mitt liv, min framtid. Min självkänsla. Mitt liv. Året är 2024 och jag kämpar.

Hur vet man att man inte trivs på jobbet?

Missnöje signalerar. Kroppen talar. Lyssna.

• Irritation. Kort stubin. Ingen ork. Små saker triggar.
• Nedstämdhet. Tungt. Mörkt. Allt grått. Inget hopp.
• Ångest. Ständig oro. Katastroftankar. Inre stress.
• Sömnproblem. Nätter utan ro. Tankar snurrar. Orsaken: Chefen?
• Fysiska symptom. Huvudvärk. Magont. Oförklarligt. Stressrelaterat.

Ett tips: Byt jobb. Jag gjorde det ’23. Bättre nu. Lovar inget.

Vad räknas som provocerad uppsägning?

Okej, here we go, nu kör vi! Provocerad uppsägning, alltså!

• Inringade platsannonser i postfacket? Seriöst? Som att arbetsgivaren skriker “DU ÄR VÄRDELÖS!” Men med en markeringspenna.
• Spydiga kommentarer: Typ “Snygg tröja, ser ut som en gardin min mormor hade, RIP.” Klassiker.
• Mobbing och trakasserier: Ja, du vet, den vanliga kontorsdramatiken, fast med en snuskigare touch. Inte okej nånstans!
• Hot om avsked: “Säg upp dig, annars…” onda skratt. Rena maffiametoder på jobbet, ju!

Backa en provocerad uppsägning? Absolut! Om du kan bevisa att chefen betett sig som en full strut på firmafesten.

Vad kan räknas som bevis?

• SMS-konversationer. Skärmdumpa, skärmdumpa!
• E-post. Spara allt, du vet aldrig vad som kan komma till användning.
• Vittnen. Helst någon som inte är rädd för att prata.

Hur går man vidare?

• Fackförbundet. Dom är som Batman, fast för arbetare.
• Jurist. Kostar skjortan, men kan vara värt det.

Bonusinfo! Provocerad uppsägning funkar typ som en vanlig uppsägning om det går hela vägen! Dvs, du har rätt till a-kassa och sånt. NICE! Har förresten köpt en ny kaffemugg, den är gul. Ingen frågade, men nu vet du!

Vad gör man den sista dagen på jobbet?

Det är tyst nu.

Sista dagen… fika. Jag minns när jag bakade kladdkakan förra gången. Brände den lite. Ingen sa något.

• Fika.
• Avskedsbrev. Inte till alla. Bara de som förstår. De som sett mig gråta på toaletten. De som vet att jag ljuger om min ålder.
• Kanske en liten grej. En present. Till Anna. Hon älskar tulpaner. Kommer ihåg när hon berättade hur hennes mormor hade en hel trädgård.
• Töm skrivbordet. Allt ska bort. Utom fotot på pappa. Det stannar tills imorgon. Ingen ska se.
• Säg hejdå. Eller bara nicka. Jag är dålig på hejdå. Som när mormor dog. Jag kunde inte säga något.

Tänker på… varför. Varför jag lämnar. Varför jag stannade så länge. Skrivbordet känns tomt. Jag känner inget. Bara tomt. Ett tomrum. Jag saknar redan det. Löjligt.

Något mer? Kanske. Jag vet inte. Är så trött. Har varit trött i 10 år. Vilka ska jag sakna? Inte chefen iaf.

Hur säger man upp sig på ett snyggt sätt?

Augusti 2023. Panik. Fullkomlig panik. Jag satt där, på mitt skrivbord på Eniro, med en klump i magen stor som en liten vattenmelon. Uppsägningen. Skulle jag skriva den nu? Skulle jag vänta? Nej, nu var det gjort. Jag hade bestämt mig. Nya jobbet väntade. Men åh, vad jobbigt det här var.

Det var inte bara jobbet. Det var människorna också. Anna, med sitt smittande skratt. Per, som alltid hade en bra historia att berätta, och jag kommer sakna våra fikaraster. Jag skrev till Per igår, han förstod. Bra.

Jag skrev uppsägningen. Det kändes otroligt stelt. Känns som jag skrev en formell dödruna istället för ett enkelt meddelande. Till Johan, min chef, såklart. “Hej Johan, jag meddelar härmed att jag säger upp min anställning som SEO-specialist hos Eniro. Min sista dag blir den 22 september 2023.” Kändes så torrt, så opersonligt.

Jag la till en liten mening om att jag uppskattat tiden på Eniro. Kändes lite bättre. Men fortfarande… Som en robot.

Sen mailade jag. Väntan. Väntan. Sedan ett svar. Johan bekräftade. Tack och lov. Lättnad, en enorm våg av lättnad. Även om en liten del av mig fortfarande kände ångest, som en liten otäck känsla som lurar i bakgrunden.

• Uppsägningen skickades den 2 augusti 2023.
• Sista arbetsdagen: 22 september 2023.
• Arbetsgivare: Eniro.
• Min roll: SEO-specialist.
• Chefs namn: Johan [efternamn utelämnas av integritetsskäl].

Jag borde nog ha skrivit ett längre mail. Jag borde ha tagit med fler personliga detaljer. Men jag var helt enkelt för nervös. Det får bli ett avskedsfika iallafall!