Vad krävs för att vidimera?

Åh, vidimering, det där med att göra en kopia officiell… Minns ni den där gången jag skulle vidimera mitt körkort till försäkringsbolaget? Hujedamej vad krångligt det var! Jag hade ju ingen aning om vad som krävdes egentligen. Vad krävs egentligen?

För att vidimera, ja, det handlar ju om att någon intygar att en kopia är en sann kopia av originalet. Man ska liksom svära på att det inte är något fusk. Som ett slags… lovande på heder och samvete. Och för att det ska funka, behövs det några saker.

För det första: en kopia, såklart! En tydlig sådan, annars blir det ju bara rörigt. Sen, och det här är ju själva kärnan, ett handskrivet intygande. Något i stil med “Jag intygar att denna kopia är en exakt avbildning av originalet.” eller “Detta är en sann kopia, så sant hjälpe mig Gud!” Haha, nä, skämt åsido, men det ska ju vara tydligt och klart. Jag gjorde en gång ett sådant intygande, lite slarvigt, och fick göra om det. Alltså, typiskt! Man lär sig av sina misstag, eller hur?

Sen behöver man ju sin namnteckning. Det känns ju lite… viktigt, va? Som att man sätter sin personliga stämpel på det hela. Och sen, förtydligande av namnet. Ni vet, ifall det är en lite svårtydd handstil. Som min mormors – hennes var som hieroglyfer! Och till sist, ett telefonnummer – med landsnummer, det är ju viktigt för att de ska kunna nå dig ifall det skulle uppstå några frågor. Tänk om de skulle behöva reda ut något, och inte kunde nå dig. Det vore ju ett himla besvär.

Så ja, det var det hela. Kopia, handskrivet intygande, signatur, namnförtydligande och telefonnummer. Inte så svårt när man väl vet det, eller hur? Men tänk på mormors handstil – alltid bra att vara tydlig!