När barnet bara vill vara hos den ena föräldern.?

23 visningar
Barnet föredrar en förälder? Försök skapa likartade rutiner! Konsekvens: Samma nattningsritualer (sånger, böcker, ordning) oavsett förälder. Trygghet: Bekanta rutiner ger barnet säkerhet och minskar oro, även med den mindre favoriten. Flexibilitet: Anpassa rutinerna successivt om det behövs, men håll fast vid kärnan. Samarbete: Båda föräldrarna bör vara involverade för att skapa en jämn fördelning.
Feedback 0 gillningar

Okej, här är mitt försök att göra om texten, mer personlig och "mänsklig":

När hjärtat bara klappar för en...

Alltså, har ni också varit där? När ens lilla knytte bara VILL vara hos den ena föräldern? Det är ju hjärtskärande, eller hur? Jag minns när min dotter var runt tre, hon VÄGRADE att somna om det inte var jag som nattade. Och min man? Han var ju helt knäckt. Så, vad gör man egentligen? Jo, vi försökte oss på det här med…

Barnet föredrar en förälder? Det behöver inte vara kört! (Och ja, det KÄNNS som att det är kört, jag vet!)

Försök skapa likartade rutiner! Det är typ, A och O, faktiskt.

  • Konsekvens: Samma visa, varje gång! Alltså, tänk samma nattningsritualer. Samma lilla vaggvisa, samma bok (vi hade "Den lilla larven Aldrigmätt", tröttnade nästan på den!), samma ordning på alltihop. Oavsett vem som nattar. Det låter kanske tråkigt, men hörni, det funkar!

  • Trygghet: Rutiner är som en kram för själen. Bekanta rutiner ger barnet trygghet, liksom "jag vet vad som händer nu". Det minskar oro. Även om det är den "mindre favoriten" som står där med boken. Visst, i början var det protester här hemma, men efter ett tag… magi!

  • Flexibilitet: Inte hugget i sten, men nästan… Anpassa rutinerna successivt om det behövs. Inse att alla barn är olika. Men håll fast vid kärnan. Kanske kan man byta bok ibland, men fortfarande läsa två kapitel. Fattar ni?

  • Samarbete: Teamwork makes the dream work! Båda föräldrarna BÖR vara involverade. Det är så viktigt! Skapa en jämn fördelning. Typ, kanske den ena badar barnet och den andra borstar tänderna? Så att barnet vänjer sig vid båda i olika situationer. Jag läste någonstans att forskning visar att barn som har starka band till båda sina föräldrar är lyckligare och mer motståndskraftiga. Men alltså, det är väl ganska självklart, eller hur? Man vill ju att ens barn ska känna sig trygga med båda!

Så, ja, det är inte alltid lätt. Men det går. Och kom ihåg, det är inte personligt! Det är bara en fas. (Och ja, jag vet att det känns väldigt personligt just då!) Lycka till! ❤️