Måste jag anmäla bisyssla?

Måste jag verkligen anmäla det där extraknarket? Alltså, seriöst? Den frågan har gnagt i mig, jag lovar. Känns lite som att man ska erkänna ett brott, eller hur? Som om man gömmer något. Mitt kollektivavtal… jag borde ju kolla upp det, men jag har liksom skjutit upp det. Vet ni hur det är? Man vet att man borde, men sen dyker det upp annat, viktigare (eller åtminstone roligare) grejer.

Men faktum är ju att kollektivavtalet, det där tjocka dokumentet med liten text som ingen läser, kan kräva att man anmäler en bisyssla. Min kompis Anna, hon fick sig en rejäl chock. Hon började frilansa lite med grafisk design – bara lite, på kvällarna – och sen fick hon höra av chefen att hon borde ha sagt till. Hon blev helt paff! Det blev en hel del onödigt drama, helt i onödan. Hon trodde liksom att det var okej, så länge det inte krockade med jobbet.

Jag minns när jag läste det där om samråd med arbetsgivaren. Samråd? Låter ju snällt, eller hur? Men det betyder ju ändå att man är skyldig att berätta. Annars – tänk om man skulle få sparken? Oj, det vill man ju inte. Det är ju liksom pengarna, tryggheten…och man vet ju inte riktigt hur mycket jobb man får, den där extrainkomsten. Man räknar lite med den, eller hur?

Så… jag ska faktiskt ta tag i det där kollektivavtalet. Idag. Eller imorgon, senast. Jag lovar mig själv det. Jag vill ju inte hamna i samma sits som Anna. Nej, det vill jag verkligen inte. Det kanske till och med går att lösa på ett bra sätt. Kanske? Man kan ju hoppas.