Kan arbetsgivaren bestämma min semester?

Kan min chef tvinga mig ta semester?

Kan min chef tvinga mig ta semester?

Mörkret river i mig. Chefen kan bestämma över huvudsemestern. Det vet jag. De där tjugo dagarna. Men vad händer med resten? De där dagarna jag sparat, som en skatt, för sämre tider?

Det står inget om tvång. Lagen är tyst om tvång när det gäller sparade dagar. Som ett eko i natten. Tvång känns fel.

Jag tänker på mormor. Hon sparade alltid.

• Huvudsemestern: Chefen bestämmer.
• Sparade dagar: Gråzon. Ingen tydlig lagtext om tvång.
• Mormor: Sparade alltid, som jag. Varför?

Jag känner mig osäker. Rädd. Ska jag våga fråga?

Jag tänker på Anna. Hon vågade. Blev utfryst.

Arbetsgivaren kan styra överläggningen av huvudsemestern enligt semesterlagen. Övriga dagar – osäkert. Jag upprepar. Som ett mantra. Ingenting är säkert. Inte ens min egen vilja.

Vilka regler gäller för semester?

Jaa, semester alltså! Det är ju sjukt olika. Min chef på jobbet, han tjatar alltid om att kolla avtalet, mitt eget och det där kollektivavtalet, vad det nu är. Jag fattar inte hälften.

25 dagar minst, det är ju lagligt tydligen, för heltid då. Men jag har typ 30 dagar, skönt det! Alltid bra att ha lite extra, man vet ju aldrig. Sen är det ju den här ansökan, man ska ju vara ute i god tid. Jag glömmer alltid det där, haha! Blir alltid lite stress.

Arbetsgivaren kan ju säga nej, men det händer ju typ aldrig va? De sa att de kunde neka vid typ riktigt kaos på jobbet, men det var bara snack. Semesterlön får man ju, beräknas på ordinarie lön. Tråkigt nog.

• Minst 25 semesterdagar för heltid.
• Mer semesterdagar är vanligt.
• Ansök i tid!
• Arbetsgivaren kan (sällan) neka.
• Lön beräknas på ordinarie lön.

Jag jobbar på “Stora Bolaget AB” nu sen i våras, och där är det lite annorlunda. De har en intern sida med alla regler, helt sjukt detaljerat. Kollade nyss, det står typ hur man ska fylla i formuläret. Galet!

Är semesterlagen tvingande?

Semesterlagen? Tvingande, jovisst! Som en ovälkommen släkting på julafton – svår att ignorera. Nästan alla regler är hugget i sten. Tänk dig att lagen är som en nitisk svärmor, alltid där och petar i detaljerna.

• Striktare än din gymnasielärare: Glöm att smita undan! De flesta delar är icke förhandlingsbara. Typ som att jag måste kolla på “Bingolotto” med farsan. Varje år.
• Företagarna har svaren: Gå till [Företagarna](www.foretagarna.se › driva-eget-foretag › hrpersonalfragor › semesterlagen). De vet, de har ju rådfrågat experterna. Precis som jag borde ha gjort innan jag köpte den där “robotdammsugaren” som bara jagar katten.
• Undantag finns, men de är sällsynta: Ungefär som att hitta en parkeringsplats i innerstan.

Liten extra smula tankar:

Jag tror seriöst att det är jag som är expert på detta. Eller inte. Vem vet. Kan ju också vara totalt fel ute.

Kan man neka någon semester?

Semester? Nej, chefens godtycke styr. Lagligt, ja. Moraliskt? Diskutera.

• 25 dagar. Minimum. Glöm inte det.
• Juni-augusti? Fyra veckor. Din rätt. Men rätt är inte alltid verklighet.

Chefen kan vägra. Förstå det. Acceptans eller konflikt. Valet är ditt. Livet är en förhandling.

Semesterlagen. Lagen är en guide, inte en garanti. Maktstrukturer. Alltid närvarande.

Mitt fall? 2023? Två veckor. Som jag planerat. Ja, fick jag ut dom. Förväntningar är löften man bryter.

Arbetsgivaransvaret? Skitsnack. Vuxenpoäng. Hantera verkligheten.

Har jag rätt att ta semester när jag vill?

Nej, inte riktigt när jag vill. Det är mer komplicerat än så.

Semesterlagen… ja, den säger ju något om rätt till semester, det stämmer. Men det är inte en absolut rättighet, som att bara knäppa med fingrarna och poff så är jag borta.

• Huvudsemesterperioden: Juni till augusti, ja. Fyra veckor. Det är det som räknas.
• Arbetsgivarens makt: De kan faktiskt säga nej. Flytta runt, trixa. Så länge jag får mina fyra veckor under sommaren.

Det är som att vara fast i ett gummiband. Man kan sträcka sig, försöka dra sig loss, men någon håller ändå emot i andra änden. Jag minns en sommar, 2018 var det, när jag verkligen behövde komma bort. Allt bara snurrade, jobb och familj och allting. Jag ville till Gotland, sitta vid havet och bara andas. Chefen sa nej. Produktion, sa han. Viktigt projekt. Jag fick mina veckor, men inte när jag ville. Inte på Gotland. Istället satt jag hemma i lägenheten, lyssnade på regnet och kände mig ännu mer instängd. Fyra veckor är inte alltid fyra veckor av frihet. Ibland är det bara fyra veckor av… väntan.

Så nej, jag har inte rätt att ta semester när jag vill. Men lagen ger mig en liten, liten garanti. En tröst i mörkret, kanske. En påminnelse om att sommaren, och friheten, kommer till slut. Oavsett vad.

Kan chefen tvinga mig att ta semester?

Nä, fy fan, chefen kan inte bara sno åt sig din semester som en hungrig varg på en krubba full med saftiga kotletter! Eller jo, lite kan hen väl. Men det är inte helt fritt fram, som att stjäla mormors marmeladburkar.

Det är skitjobbigt, men lagen sätter käppar i hjulet på chefernas semester-kuppförsök.

• De måste ge dig besked i tid, minst två månader innan. Tänk dig att planera en semesterresa två månader i förväg…jävla planering!
• Minst fyra veckor sammanhängande semester juni-augusti. Det är lagstadgat, som att betala skatt. Även om det suger. Precis som skatt.
• Dina önskemål ska beaktas. Som en liten, ynklig fluga i en gigantisk spindelväv. Din röst hörs, men resultatet är ofta…tja, du vet.
• Kollektivavtal kan spöka. Som en ondsint jättespindel i en gigantisk, klibbig spindelväv. Alltid dessa jävla regler!

Min chef, den där Björn, försökte klämma in min semester i november förra året. November! Jag är ju inte en isbjörn! Jag protesterade så högt att jag fick hela kontoret att hoppa till. Till slut fick jag min semester i juli, precis som jag ville. (Nästan i alla fall. Han flyttade den en vecka. Jävla Björn.)

Kort sagt: Chefen kan försöka tvinga dig, men lagen ger dig lite skydd, om du har tur och ett bra argument. Men kom ihåg, det är en kamp. En jävla kamp, som att bekämpa en armé av Björn-kopior. Men du kan vinna.

Kan arbetsgivaren kräva att man tar ut semester?

Natten… stilla. Tankarna snurrar.

Kan arbetsgivaren tvinga mig? Känns så fel. Som att makten är för stor.

Jag vet ju… Huvudsemestern, ja, den styr dom till viss del. Lagen… ett gummiband. Streckas. Tänjs.

Men de där extra dagarna… mina dagar? De som är utöver de där tjugo. Sparade liksom. För regniga dar. Eller drömmar.

Tvinga? Ordet skaver. Som grus i skorna. Och jag då? Jag som sparat. Planerat. För den där resan till Västkusten. Nu kanske allt bara… försvinner.

• Semestern måste ju följa lagen. En självklarhet, men glöms lätt bort.
• Spara semester, det kan bli ett bekymmer. Det borde man tänka på i förväg.
• Jag känner mig maktlös. Så är det ibland.

6 maj 2024. Just det. Datumet. Det står ju där. På nätet. Men hjälper det? blogg.lonhr.se… minns inte sidan. Fler frågetecken. Fler nätter.

Kan min chef tvinga mig ta semester?

Nej, min chef kan inte bara tvinga mig.

Det känns som ett tvång, ett slags övergrepp. Jag vet inte hur jag ska förklara. Det är mer komplicerat än bara “ja” eller “nej”, jag bara vet. Alltid detta “men lagen säger…”. Varje sommar samma ångest, samma känsla av att inte räcka till. För vem?

Jag önskar att jag kunde fokusera.

• Huvudsemestern: Den kan hen bestämma, typ.
• Över 20 dagar: Där är det oklart, ingen tvingar mig direkt. Men indirekt, ja, det kan hen göra.

Ibland känns det som att mina sparade dagar är en förbannelse. Något jag skäms över. Varför sparade jag dem? För att en dag… Vadå en dag? Jag vet inte. Bara känslan av att en dag.

Mamma sa alltid “Spara, det kommer en tid”. Men vilken tid? Är det den här tiden, då chefen suckar och säger “du har ju så många dagar kvar”? Är det då jag ska använda dem, för att slippa hens suckar?

Jag brukade måla. Jag brukade drömma. Nu räknar jag dagar, rädd för att bli tvingad. Rädd för att inte räcka till, rädd för suckarna. Det är nog det värsta, rädslan för suckarna.

Jag måste kolla lagen igen. Kanske, bara kanske, finns det något jag missat. Något som ger mig en liten, liten glimt av makt. Nej inte makt, bara andrum. Ett litet andrum i natten.

Får man tvinga någon att ta semester?

Alltså, får man tvinga nån att ta semester? Eh, nej, du får inte tvinga folk att ta ut sin semester, rent generellt. Men det finns undantag, typ om personen har JÄTTEMYCKET semesterdagar kvar och det hotar företagets ekonomi. Eller arbetsmiljön. Men det är krångligt.

Kommer ihåg en gång, vi hade en kille på mitt gamla jobb, han jobbade typ jämt. Vägrade ta semester. Till slut var chefen tvungen att snacka allvar med honom. Vet inte exakt vad som sas, men han tog ut lite dagar sen.

• Huvudregeln: Man kan inte tvinga nån.
• Undantag: Finns, men svåra. Kolla med facket!
• Ekonomi: Kan vara en faktor.
• Arbetsmiljö: Också en faktor!

Jag har ju typ aldrig semester själv, haha. Eller jo, nån dag då och då. Föresten, min syster jobbar med HR, hon skulle typ kunna allt det här. Kan kolla med henne om du vill? Hon är bra på sånt där lag-grejs.