Får chefen neka sjukanmälan?

Får chefen verkligen neka en sjukanmälan? Alltså, på riktigt? Det känns ju helt vansinnigt, eller hur? Som att chefen ska ha någon sorts övermänsklig förmåga att bedöma min magsjuka, min migrän, min… ja, vad som helst egentligen. Tänk dig att du ligger där, helt krasslig, med feber som en elefant, och sen ska du dessutom kämpa mot din chef som påstår att du ju kanske skulle kunna sortera papper, eller svara i telefon – som om det vore någon dans på rosor när man knappt kan lyfta huvudet från kudden.

Jag minns en gång när jag hade en fruktansvärd förkylning, nästäppan var så infernalisk att jag trodde jag skulle kvävas, och jag kunde knappt prata. Jag skickade ett sms till min chef, det var allt jag orkade, och fick till svar att “vi behöver dig på plats”. Nej, nej, nej! Det borde vara förbjudet att vara så oempatisk. Jag hade ju knappt kunnat läsa ett mejl, än mindre utföra något egentligt arbete. Att de ens försöker – det är det som är så sjukt stressande. Det lägger bara på ytterligare en börda när man redan känner sig som en urvriden disktrasa.

Tack och lov finns ju Försäkringskassan som en slags livlina, men det är ju så himla krångligt och det känns så… orättvist. Man ska sitta och fylla i en massa blanketter, motivera sitt lidande, nästan be om ursäkt för att man är sjuk. Jag menar, har de sett mig? Jag såg ut som en levande zombie! Jag var övertygad om att de aldrig skulle tro mig, trodde nästan att jag behövde bifoga ett läkarintyg och en videoinspelning av min elände för att övertyga dem. Men, ja, de verkade förstå situationen till slut i alla fall. Man hoppas ju verkligen på lite mänsklighet, lite förståelse, men man kan ju inte alltid lita på det. Inte från alla håll, i alla fall.