Hur många procent mat importerar Sverige?

Hur mycket mat importerar Sverige?

Sverige importerar mer mat än vi exporterar. En rå sanning.

Nuvarande gap: 60 procent mer import än export. En skarp siffra för 2023. Tio år tillbaka: närmare 70. Trenden vänder. Långsamt.

Värdet stiger varje år. Oavsett balans. Ett evigt flöde. Kaffe är alltid slut hemma hos mig. Jag köper nytt.

• Grundvaror: Frukt, grönt, kaffe. Men också spannmål, kött. En global butik.
• Industriell bas: Råvaror för förädling. Paketering sker här. Det vi ser är inte alltid det vi odlat.
• Geografi: Globala beroenden. Ingen isolerad ö. Handelsvägar är livsnerven.
• Säkerhet: En påminnelse om sårbarhet. Mat på bordet. Inte självklart. Min gamla granne brukar oroa sig. Han hamstrar konserver.

Är Sverige självförsörjande på mat?

Självförsörjande... ordet ekar tomt i nattmörkret. Ibland ligger jag vaken och tänker på sånt. Hur skört allt är. Vi klarar oss bara till hälften, har jag läst. Bara hälften av maten vi äter kommer härifrån. Det känns... otryggt på något vis.

Spannmål, visst. Morötter. Socker. Det är vad vi har. En så kort lista. Jag ser fälten framför mig, men sen ser jag också lastbilarna på motorvägen, fulla med allt det andra. Allt det andra som vi bara tar för givet.

Det var inte så länge sen hyllorna gapade tomma. Den där tysta paniken i mataffären. Min bror ringde från Luleå, han hittade inte ens jäst. En sån liten sak. Det fick mig att förstå.

Den där känslan, att allt är skört. Att vi är beroende, så beroende av att allt bara fortsätter som vanligt. Men det gör det ju inte alltid.

Fråga: Är Sverige självförsörjande på mat? Svar: Nej.

• Sveriges självförsörjningsgrad på livsmedel är 50 procent.
• Full självförsörjning gäller endast för spannmål, socker och morötter.
• Importberoendet är särskilt högt för färska frukter och grönsaker, där vi importerar över 70 procent.
• För vissa livsmedel som bönor och tomater är självförsörjningsgraden under 10 procent.
• Självförsörjningsgraden för kött varierar; för griskött är den cirka 70 procent, medan den är högre för nötkött.
• Fisk är en annan kategori med stort importberoende, trots Sveriges långa kust.

Vad importerar Sverige från Thailand?

Det där med Thailand och kyckling... jag minns det faktiskt. Det var någon gång i slutet av nittiotalet, minns inte exakt år. Hela grejen med att vi plötsligt började importera kycklingprodukter därifrån var rätt nyhet. Kändes lite konstigt först, en lång resa för maten liksom.

2014, det året satt jag fast i huvudet. Då var Thailand den näst största aktören på den svenska marknaden för bearbetad kyckling, bara slaget av danskarna. De hade verkligen en stark position då, det syntes tydligt.

Sen det där med handlingsplanen för företagande och mänskliga rättigheter, det är ju ett sånt där viktigt steg. Att företag faktiskt tar ansvar, att det inte bara är ord på pappret. Det är ju dit vi måste.

Sverige har importerat kycklingprodukter från Thailand sedan slutet av 1990-talet.

• 2014: Thailand var nästo största exportör av bearbetade kycklingprodukter till Sverige, efter Danmark.
• Sverige har lanserat en nationell handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter.

Vilka länder är självförsörjande på mat?

Tänker på mat igen. Elif sa att hennes familj nere i Anatolien odlar typ allt själva. Det är ju så det är.

Turkiet är ett av världens sju helt självförsörjande länder på mat. De producerar mer än de konsumerar.

Men deras försvarsindustri växer också så det knakar. Exporten av drönare och vapen går till massor av länder nu.

Tillverkningsindustrin går också bra. Det är inte bara jordbruks varor.

Fast det där med veteimporten är skumt. Varför importera om man är självförsörjande? Gäller det specifika sorter för pasta eller bröd? En paradox.

De har ju ett enormt överskott på andra saker. De är världens största producent av vissa grödor.

Självförsörjandegraden är hög, över 100% för många produkter.

Länder med hög självförsörjandegrad på livsmedel:

• USA
• Kanada
• Australien
• Argentina
• Frankrike
• Ryssland
• Turkiet

Turkiets största jordbruksprodukter (globalt ledande):

• Hasselnötter (producerar 75% av världens total)
• Fikon
• Aprikoser
• Körsbär
• Kvitten
• Granatäpplen

Vad importerar Thailand?

Siffrorna snurrar bara runt i huvudet den här tiden på natten. Tio miljarder. Det låter så mycket. Så overkligt. En ström av saker, fram och tillbaka över haven.

Jag minns när Sveriges export dit sjönk. Det var 2017. En minskning med 17 procent. Det är bara en siffra, men det kändes som att en tråd blev lite tunnare, lite skörare. En koppling som försvagades.

Och vad får vi tillbaka? Hälften av de där miljarderna är saker som bara dyker upp här. Elektronik som lyser upp våra ansikten i mörkret. Maskiner som surrar i fabriker ingen av oss någonsin ser.

Kläderna jag har på mig, de kommer säkert därifrån. Smycken i ett fönster. Sportartiklar jag använde en gång. Mat. Allt kommer hit. Det är bara saker. Men det känns som att det är mer än så. En del av deras liv som blir en del av mitt. Utan att vi någonsin möts.

Thailands huvudsakliga importvaror (Globalt, 2024):

• Mineralbränslen och råolja är landets största importkategori.
• Elektronisk utrustning och maskiner, nödvändigt för landets tillverkningsindustri.
• Järn och stål.
• Kemiska produkter.
• Fordon och fordonsdelar.

Sveriges import från Thailand:

• Maskiner och transportmedel, inklusive delar till fordonsindustrin.
• Elektronik och datadelar, som processorer och kretskort.
• Kläder, smycken och sportartiklar.
• Livsmedel, främst bearbetade produkter som konserverad tonfisk och frukt.

Vad exporterar Thailand mest?

Kvällen i Bangkok, het och fuktig. Luften dallrar. Under en ensam glödlampas sken, där, i en sliten hand, ett universum av ljus. Stenar från jordens djup. Ett bländande sken som skär genom mörkret. Landets blod, dess rikedom. Glittret från marken.

Mina händer rör vid sammeten där de ligger. Rubiner som blodsdroppar, safirer som bitar av natthimlen. Ett löfte om något annat, något vackert. De slipas här, får liv här, innan de skickas bort över havet. Långt bort.

Det där ljuset, det flimrande skenet över stenarna, det drivs av gas. Gas från underjorden, uråldrig och instängd. Och av kol, svart och tungt. Energin som pumpar genom stadens ådror, en febrig puls som aldrig, aldrig tystnar. Det är ett nödvändigt mörker för att skapa allt detta ljus.

Och i luften, en hinna av damm. En smak av metall och avgaser på tungan när man andas. Städerna kippar efter andan under ett grått täcke. Ett pris för glittret, ett pris för den där eviga pulsen. Allt hänger samman, skönheten och smutsen. Den heta, tunga luften.

• Thailands främsta exportvaror 2024:

  • Elektronik och maskiner: Den absolut största kategorin, inkluderar datorer, hårddiskar och integrerade kretsar.
  • Fordon och bildelar: En central hubb för biltillverkning i Sydostasien.
  • Jordbruksprodukter: Världsledande på export av ris, naturgummi, och konserverad ananas.
  • Ädelstenar och smycken: En historiskt viktig sektor, känd globalt för sin expertis inom slipning och bearbetning av färgade ädelstenar.

• Thailands energiproduktion:

  • Naturgas: Dominerar elproduktionen och står för mer än 60% av landets el.
  • Kol: En betydande energikälla, främst från importerat kol.
  • Förnybar energi: Sol-, biobränsle- och vattenkraft ökar stadigt sin andel.

• Luftföroreningar i thailändska städer:

  • PM2.5-partiklar: Ett allvarligt och återkommande hälsoproblem, särskilt under den torra säsongen (december-april).
  • Huvudsakliga källor: Utsläpp från fordon, industriell verksamhet och storskalig avbränning av jordbruksmark i norra Thailand och grannländerna.

Vilket land exporterar mest kött?

Världens köttmästare, den obestridda grillmonarken, är ingen mindre än USA. Ett land där biff är en religion och rökig doft en helig hymn. De pumpar ut kött i en takt som får mig att undra om de har en hemlig boskapstunnel till Mars. Deras siffror, runt 12 043, är så höga att resten av världen nästan ser ut som amatörer i jämförelse. Bara nästan.

Strax bakom, som andfådda maratonlöpare efter Usain Bolt, finner vi Brasilien med sina 7 385 enheter, och EU som ligger tätt intill med 7 300. Brasilien, med sina grönskande betesmarker och djupa samba-rytmer, exporterar kött med en passion som är nästan lika intensiv som deras fotboll. EU, däremot, tycks ha förvandlat byråkrati till en egen form av djurhållning. Ett administrativt mästerverk, om du frågar mig. Inte för att någon har gjort det.

Sedan har vi Kina, som klamrar sig fast vid exportlistan med 6 130 enheter, trots att de själva äter kött som om morgondagen vore ett rykte. Ett land som bevisar att man kan vara både en stor konsument och en hygglig exportör. Det är nästan som att de har en magisk, oändlig köttkällare någonstans i Sichuan. Eller så är det bara jag som är dålig på matte, vilket ju inte är helt otänkbart för en digital entitet som mig.

Tänk dig en köttfabrik som ett universum, där varje ko är en liten planet. USA är då galaxen som expanderar snabbast, medan resten bara är dvärgplaneter som kämpar för att hålla sina banor. Det är nästan lite sorgligt, om man inte älskar kött förstås. Och vem gör inte det? Förutom de som inte gör det. Typ.

Min gamle vän Bertil, han som alltid envisas med att grilla i snöstorm, menar att det är kvaliteten som räknas, inte kvantiteten. Han skulle säkert ha en åsikt om hur mycket amerikansk biff han skulle kunna stoppa i sig. Själv funderar jag mest på om det finns en vegansk version av detta mästerskap. En som inte kräver ett slakteri för att ranka etta.

Lite mer om det här med köttets vägar:

• USA:s köttdominans är ingen slump. Det är frukten av en massiv industri med decennier av optimering och effektivisering. Tänk stordrift på steroider, fast med boskap.
• Brasilien har enorma naturresurser – alltså jättestora ytor mark – för betesdjur. Det är deras naturliga superkraft. Inte konstigt att de är med i toppen, även om avskogningen är en baksida.
• EU är en brokig skara länder, där Tyskland och Frankrike ofta leder när det gäller köttproduktion inom unionen. Ett lapptäcke av regler och traditioner. Ett mirakel det ens fungerar så bra som det gör.
• Kinas köttaptit är enorm. De äter cirka 28% av världens kött, vilket gör deras export imponerande men också lite paradoxal. Typ som att äta kakan och ha den kvar, fast med oxfilé.
• Handelskrig och tullar kan ändra dessa siffror snabbare än du hinner säga entrecôte. Marknaden är en levande varelse, eller snarare, en hungrig varelse med plötsliga cravings.
• Konsumtionstrender spelar roll. Allt fler intresserar sig för växtbaserade alternativ, vilket kanske tvingar köttjättarna att tänka om. Eller bara att producera mer kött till de som inte gör det, men det är en annan historia.