Varför har jag feber utan andra symtom?

Varför har jag feber, bara feber? Det gnager i mig, vet du. Den där temperaturen som kryper uppåt, utan att ens ge mig en ledtråd till vad som orsakar den. Det är som ett spöke, en obehaglig närvaro som jag inte kan greppa. Jag blir alltid så himla orolig då, som nu. Det känns som en tyst, hotfull viskning i kroppen.

Minns du den där gången jag hade feber i flera dagar innan jag fick halsont? Det var precis så här, bara en temperatur som envisades med att ligga lite för högt. Jag googlade, förstås – som man gör. Allt från influensa till… ja, du vet, de där hemska orden man inte vill ens tänka på. Hjärnan skenar iväg, eller hur?

Jag vet att det oftast är en liten, ofarlig infektion, kroppen som kämpar. Men den där osäkerheten, den gnager. Nästan alla jag känner har varit med om det här, och oftast löser det sig ju. Men vad händer om det inte gör det? Det är den frågan som jag snubblar över och över igen, som en stötesten på en mörk stig.

Jag brukar försöka lugna mig själv, tänka "vänta och se", dricka massor av vatten och försöka sova. Men det är svårt! Vet du vad som är jobbigast? Den här känslan av hjälplöshet. Att inte kunna sätta fingret på vad som är fel. Tänk om det är nåt allvarligt? Fast, å andra sidan, om det bara vore en liten virusinfektion så skulle ju de där hemska googlingarna vara helt i onödan. Aj då, nu började jag googla igen… Nej, jag måste sluta. Om febern håller i sig, mer än, säg, två dagar, då bokar jag en tid hos doktorn. Det är väl det klokaste, eller hur?