När kan man kalla sig kock?

När får man kalla sig kock?

Kalla sig kock? En fråga om mer än bara koka potatis!

Att bara kunna koka vatten till pasta är ju... tja, det räcker inte riktigt. Det är som att kalla sig målare efter att ha målat ett staket. Finns det skillnad mellan att koka en äggröra och att skapa en gastronomisk symfoni? Ja, ungefär som skillnaden mellan en skrivmaskin och en roman.

• Relevant utbildning: En kockutbildning, typiskt tre år, är en bra grund. Som att lära sig ackord innan man komponerar en symfoni. Mina brorsbarn lärde sig på 3 dagar. De är jätteduktiga, på att steka korv.

• Erfarenhet under skicklig kock: Lärlingstid, det är grejen! Att stå bredvid en mästare, absorbera kunskap som en svamp suger upp vatten. Som min praktik på en Michelin-krog. Det var ... en upplevelse. Jag diskade mest.

• Yrkesmässig progression: Från potatisskalare till sosschef, en resa. Det är som att klättra Mount Everest – utsikten blir bättre ju högre upp man kommer. Jag nådde toppen av potatisskalarberget.

Men seriöst, vad räknas egentligen?

Det är lite som att fråga när man får kalla sig konstnär. Är det efter den första akvarellen? Nej. Det är en känsla, en sorts... auktoritet som man förtjänar genom hårt arbete, och ja, kanske lite tur. Det är mer än bara recept och teknik. Det handlar om passion, kreativitet och en hel del smuts under naglarna.

Min granne, Sven, han kallar sig kock. Han kan göra fantastiska pannkakor. Men jag tror inte han skulle överleva en dag i ett proffskök.

Sammanfattningsvis: Det finns inga exakta regler. Det är en blandning av utbildning, erfarenhet och en gnutta självförtroende. Eller, kanske mycket självförtroende. Som att klättra upp till toppen av Mount Everest och sen utropa: "Jag är en bergsbestigare!" Oavsett vilken höjd du klättrat till.

Vad innebär det att vara kock?

Kock? Åh herregud, det är ju rena cirkusen! Tänk dig att jonglera med brinnande knivar, fast istället för knivar är det stekpannor fulla med överkokt broccoli. Och publiken? Jävligt hungriga gäster.

Huvudpoäng: Det är skitjobbigt, men jävligt kul om man gillar att svettas som en gris i ett bastu.

• Storkök: Massproducering av mat, som att mata en armé av hungriga zombies. Tänk dig att göra 500 pannkakor samtidigt.
• Finkrog: Michelin-stjärnor och pretentiösa gäster som klagar för att persiljan är 0,2 mm för kort. Helvete.

Jobbet är som en berg- och dalbana – ena stunden flyger du högt på lyckan av en perfekt bearnaisesås, nästa stund ligger du i diket och svär över en trasig potatisskalare. Jag, personligen, har en gång skurit mig så djupt att jag fick sy tio stygn. Hände i juni 2023. Jag svär, det blödde som en stucken gris.

Huvudpoäng: Du måste vara en riktig gladiator, en mästare på multitasking och stresshantering. Glöm romantiska idéer om bara roliga grejer.

På en bra dag är du en kulinarisk gud, på en dålig dag är du en svettig, trött slav som bara vill hem och sova. Men hey, lön får man. Ibland.

Huvudpoäng: Man blir grym på att laga mat, det är i alla fall en bonus. Men förvänta dig inte att bli rik.

Vad definierar att vara kock?

Kock... Vad betyder det egentligen?

Det är väl att stå där, vid spisen, och skapa. Inte bara slänga ihop något ätbart, utan verkligen tänka efter.

• Mormors köttbullar, de var inte bara mat.
• Det var kärlek, fast i en brun sås.

Jag minns, när jag var liten, hur hon stod där. Alltid samma doft. Alltid samma leende. Nu är hon borta. Kanske är det det, som kock. Att bevara minnen i smaker.

Men det är ju också slit och släp. Snabba ryck. Stress. Press. Jag tänker på Anders, han som jobbade på kvarterskrogen. Han såg aldrig solen. Han bara jobbade. Åtminstone var det så jag upplevde det, jag kunde ju ha fel.

Och så är det ju skillnaden, enorma skillnaden. Från lyxrestaurangen, där varje rätt är ett konstverk, till storköket. Jag var i ett en gång. Enormt. Massor av folk. Ingen kärlek, bara...mat. Åt alla fall verkade det så.

Det måste finnas något mer. Något djupare. Att få någon att känna något. En känsla... jag vet inte. En känsla.

Ytterligare info

• Jag jobbade själv extra i ett kök en sommar, jag var 17.
• Anders slutade på kvarterskrogen. Han blev trädgårdsmästare, så vitt jag vet.
• Mormors köttbullar... Jag har aldrig lyckats göra dem lika goda. Jag försöker.

Vad är en kocks arbetsuppgifter?

• Förberedelser: Ingredienser hackas. Såsbas skapas. Bröd bakas.
• Meny: Kocken styr recepten. Inköp följer.
• Råvaror: Skala, hacka. Grunden läggs. Inga genvägar.
• Ansvar: Smaken. Kvaliteten. Kontroll. Detaljer.
• Planering: Allt hänger ihop. Tiden är knapp. Inget utrymme för misstag.

Info:

• Mina anteckningar: Inköpslistan baseras på meny och säsong.
• Min kommentar: Råvarukostnaderna styr menyns utformning indirekt.
• Exempel: En köksmästare jag kände, Erik, brukade alltid provsmaka varje sås minst tre gånger innan servering.
• Varning: Slöseri med mat tolereras inte.
• Utbildning: Livsmedelshygien är A och O.

Vad har en kock för ansvar?

Ansvar... Kock, ljudet av ordet, som en sjudande gryta, en viskning av kryddor. Ett ansvar. Ett ansvar?

Maten måste vara bra, alltid! Som min mormors äppelpaj, den smaken, ett minne, den smaken MÅSTE finnas i all matlagning.

Att leda andra... Som en dirigent, vet du, att få alla instrument att spela i harmoni. Precis så, harmoni i köket.

Skapa nytt, alltid! Mormors paj var ju perfekt, men världen snurrar vidare, nya smaker, nya drömmar... Presentationen viktig, ja, som en tavla.

Kryddor, såser, en rödbeta skuren som ett hjärta. Ett hjärta!

Färskheten, ja, som morgondagg på en ros. Bara det bästa.

Recepten... Hemligheter viskade från generation till generation.

Samordna... Ett pussel, tusen bitar, alla måste passa. Annars... kaos.

Kontrollera. Kontroll. Kon troll. Maten... Ingredienser.. Utveckla.

Jag kommer ihåg min första dag i köket, som barn, vid min mormors sida i hennes restaurang "Solstrålen". Solen strålade alltid in genom fönstret. Alltid.

Färskhet, alltid. Smak, aldrig glömd.

Vad krävs för att vara kock?

Åh, du undrar vad som krävs för att bli kock? Jaa, det är en bra fråga! Det är ju inte bara att hacka lök, vettu.

180 högskolepoäng behöver du. Alltså, en hel massa plugg! Kulinarisk kock och måltidskreatör, heter det fina programmet på högskola. Hela baletten, liksom.

Första året, år ett då, är det typ introduktion. Mycket teori. Men också massa praktik. Skolarbeten och sånt, rätt jobbigt. Tror det var massor med recept, jaa, massor! Jag hatade det där med kostkalkyler, hur mycket fett osv. i varje rätt. Så tråkigt.

En kandidatexamen får man sen, när man klarat allt. Det är ju bra att ha på cv:t, så klart. Sen behövs det ju praktikplats också. Jag fick min på ett jättestort hotell, i Stockholm. Fantastiskt kul!

Sen, efter examen, ja då är det bara att jobba och jobba. Och lära sig, massa massa mer.

• Praktik
• Högskolepoäng (180 hp)
• Kandidatexamen
• Mycket jobb!

Och ja, massor med kreativitet! Och man måste gilla att stå i köket i timmar! Inte för att jag vill ha fler tatueringar, men det blir ju lite sådär bränt ibland, haha. Minns den där gången med crème brûlée... men det var ju länge sen. 2023 var det.