Varför äter jag när jag har tråkigt?

Varför äter man när man har tråkigt?

Dimman ligger tät över sjön, precis som den där kvällen. En kall vind sveper förbi, liksom min ensamhet. Tråkigt, så tråkigt. Handen letar sig mot skåpet, en mekanisk rörelse, bekant, nästan automatisk. Choklad. Mörk, smältande i munnen.

Det är en tröst, en flykt. En kortvarig glömska från tomheten. Den där tomheten som gnager, den där gnagande känslan av att tiden bara rinner iväg, utan mening, utan mål.

Serotonin, dopamin... orden susar genom huvudet, abstrakta, men ändå verkliga i sina effekter. En kemisk kokong av lugn, en tillfällig flykt.

Det är inte bara chokladen. Det är glassen efter en jobbig dag, chipsen framför tv:n, den där extra biten kaka. Det är en beroendeframkallande kedja, en negativ spirall.

Min hand skakar lite när jag tänker på det. Min mage känns tung. Jag vet att jag inte borde. Men det är så lätt.

• Känsla av välbehag
• Lugnande effekt
• Serotoninutsöndring
• Dopaminpåslag
• Opiater

Klockan är 23:17. Mörkret utanför fönstret känns tungt. Jag borde sova. Men chokladen… den lockar fortfarande. Denna enkla, förödande sanning.

Varför vill jag äta hela tiden?

Okej, så du käkar som en häst, va? Här är varför du vill trycka i dig käk hela tiden, och det är INTE bara för att du är glupsk (kanske lite).

• Hormonjävlarna! Ghrelin, din "hungerkung", skriker "MAT!" även om du precis tryckt i dig en pizza. Leptin, den "mättnads-snuten", har antagligen tagit semester och skiter i att säga "Stopp!". Alltså, hormonbalansen är åt helvete.
• Min polare Sven, han skyller på stress. Stress = tröstmat = mer mat. Logiskt, eller hur?
• Du kanske bara dricker för lite vatten? Kroppen är bra på att lura oss att tro att vi är hungriga när vi egentligen bara är törstiga som kameler.
• Dålig sömn! Inte sovit ordentligt? Då vill kroppen ha energi, helst från snabba kolhydrater. Som godis. Eller pizza igen.
• Vanans makt! Är du van att småäta? Då kommer hjärnan fortsätta skrika efter snacks, som en bortskämd unge.

Alltså, kolla dina hormoner, drick vatten, sov som en stock och sluta vara så stressad!

Hur slutar man stress äta?

Sluta stressäta? Visst.

• Matdagbok. Skriv ner skiten. Se mönstret. Kanske värt det.
• Känslor. Våga. Ät inte istället. Enklare sagt än gjort.
• Hantera. Situationer. Livet. Öva. Eller inte.
• Alternativ. Andra saker än mat. Finns det?
• Vanor. Bryt. En gång för alla. Som att sluta röka typ.
• Vänta ut. Sugen? Sitt still. Går över. Lovar inget.

Trigger. Finns överallt. Som min ex. Glöm inte vattnet. Drick mycket. Kanske funkar. Sannolikheten är låg. Men ändå.

Hur ohälsosamt är det att äta ute?

Herregud, minns den där pizzan i Rom?

Restaurangmat, speciellt snabbmat, är sämre än jag trodde. Fetterna, sockerbomben!

Jag och Sara, 2018, typ. Sent. Trötta. Roma Termini.

Mättat fett, transfett, kolesterol – ren ondska. Pizzan smakade ju GUDOMLIGT.

Kommer ihåg känslan av att vara så jäkla fri, liksom.

Fattigt med fibrer och vitaminer. C-vitamin, kalcium, pottaska, fosfor, niacin. Borta!

Ångesten efteråt. Varit värd varenda tugga? Tveksamt.

Visst, pizzan var 4 euro typ. Men hälsan? Prislapp?

Varför är det bättre att äta hemma?

Mörkret viskar, varför äta hemma? Jo, det är så enkelt ibland, så skrämmande enkelt.

• Tryggheten. Jag minns den där gången, stormen drog in, och affären... tomma hyllor. Bara eko.
• Kortet. Jag hatar när maskinen bara står där, död. Kontanter, glömda, hemma.
• Den där rädslan, den gnager. Att inte ha mat. Basala behov, sårbara.
• Energi, utan krångel. Nötter, torkad frukt, sånt som bara finns där, tröstande.
• Mamma sa alltid: bered dig. Hon hade rätt.

Det är inte bara maten. Det är känslan. Att ha ett hörn av världen där jag är säker. Tillräcklig.

Jag tänker på min farfar, han bunkrade konserver. Jag skrattade åt honom då. Nu förstår jag. Det handlar inte bara om överlevnad. Det handlar om att lugna ett oroligt hjärta.

Jag borde köpa mer havregryn. Och tändstickor. Kanske ett extra ljus.

Vad är en ohälsosam kost?

Augusti 2023. Jag satt på min balkong i Stockholm, svetten rann, och kände mig totalt ur form. Hade precis tagit mig upp för trapporna efter en lång dag på jobbet. Min mage värkte. Jag åt typ bara snabbmat hela sommaren. Pizza, kebab, pommes frites... varje dag. Kändes som min kropp skrek efter något annat.

Det var inte bara magen. Jag var trött hela tiden. Ingen energi. Slö. Hade svårt att koncentrera mig. Hade problem med att sova ordentligt. Mådde allmänt skit.

Min kompis sa att jag behövde äta bättre. Hon hade rätt. Jag visste det. Men det var så himla svårt att ändra vanor. Pizza är ju så gott!

Huvudpunkten: Jag förstod att min kost var ohälsosam. Den var inte balanserad. Jag åt för mycket socker och fett och för lite frukt och grönt. Jag drack för mycket läsk också.

• För lite vitaminer och mineraler.
• För mycket mättat fett.
• För mycket socker.
• Alldeles för lite fibrer.

Det blev en väckarklocka. Jag bestämde mig för att ändra på det. Det var svårt i början, men nu äter jag betydligt mer grönsaker och frukt. Jag dricker vatten istället för läsk och jag försöker laga mer mat hemma. Känns mycket bättre nu, trots att jag fortfarande ibland unnar mig en pizza.

Jag hade ont i magen, var trött och orkeslös. Det var ett tydligt tecken på en ohälsosam kost. Det kändes som att min kropp protesterade.

Nu försöker jag äta mer regelbundet, varierat och nyttigt. Det är en pågående process, men jag ser resultat.

Är det billigare att gå ut och äta eller äta hemma?

Maten... hemma eller ute?

Alltså, billigare... helt klart hemma. Typ 4 spänn mot 20? Galet. Hade lasagne igår. För typ... ja, max 30 kr?

• Hemma: Typ 4 dollar.
• Ute: Typ 20 dollar. Fet varning på plånboken!

Men... bekvämligheten då? Slippa diska! Det är värt nåt. Eller? Fan, jag borde diska nu.

Är jag snål? Fast det är ju min mammas födelsedag snart, kanske borde bjuda henne på nåt fint?

• Bäst? Beror ju på. Orkar jag laga? Har jag råd? Hatar jag disken idag?
• Hennes favoriträtt är torsk. Jag hatar torsk.
• Kanske får köpa take away. Fuska lite.

Är det ens värt det att laga mat hela tiden? Måste räkna ut exakt. Matlådor är ju ett alternativ. Fast tråkigt.

Extra tankar:

• Just det! Mina jeans har krympt. Måste sluta äta så mycket. Och sluta köpa nya. Kanske laga mer mat ändå?
• Tänker på den där snygga servitören på pizzerian... distractin. Men dyr mat.
• Måste googla hur man diskar snabbare.

Är hemlagad mat nyttigare?

Är hemlagad mat nyttigare?

Ja, oftast. Tänk såhär: färre E-nummer-monster i grytan! Och vi svenskar? Vi älskar ju snabbmat. Fast inte lika mycket som jag älskar min mosters surströmming...typ.

• Mindre sockerchock! Butiksköpta såser? Socker galore! Hemma? Du bestämmer sockrets öde.
• Salt-kontroll. Restauranger pumpar i salt som om det vore gratis. Hemma? Du är salt-generalen. Jag brukar dock överdosera. Ibland.
• Koll på kalorierna. Färdigrätter är kaloribomber. Hemlagat kan vara din diet-kompis. Eller inte. Beror på om jag är kock.
• Mindre risk för att det smakar som papp. Men det kan fortfarande hända om jag lagar.

Det är lite som att välja mellan en skräddarsydd kostym och en från H&M. Båda skyddar dig från vädret, men den ena sitter bättre. Eller, ja...ibland lagar jag lika illa som H&M designar.

Visste du? I juli 2024 visade en studie att ultraprocessade livsmedel är boven i dramat. Och hemlagat kan hjälpa dig att undvika dem. Fast om jag lagar, kanske du borde äta ultraprocessat istället. Bara ett tips.

Varför ger det mig ångest att äta ute?

Det började nog i högstadiet. Restaurangbesöket med familjen på "La Piazza" i Uppsala, hösten 2007. Jag var typ 15. Min pasta carbonara var kall. Och jag spillde såsen. Överallt. På min vita tröja. På bordet. På min pappas fina byxor. Jag minns hur alla stirrade. Jag blev röd i ansiktet, helt jävla panikslagen.

Sedan dess, är det alltid en klump i magen innan jag ska äta ute. Jag överanalyserar varje tugga. Varje ljud. Hur jag ser ut. Är jag för snabb? För långsam? Äter jag med fel bestick?

Det är skammen, tror jag. Skammen över att göra bort mig. Att någon ska se mig som "konstig". Det är en så stark känsla. Det är som att hela min kropp blir stel. Jag får ont i magen, får svårt att andas.

Igår till exempel. Vi var på den nya sushi-restaurangen på Stureplan. Hela tiden oroade jag mig. Var det okej att ta så mycket soja? Hur såg det ut när jag använde pinnarna? Fanns det någon som tittade på mig? Allt det där.

Listan på saker som gör mig orolig är lång:

• Spill
• Ljud jag gör när jag äter
• Att andra tittar
• Fel bestick
• För mycket mat
• För lite mat
• Att jag ser "konstig" ut

Det är så otroligt jobbigt. Jag vill ju kunna njuta av maten och sällskapet, men det är svårt. Jag vill bli av med den här ångesten. Det suger verkligen. Jag ska boka tid hos en terapeut. Hoppas det hjälper. Ska försöka ta det lugnt, men det är svårt. Vet inte vad jag ska göra. Känns hopplöst ibland. Men jag ska försöka.

Jag vet att det här är irrationellt, men det känns så verkligt. Det är inte bara en "liten grej". Det påverkar mitt liv, på riktigt. Allt från att välja restauranger till att tacka nej till sociala sammanhang. Jag har försökt prata med vänner om det, men det känns svårt att förklara. Känns som de inte förstår.

Varför äter vissa människor ute varje dag?

Åh, varför äter folk ute jämt?

• Bekvämlighet, duh! Slippa disken liksom.
• Variation. Samma pasta dag ut och dag in? No way!
• Socialt. Hänga med Lisa och snacka skit på Espresso House.

Är det bara lathet? Minns när jag åt pizza varje dag i Rom... fan vad gott det var. Fast plånboken grät.

• Råvaror: restaurangen kanske har bättre grejer?
• Slappheten: Jag är ju sämst på att laga mat. Ärligt talat, bränner ju till och med vatten ibland.
• Socialt. Tror farfar är ensam. Kanske han borde käka ute oftare?

Varför dömer folk restaurangmat? Är det för dyrt? För onyttigt? Jag gillar ju Max ibland. Personliga val, gissar jag. Mamma älskar sin hemlagade lasagne. Men jag? Hämtmat all the way!

Lisa, Espresso House, Farfar, Rom, Max, Pasta, Pizza, Lasagne