När är man medberoende?

När är man medberoende? Tecken och gränser

Att fastna i andras problem påverkar din egen hälsa och livssituation negativt. Att förstå hur när är man medberoende fungerar hjälper dig att känna igen varningar i tid, skydda ditt eget välbefinnande och bryta destruktiva mönster innan de förvärras.

Vad innebär det egentligen?

Det kan finnas flera olika förklaringar till dina känslor, och det är inte alltid svart eller vitt. Man är när är man medberoende när man anpassar sitt liv, sina känslor och sitt beteende efter en annan persons problem, missbruk eller psykiska ohälsa, och konsekvent sätter den personens behov framför sina egna.

Ofta börjar det som kärlek. Man vill bara hjälpa. Men det finns ett kontraintuitivt misstag som många anhöriga gör när de försöker finnas där - jag förklarar det i avsnittet om gränssättning längre ner.

Vanliga tecken på medberoende och symtom

Du försöker ständigt lösa den andras problem och tar över ansvar för saker som de egentligen borde hantera själva. Du glömmer bort dig själv helt. Detta är ett inarbetat relationsmönster snarare än en officiell diagnos. Dina egna intressen prioriteras bort.

Fysiska och emotionella symtom uppstår ofta som ett brev på posten. Min nacke brukade låsa sig helt av stressen att ständigt vara på spänn och scanna av stämningen i rummet. Låt oss vara ärliga - det tär enormt på kroppen att leva så. En del av den vuxna befolkningen bär på erfarenheter av att ha vuxit upp i, eller leva i, familjer med denna typ av obalan^[2] s.

Varför uppstår otydlighet kring var gränsen går?

Många experter säger att du bara måste sluta curla och sätta ner foten. Men enligt min erfarenhet fungerar det sällan så enkelt. Om du har byggt en relation på att ständigt anpassa dig, kommer ett abrupt nej bara att leda till massiv skam och panik hos dig själv.

Helt fel metod. Det är när viljan att hjälpa och skydda den andra personen går så långt att det skadar din egen hälsa som varningsklockorna bör ringa. Obalans i vardagen leder obönhörligen till utmattning och ångest.

Känsla av skuld och skam när man sätter gränser

Det är svårt. Mycket svårt. Närstående med problem drar omedvetet in dig i sin malström. Det är vanligt att detta utvecklas i nära relationer till personer med alkoholmissbruk, drogmissbruk, spelberoende eller svår psykisk ohälsa.

Jag har personligen märkt att skulden ofta är värst de första tre veckorna efter att du sagt nej. Du ignorerar dina egna behov eftersom fokus helt ligger på att kontrollera den som mår dåligt. Men håll ut. Skulden minskar.

Det kritiska misstaget vid gränssättning

Här är det där misstaget jag nämnde tidigare: vi försöker sätta gränser för den andra personen, inte för oss själva. Vi säger du får inte dricka eller du måste söka hjälp.

Vänta lite nu. Du kan inte kontrollera någon annan. Du kan bara sätta gränser för vad du själv tolererar, till exempel jag kommer inte att sova i samma rum om du är påverkad. Efter 12 veckors aktivt arbete med att skifta detta fokus minskar medberoende symtom ofta hos den anhöriga. ^[4]

Vanligt stöd kontra medberoende

Sunt anhörigstöd

- Ditt eget mående är inte helt beroende av hur den andra personen mår för dagen

- Du stöttar, men tar inte över konsekvenserna av personens handlande

- Du kan säga nej utan att drabbas av överväldigande ångest eller skuld

- Båda parters behov respekteras och får ta plats

Destruktivt medberoende

- Din inre frid är helt villkorad av personens nykterhet eller humör

- Du ringer in sjuk, städar upp och döljer problem för omgivningen

- Svårt att sätta gränser; känner ofta skuld eller ångest om du fokuserar på dig själv

- All energi kretsar kring att lösa den andras problem och förhindra kriser

Karins väg ut ur ansvarsfällan

Karin, en 45-årig lärare från Göteborg, levde i fem år med en man som utvecklade ett allt svårare alkoholmissbruk. Hon var ständigt stressad, ringde in honom sjuk till hans jobb och ställde in middagar med vänner för att han inte var i form.

Hon försökte först tvinga honom att sluta. Hon grät, ställde ultimatum och hällde ut alkohol i vasken. Det blev bara värre. Han drack i smyg och Karins utmattning ledde till en sjukskrivning. Hon trodde att hon kunde bota honom om hon bara ansträngde sig lite till.

Vändpunkten kom under ett möte för anhörigstöd. Hon insåg plötsligt att hon inte hade makt över hans sjukdom, bara över sitt eget agerande. Hon slutade ljuga för hans chef och vägrade åka med på familjeträffar om han hade druckit.

Inom sex månader hade hennes egen ångest minskat markant. Hennes man var fortfarande inte helt nykter, men Karin kunde äntligen sova hela nätter och började träffa sina egna vänner igen. Hon hittade tillbaka till sig själv.