När blir en anhörig medberoende?

När blir en anhörig medberoende? En fråga om kontroll och ansvar.

Medberoende är ett komplext fenomen som ofta uppstår i relationer med personer som missbrukar alkohol, droger eller andra beteenden. Det handlar inte om en diagnos i sig, utan snarare om ett beteende- och tankemönster som påverkar en individs välmående och relationer negativt. Men när går en anhörigs oro och engagemang över i medberoende? Enligt den framstående familjeterapeuten Virginia Satir, inträffar detta när missbrukarens problem blir den dominerande faktorn i den anhöriges liv.

Det är lätt att hamna i fällan. Kärlek, lojalitet och en önskan att hjälpa kan leda till att man omedvetet prioriterar missbrukarens behov framför sina egna. Men skillnaden mellan omtanke och medberoende ligger i kontrollen och ansvaret.

En anhörig som kämpar med medberoende låter missbruket diktera sina handlingar, tankar och känslor. Istället för att fokusera på eget välbefinnande, använder hen missbruket som en förklaring till sina egna problem. Följande tecken kan indikera ett utvecklande medberoende:

• Övertagande av ansvar: Den anhörige tar på sig ansvaret för missbrukarens handlingar, konsekvenser och vardagliga sysslor. Detta kan innebära att hen betalar skulder, ljuger för andra eller skyddar missbrukaren från konsekvenserna av hens beteende.

• Förnekande av problemet: Den anhörige förnekar eller minimerar omfattningen av missbruket, ofta för att skydda sig själv från obehagliga känslor eller för att upprätthålla en illusion av normalitet.

• Uppoffrande av egna behov: Den anhöriges egna behov och önskemål sätts systematiskt åt sidan för att tillgodose missbrukarens behov. Detta kan leda till att hen försummar sin egen hälsa, karriär eller sociala liv.

• Identitetsförlust: Den anhöriges identitet blir starkt kopplad till missbrukarens problem. Hen definierar sig själv utifrån rollen som “den som räddar” eller “den som tar hand om”. Den egna personligheten och självkänslan försvagas.

• Emotionell berg-och-dalbana: Den anhörige upplever ofta stora svängningar i humöret, präglat av hopp, förtvivlan och ilska. Denna känslomässiga instabilitet är en direkt konsekvens av att vara beroende av missbrukarens beteende.

• Kontrollbehov: Paradoxalt nog kan ett medberoende präglas av ett starkt kontrollbehov över missbrukaren, trots att detta ofta är ineffektivt och skadligt.

Det är viktigt att poängtera att en anhörig som oroar sig för en missbrukare inte automatiskt är medberoende. Oron i sig är en naturlig reaktion. Men när denna oro leder till ett beteende som underminerar den anhöriges egen hälsa och välbefinnande, och där missbrukets problem blir centralt för den anhöriges identitet och liv, då är det dags att söka hjälp och stöd. Professionell hjälp kan bidra till att bryta medberoendet och skapa en hälsosammare relation – både med sig själv och med den som missbrukar.