Kan man göra något åt benskörhet?

Kan man göra något åt benskörhet? 23 % kvinnor mot 7 % män

Undrar du kan man göra något åt benskörhet eller om utvecklingen sker utan möjlighet till förändring? Många tror att skelettets försvagning tillhör ett oundvikligt åldrande, men benvävnaden är levande. Utforska hur rätt stimulus bromsar nedbrytningen och hjälper dig att bevara benhälsan.

Går det att påverka utvecklingen av benskörhet?

Huruvida man kan bromsa eller motverka benskörhet beror på en kombination av livsstilsfaktorer och medicinska insatser, och frågan har ofta mer än en förklaring. Ja, du kan göra mycket själv genom regelbunden fysisk aktivitet som belastas skelettet, balanserad kost med tillräckligt intag av kalcium och vitamin D, samt genom att undvika riskfaktorer som rökning. Träning förbättrar dessutom muskelmassan och balansen, vilket minskar risken för fallolyckor och framtida benbrott.

Skelettet är en levande vävnad som ständigt bryts ned och byggs upp under hela livet. När vi åldras förändras denna balans så att nedbrytningen sker snabbare än uppbyggnaden. Runt 23 procent av alla kvinnor och 7 procent av alla män över 50 år i Sverige har benskörhet, vilket också kallas osteoporos.^[1] Många tror felaktigt att det är en oundviklig del av åldrandet som inte går att påverka. Men genom att ge skelettet rätt mekanisk belastning och näring kan cellerna som bygger upp benvävnaden stimuleras att arbeta mer effektivt, vilket bromsar förlusten av bentäthet.

Medicinska möjligheter och tre olika behandlingsvägar

När en läkare har fastställt en diagnos genom en bentäthetsmätning finns det flera etablerade medicinska alternativ att tillgå. Behandlingen anpassas alltid efter individens unika riskprofil och graden av benskörhet. För att ge en tydlig översikt kan de medicinska insatserna delas in i tre distinkta huvudkategorier.

De tre medicinska behandlingsalternativen omfattar: 1. Resorptionshämmande läkemedel: Dessa preparat bromsar den snabba nedbrytningen av benvävnad. Den vanligaste undergruppen är bisfosfonater, som kan ges som veckotabletter eller som en årlig injektion, samt biologiska läkemedel som ges via spruta en gång i halvåret.

2. Skelettanabola läkemedel: Detta är benuppbyggande mediciner som aktivt stimulerar bildandet av nytt skelett. De används främst för personer med mycket hög frakturrisk eller de som drabbats av upprepade kotor- eller höftfrakturer, och ges som dagliga injektioner under maximalt 24 månader. 3. Mineraliseringstillskott: Kalcium och vitamin D ges nästan alltid som ett grundläggande komplement till de benspecifika medicinerna för att säkerställa att kroppen har tillräckligt med byggmaterial för att stärka benstrukturen.

Tre potentiella orsaker bakom minskad bentäthet

För att kunna sätta in rätt åtgärder är det avgörande att förstå varför skelettet har försvagats. Benskörhet kan ha flera bakomliggande förklaringar och delas ofta upp i primär och sekundär form.

Här är tre vanliga orsaker till att en person utvecklar benskörhet: 1. Åldersrelaterade och hormonella förändringar: Detta är den primära formen där minskade nivåer av könshormoner, särskilt östrogen hos kvinnor efter klimakteriet, accelererar benförlusten med 1-2 procent årligen. 2. Långvarig medicinering: Sekundär benskörhet kan orsakas av vissa läkemedel, där långvarig behandling med kortisontabletter är den absolut vanligaste orsaken eftersom det hämmar de benuppbyggande cellerna. 3. Bakomliggande sjukdomar: Tillstånd som obehandlad celiaki (glutenintolerans) eller hypertyreos (överproduktion av sköldkörtelhormon) kan störa kroppens näringsupptag och hormonbalans, vilket leder till ett skörare skelett.

Livsstilsförändringar som gör skillnad i vardagen

Vid sidan av eventuell medicinsk behandling spelar dina dagliga vanor en enorm roll för hur ditt skelett mår. Det är aldrig för sent att börja belasta benen, men det krävs rätt typ av aktivitet för att kroppen ska svara med att stärka benvävnaden. Promenader, stavgång och jogging är utmärkta eftersom de ger skelettet nyttiga stötar, medan simning och cykling inte har samma effekt på bentätheten.

Lika viktigt som att stärka själva benen är det att förhindra att man ramlar. Fallolyckor är den största orsaken till frakturer hos äldre personer med låg bentäthet. Genom att kombinera träna upp bentäthet och balans med muskelstärkande övningar kan man halvera risken för skadliga fall. Det handlar om att bygga upp ryggsträckarmuskler och bålstabilitet, vilket också skyddar kotorna i ryggen. Kom ihåg att om du har haft en kotkompression ska du undvika kraftiga framåtböjningar och vridningar av ryggen.

Jämförelse av träningsformer vid benskörhet

Olika typer av fysisk aktivitet påverkar skelettet och kroppen på olika sätt. Här jämförs tre vanliga motionsformer för att visa hur väl de hjälper mot osteoporos.

Belastande träning (promenader, jogging, dans)

- Hög - stötarna mot marken stimulerar cellerna att bygga upp ny benvävnad

- Hög - kan enkelt anpassas efter egen förmåga och utföras i lugn takt

- Måttlig till hög - stärker benmusklerna och tränar upp den funktionella balansen

Styrke- och balansträning (kettlebells, gummiband)

- Måttlig till hög - det mekaniska draget från musklerna stärker fästena i skelettet

- Måttlig - kräver rätt teknik och instruktioner för att undvika felaktiga ryggvridningar

- Utmärkt - fokuserad träning på bålstabilitet och benstyrka minskar fallrisken drastiskt

Vattenavlastad träning (simning, vattengymnastik)

- Låg - vattnets bärande kraft gör att skelettet inte belastas tillräckligt

- Mycket hög - minimal risk för fallolyckor eller överbelastning under själva passet

- Måttlig - förbättrar den allmänna muskelstyrkan och rörligheten men inte balansen på land

Karins resa mot ett starkare skelett: Från rädsla till stabilitet

Karin, en 65-årig pensionerad lärare från Stockholm, fick diagnosen benskörhet efter att ha brutit handledden i en enkel fallolycka på vintern. Hon drabbades av en enorm rädsla för att falla igen och slutade nästan helt att gå ut, vilket gjorde att hennes muskler snabbt blev svagare.

Hennes första försök att förbättra situationen var att köpa dyra kosttillskott och börja simma två gånger i veckan. Men efter sex månader visade en ny kontroll att hennes bentäthet i höften fortfarande minskade, vilket gav henne en känsla av djup frustration.

Vändpunkten kom när hon insåg att simning inte belastar skelettet tillräckligt och att hon behövde stötvis belastning på land. Hon tog hjälp av en fysioterapeut för att lära sig säkra styrkeövningar och började med dagliga, raska promenader trots att det kändes obehagligt i början.

Efter ett år av målinriktad balansträning och belastande motion rapporterade Karin att hennes balans hade förbättrats avsevärt. Hon hade övervunnit sin fallrädsla, återfått sin rörlighet i vardagen och kände sig trygg i att promenera utomhus igen.

Denna information är endast avsedd för utbildningsändamål och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning eller bedömning av läkare. Individuella hälsotillstånd varierar avsevärt. Rådgör alltid med en kvalificerad vårdgivare innan du fattar beslut om medicinering, ändringar i din kost eller påbörjar ett nytt träningsprogram.