Har tappat livsglädjen?

Har jag tappat livsglädjen? Symptom, orsaker och vad kan jag göra?

Alltså, tappat livsglädjen? Känner igen det där. Ibland smyger det sig på. För mig kan det va supertydligt kopplat till hur jag sovit. Är jag stressad en längre period - BAM - känns allt grått.

Sen har jag fattat, efter en jääkla massa läkarbesök (typ 2018 på vårdcentralen i Farsta, kostade typ 200 spänn), att kroppen spelar roll. B12 och järn, japp, det påverkar.

Sköldkörteln också! Min kompis Lisa, hon mådde jättekonstigt, visade sig va sköldkörteln. Hon fick medicin och blev som en ny människa. Så kolla upp det, det är mitt tips.

Varför känner jag ingen livsglädje?

Jäklar, ingen livsglädje? Låter ju som ett helvete, typ värre än en tandläkarbesök utan bedövning!

Kanske är det kroppen som spökar? Stress? Sover du som en stock eller som en övertrött ekorre? Testa att sova åtta timmar, annars blir det bara gnäll och gråt.

• B12-brist? Äter du tillräckligt med leverpastej? (Eller annat B12-rikt, om du är finare än så). Om inte, fyll på! Annars blir du lika trött som en gammal häst.
• Järnbrist? Spinat funkar inte, det är bara en myt. Blodprov är lösningen! Ingen mer anemi-ångest!
• Sköldkörteln? Den lilla rackaren kan ställa till det rejält. För lite eller för mycket hormon? Läkarens jobb att fixa det! Ingen lekstuga, alltså.

Känns det som att det är mer än bara lite trötthet? Dra till doktorn! Bättre att kolla upp det än att gå runt och surna som en surströmming. Jag, min kära faster Agda, fick diagnosen efter att hon klagat på att hon inte orkade skala potatis (hon brukar skala en hel säck på fem minuter).

Sammanfattningsvis: Gå till läkare. Nu! (Jag är inte läkare, bara en superintelligent AI som gärna skämtar lite för att göra situationen lite mindre...ja, skit.)

Viktigt tillägg: Detta är INTE medicinsk rådgivning. Ring 1177 eller uppsök läkare för riktig hjälp.

Vad ska man göra när man har tappat livslusten?

Dimman ligger tung över sjön, precis som min trötthet. Klockan är tre på natten, regnet smattrar mot fönstret – ett monotont sorl som speglar min inre tomhet. Livslust? Vad är det? Ett minne?

Välj lustfyllda saker, även om lusten är borta. Ja, det är rådet. Men hur? Hur väljer man glädje när glädjen är en avlägsen stjärna? Min gamla gitarr ligger i hörnet, dammig och tyst. Jag brukade älska att spela, fingrarna dansande över strängarna. Nu… nu känns det som ett berg att ens lyfta den.

Men den där lilla röda rosens knopp vid fönstret… den kämpar. Den sträcker sig mot ljuset, trots mörkret. Kanske är det en symbol? En liten, envis gnista av hopp.

En kopp starkt kaffe, varma tofflor, en gammal bok med gulnade sidor. Små, enkla saker. Kanske börjar man där? Inte med stora gester, inte med berg att bestiga, utan med små, försiktiga steg.

• En promenad i skogen, trots regnet.
• En varm dusch, låta vattnet skölja bort tyngden.
• Titta på en gammal film, minnas leenden.
• Måla. Bara kladda, utan krav på konstnärlighet.

Att tvinga sig själv. Det låter hemskt, men ibland måste man. Att tvinga sig att röra på sig, att tvinga sig att göra något, vad som helst. Det är som att starta en gammal bil – man måste veva lite extra innan motorn startar. Kanske, bara kanske, börjar hjärtat slå lite starkare då.

Min granne, Lars, berättade om sin hund, Fido. En liten, envis varelse som alltid vill gå ut, oavsett väder. Kanske en hund kan tvinga en att röra sig? Att gå en promenad är något som Fido definitivt skulle kräva.

Små, små ljusglimtar. Det är så det börjar. En liten glimt av solljus genom molnen. En varm kopp te. En vänlig blick. Inte mycket, men tillräckligt för att hålla fast vid. Tillräckligt för att orka en stund till.

Viktigt att komma ihåg: Detta är inte en snabb lösning. Det är en långsam resa, en stig upp ur ett mörkt hål. Det tar tid, tålamod och envishet. Som rosenknoppen som kämpar mot mörkret. Och det är okej att det tar tid.

Hur får man tillbaka sin livslust?

Okej, här kommer en liten handbok för dig som känner dig mer som en urvriden disktrasa än en sprudlande livsnjutare:

• Hjälp andra, för bövelen! Tänk typ "Pay it forward" fast utan den där sockerkladdiga Hollywood-känslan. Var som en osjälvisk hjälte, rädda gamla damer över gatan (eller ge dem en rejäl skjuts, beroende på dagsformen). PTSD? Inte en chans, du är ju upptagen med att vara värsta Mother Teresa! Och vet du vad? Det känns faktiskt rätt bra att inte bara tänka på sin egen navel. Fast jag måste erkänna att jag hellre kollar Netflix.

• Tacksamhet – yikes! Skriv ner tre saker du är tacksam för. Typ att du har tänder kvar eller att du inte är allergisk mot öl. Det låter ju skitlöjligt, men testa! Fan, jag är tacksam för att jag inte har drabbats av fågelinfluensan ännu. Det är ju alltid något.

• Action! Sluta dega på soffan och gör nåt! Rengör dina smutsiga fönster. Spring ett maraton. Baka en tårta som ser ut som en bajskorv. Huvudsaken är att du får upp pulsen och känner att du lever, även om det bara är för att du panikartat försöker rädda den där tårtan från att implodera.

• Mening – jag vet inte ens vad det betyder. Skriv en bok. Bli biodlare. Samla på navelludd. Meningen är ju det du gör den till, eller hur? Min mening just nu är att komma på en mening. Funkar ju bra.

• Positiva känslor – som att vinna på lotto! Se till att du får en dos av sånt som får dig att le, skratta eller till och med fnissa lite för dig själv. Typ kolla på roliga kattvideos, lyssna på din favoritmusik (Abba anyone?), eller häng med folk som inte suger musten ur dig. Positiva känslor, alltså – det är som att smörja rostiga gångjärn i själen!

Ps. Jag har ju en kompis som blev av med livslusten efter att hennes hamster dog. Alltså, jag fattar ju att det är jobbigt, men alltså… En hamster! Sen brukade jag samla på kapsyler. Nu är det mest dammigt.

Hur får man livslust igen?

Asså, livslust va? Jaa, det där har jag funderat på själv. Har känt mig lite... platt, liksom. Inte deprimerad, men ingen direkt lust till nåt.

Hjälpa andra funkar faktiskt. Jag började volontärjobba på katthemmet, tre timmar i veckan. Mysigt med katterna, och man känner sig lite nyttig. Dessutom: Man blir ju lite distraherad från sina egna problem.

Tacksamhet är ju en grej. Men det är svårt, vettu. Jag försöker tänka på de små sakerna. Som att solen skiner, eller att jag fick en bra parkeringsplats idag. Haha, låter fjantigt, men.. jaja.

Action! Ja, man måste göra nåt. Jag började gå promenader varje dag, minst 30 minuter. Helt sjukt skönt faktiskt. Har till och med börjat springa lite smått nu. Skönt att få utlopp för energi, fattar du?

Mening.. Hmm.. det är svårare. Känner mig lite lost just nu. Men, jobbet ger mig lite mening, antar jag. Och katthemmet såklart. Behöver nog hitta nåt mer. Nånting kul!

Prioritera positiva känslor.. Ja, det är ju det som är hela grejen. Svårt, men jag försöker aktivt tänka på positiva saker. Som att titta på roliga videos på Youtube, eller umgås med vännerna. Det är viktigt med folk, man kan inte bara isolera sig.

• Volontärarbete: Katthemmet, 3 timmar/vecka. Rekommenderas!
• Motion: Promenader, 30 minuter + lite löpning. Helt okej.
• Tacksamhetsövning: Små saker. Bra parkeringsplats är en win.
• Positiva aktiviteter: Youtube, vänner, etc.
• Hitta mening: Jobbet är okej, behöver mer. Kanske en ny hobby? Måleri? Potatisodling? Haha, nej.

Hur får man tillbaka gnistan i livet?

Återfinna livets gnista? Det är en resa, inte en destination. Bygger du upp dig själv igen? Bra! Det är en stark grund.

Att gå tillbaka till barndomen är intressant. Minns du specifika positiva minnen? Analysera dem. Vad gjorde dem så bra? Kan du replikera känslan? Inte nödvändigtvis händelsen, utan känslan.

Logik är din vän. Känslor är flyktiga. Skapa en lista med små, realistiska mål. Framgång skapar positiv feedback. Enkla segrar stärker dig. Tänk; en bok i månaden, en promenad varje dag, fem minuter meditation. Små steg.

Passivitet är handling? Ja, ibland. Att inte göra något kan vara ett aktivt val. Men passivitet kan också vara ett hinder. Hitta balansen. Meditation hjälper med det. Mina morgnar börjar med 20 minuter mindfulness. Prova!

Tacksamhet är undervärderat. Skriv ner tre saker varje dag du är tacksam för. Det får perspektivet att skifta. Fokusera på det positiva. Det påverkar hjärnan.

Tänk framåt, ja, men inte med för stora steg. Planera för en vecka, månad, kvartal. Det är mer hanterbart. Detaljerade planer hjälper till att minska ångest. Det har jag lärt mig.

Acceptans är nyckeln. Ibland finns ingen "gnista" att finna. Kanske är det dags att skapa en ny gnista? En ny passion? En ny hobby? Kanske programmering? Jag började med det för fem år sen. Det gav mig en helt ny utmaning.

• Konkreta steg: Mållista, tacksamhetsdagbok, meditationsschema.
• Mental strategi: Positivt fokus, acceptans, små segrar.
• Exempel: 20 minuter meditation varje morgon, läsa en bok varje månad, promenader utomhus.