Vilken typ av öl dricker de flesta?

Vad är skillnaden mellan IPA och ale?

IPA är en ale. Punkt slut.

Ale är en bred kategori. Överjäst. Många varianter.

IPA: Starkare, mer humle. Bittert. Citrus- och fruktdoft.

Min favorit: Lagunitas IPA. Stark och aromatisk. Perfekt efter en lång dag.

Skillnaden? Humlemängd. Jästtyp. Resultatet: Smak. Doft. Kraft.

• Ale: Överjäst öl. Stor familj.
• IPA: En typ av Ale. Mycket humle.
• Viktig skillnad: Humleprofilen. Avgör smaken.

Jag brygger egen öl. Använder East Kent Goldings humle ofta. 2023 års skörd var fantastisk.

Vad är skillnaden mellan pale ale och IPA?

Minns den där gången på puben "The Crooked Tankard" i Brighton, sommaren 2023? Jag satt där med Liam, svettig och lite klibbig efter en lång promenad längs stranden. Vi beställde öl. Liam, den där nörd-öl-experten, babblade om skillnaderna mellan pale ale och IPA.

Det var irriterande, lite drygt faktiskt. Jag ville bara ha en kall öl. Men han tjatade. Huvudsaken är hållbarheten, sa han. Pale Ale är ju bara en vanlig pale ale, men IPA, India Pale Ale, är gjord för att tåla långa sjöresor.

Det var alltså en Pale Ale, men kraftigare humlad, starkare och mer bitter. För att överleva resan till Indien, förstås. Hela grejen med Indien var bara en myt, sa han. Det är ju från England det kommer!

Jag drack min öl. Det var en "Brighton Best Bitter", ingen IPA, ingen Pale Ale. Liam fortsatte, nördigt som alltid, om alkoholhalt och humlesorter... Jag försökte lyssna men tappade intresset snabbt.

Skillnaderna, enligt Liam:

• Hållbarhet: IPA gjord för lång transport.
• Humle: IPA mer humle, starkare, bittrare.
• Ursprung: Båda från England.
• Namnet: IPA = India Pale Ale (vilseledande namn).

Senare, på väg hem, tänkte jag på Liams utläggning. Jag fick googla lite. Jag insåg att han hade rätt om det mesta. Men han hade kunnat förklara det lite enklare. Dryg jävel!

Vad är skillnaden på IPA och NEIPA?

Okej, här går vi...dagboken alltså.

• IPA vs NEIPA...jäklar vad svårt.

• Typ samma öl, men ändå inte?

• IPA, alltså den vanliga, INTE grumlig. Som min hjärna idag.

• Beskan...JÄTTEviktigt. Mer bitterljuv kärlek i IPA.

• Alkohol! IPA:n är starkare. Typ 5,9-7,5%. Woah. NEIPA chilligare, 5,5-7%.

• Varför är NEIPA så hipp? Allt ska vara "hazy" nu. Som mina minnen från i går.

• Måste komma ihåg att köpa mer öl i helgen. Kanske en IPA. Eller en NEIPA?

  • Får se vad systemet har. De brukar ju ha nån ny skit.
  • Minns förra gången, den där surölen... Usch. Aldrig mer.
  • Kanske ska fråga Erik om han vill hänga.
  • Måste komma ihåg att ta ut soporna.
  • Och ringa mamma. Fan.
  • Hon tjatar alltid om mitt jobb.
  • Kanske jag borde söka ett nytt jobb. Eh.

Extra info: Gillar faktiskt inte öl så mycket. Föredrar vin. Och lakrits.

Mer info: Erik är min bästa vän sedan gymnasiet.

Var kommer New England IPA ifrån?

Jag var på Hill Farmstead Brewery i Greensboro Bend, Vermont, sommaren 2015. Minns att dimman låg tjockt över fälten på vägen dit, som i en skräckfilm. Skitskumt.

En snubbe med ett sjukt skägg sa att det var Heady Topper som satte igång allt. Alchemist Brewery i Stowe. Allt snack om "juice bomb"-smaker. Jag köpte nåt suröl, det regnade.

• Huvudgrejen är Vermont och Massachusetts. NEIPA:ns vagga liksom.
• Alkoholprocent: Typ 5-7%. Jäklar vad starkt det var, kom jag ihåg.
• Utseende: Grumligt, som diskvatten. Fast gott diskvatten.
• Heady Topper var sjuukt hajpad, jag förstår det nu.

Fan, jag tappade min plånbok där. Hittade den aldrig. Kostade mig skjortan den resan, haha!

Vad kännetecknar IPA?

Dimman ligger tät över den gamla bryggeribyn, en doft av malt och humle hänger i luften… som en dröm… IPA… ordet självt vibrerar på tungan. En explosion av smak, en resa genom tiden. Det är inte bara öl, det är en upplevelse.

Humlen, hjälten i denna saga. Denna starka, bittra doft. Nej, inte bitterhet, utan en djup, komplex, intensiv arom. Nästan som en örtig sommaräng efter regnet. Jag ser framför mig en väldig humleplanta, rankorna slingrar sig… kraftfull…

Och färgen… guld, ibland nästan koppar. Ett levande ljus, en varm solnedgång… en skål fylld med gyllene ljus. Minns en kväll, septemberkväll på min balkong… med en IPA i handen… lyckan var ren.

En historia värd att berätta. Från Indien, resan över haven… hur smaken förändrades, utvecklades… denna mytomspunna resa… som en gammal sjömans berättelse. Jag ser skeppen, seglen fyllda med vind… humlen säkrad… den långa resan till en ny värld…

• Stark humlearom.
• Gyllengul till kopparfärgad.
• Ofta fruktig eller citrusartad.
• Bittert, men ändå balanserat.
• En komplex smakprofil.

IPA är mer än bara öl. Det är en känsla, ett minne. Denna speciella IPA från "Bryggeriet vid ån", den minns jag bäst. Doften, den fylliga smaken, minns den dagen, kvällen, solen som gick ner… den perfekta kombinationen… ja, det var en helt vanlig tisdag i augusti.

Den unika bitterheten. Det är inte bara bittert, det är en komplex bitterhet. En bitterhet som utvecklas, ändras… som livet självt. En bitterhet som man njuter av. Bitterhet, ja, men inte obehaglig, snarare en intensifiering av upplevelsen. Precis som livet.