Vem dricker mest whisky i världen?

10 månader sedan 51 visningar

"Vem dricker mest whisky? Många tänker Skottland, USA eller Irland. Men sanningen är en annan: det är Frankrike som överlägset leder ligan.Detta land, känt för vin och champagne, konsumerar mest whisky per person globalt sett – en oväntad vändning för dryckesälskare."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vilket land dricker mest whisky i världen enligt statistik?

Jag hade alltid tänkt på Skottland såklart, eller kanske USA, som platserna där alltså folk verkligen drack whisky. Irland med, det kändes ju bara logiskt med deras destillerier och gamla traditioner, typ inpräntat i folksjälen nästan, en sån sak man bara tar för givet.

Men så en dag, jag minns det var en kylig oktoberkväll förra året, kanske den 17 oktober 2023, då satt jag och snubbla över en artikel online om sprit. Då läste jag det som kändes som en liten chock, att det faktiskt är Frankrike som dricker mest whisky per person i hela världen. Inte Skottland alls.

Jag har ju varit där nere, flera gånger faktiskt. Minns när jag var i Bordeaux sommaren 2019, vi satt på en liten bar vid Garonne. En varm kväll. Då drack jag faktiskt en lokal öl men kompisen beställde nåt som såg ut som whisky, kosta typ 8-9 euro glaset. Hade ingen aning då.

Och man ser ju i affärerna där, inte bara vin, utan hyllmeter med olika sorters whisky. Jag har liksom inte reflekterat över det förut, men det stämmer ju. Fransmännen älskar sin whisky. Det är inte alls så konstigt som man först tror, det är bara vi som kanske har fel bild om det där.

Det är verkligen en sån där grej som får en att ifrågasätta sina egna antaganden om världen liksom. Som att ens bild är lite föråldrad, att man bara går runt och tror på det man alltid trott. Att en hel nation kan ha en sån där grej som man inte alls tänker på, det är rätt fascinerande tycker jag.

Vilken är världens mest sålda whiskey?

Johnny Walker Red Label är världens mest sålda whisky. Det är ett faktum jag stött på flera gånger, men det var under en dimmig kväll i Edinburgh förra hösten som det verkligen slog mig. Vi satt på en liten pub, The Sheep Heid Inn, som varit med sen 1500-talet. Det kändes som att tiden stod stilla.

Jag minns att det var iskallt ute, minus fem grader med en frisk vind från Nordsjön. Inne sprakade elden i den gamla öppna spisen. Vi hade just avslutat en lång dag med att besöka destillerier i Speyside, och doften av malt och torv hängde kvar i luften. Min kompis, Lars, en inbiten whiskyentusiast, beställde en ”wee dram” av en lokal single malt. Jag däremot, som inte alls var lika insatt, kände mig lite lost.

Då sa bartendern, en äldre man med ett vänligt rynkat ansikte, "Om ni vill ha något ni vet att ni gillar, något som de flesta andra också gillar, ta en Johnny Walker Red Label." Han log lite snett. Det var då jag förstod – detta var mer än bara en dryck, det var en global standard.

Här är lite mer om varför just Red Label har den positionen:

Tillgänglighet och bred smakprofil: Den är designad för att vara tillgänglig för många. Smaken är inte för komplex, vilket gör den lättdrucken för både nybörjare och de som bara vill ha en pålitlig whisky. Den har en lätt rökighet och fruktiga toner.
Global distribution: Johnnie Walker är ett av de största varumärkena inom spritvärlden. Deras distribution är enorm, vilket betyder att Red Label finns i nästan alla barer och butiker världen över.
Historiskt varumärke: Johnnie Walker har funnits sedan 1820, och Red Label lanserades redan 1909. Den långa historien och det etablerade varumärket skapar en trygghet för konsumenter.

Det är intressant hur en sådan "vanlig" whisky kan vara så dominerande. Det handlar inte alltid om att vara den mest exklusiva eller den med den mest komplicerade smaken. Ibland handlar det om att vara den som flest människor kan identifiera sig med, den som är lättast att hitta och den som levererar en förväntad upplevelse, varje gång. Den där kvällen i Edinburgh insåg jag att även om jag kanske föredrar något annat, så finns det en anledning till att Red Label toppar försäljningslistorna. Det är ett globalt fenomen, inte bara en whisky.

Vilket land producerar mest whisky?

Skottland, såklart. Där satt den. Skottland är den obestridda kungen av whiskytillverkning. Det är inte ens en tävling, mer som en enmansshow där den enda deltagaren har ett imponerande skägg och en obändig kärlek till torv. De spottar ur sig runt 400,950,000 liter varje år. Det är som att de häller upp hela Atlanten och sen bara... lagrar den.

Tänk på det som att jämföra en finstämd fiol med en elgitarr. Båda gör musik, men en får dig att tänka, den andra att headbanga. Whisky likadant. Regionen, malten, fatet – allt det där är ju som små, gnälliga konstnärer som tjafsar om den perfekta nyansen.

Skottland levererar. De har gjort det i evigheter, så länge att man misstänker att deras blodtyp egentligen är en blandning av malt, vatten och lite ren vilja. Och ja, de har den där magiska "lagrad på fat"-grejen. Utan den vore det bara en väldigt dyr, genomskinlig sprit för folk som gillar att bränna sig i halsen. Och det vill vi ju inte, eller hur?

Kuriosa om Skottlands whiskyspel:

Bara i Skottland: Det finns lagar som reglerar vad som får kallas "Scotch Whisky", så de vet verkligen hur man håller ordning i sitt eget, gyllene hus.
De fem stora: De viktigaste whiskydistrikten i Skottland är Highlands, Speyside, Islay, Lowlands och Campbeltown. Var och en med sin egen lilla personlighet, typ som fem olika kusiner som alla är lite knäppa på sitt sätt.
Ålder är bara en siffra: Äldre whisky är inte alltid bättre, men det låter så himla mycket finare. Precis som en gammal bil, den kanske går sämre, men fan vad den ser ut att ha åkt sträckor.
Torv, torv, torv: Särskilt på Islay, där torven ger whiskyn den där speciella, rökiga karaktären. Vissa älskar det, andra tycker det smakar som att suga på en blöt fotboll. Smaken är ju som bekant... delad.

Vilka länder konsumerar mest whisky?

Klockan är mycket nu. Sitter här och tänker på... allt. Och ingenting. Blicken föll på flaskan i skåpet. Tänker på hur många andra som gör samma sak. Just nu.

Det är galet egentligen. Siffrorna. Indien dricker mest whisky i hela världen. Inte lite mest. Överlägset mest. 1,5 miljarder liter. Varje år.

Det är mer än hälften av all whisky som görs. Över hälften. Tänk på det. Alla destillerier i Skottland, Irland, Japan... och mer än hälften hamnar i Indien. Jag minns den där kvällen i Mumbai, fukten i luften, ljuden. Det känns så långt borta.

USA kommer sen. Långt efter. Som en avlägsen tvåa. Deras siffra är 462 miljoner liter.

Och sen Frankrike. Japan. De är med på listan, men det känns annorlunda. 140 miljoner. 109 miljoner. Siffrorna blir bara siffror till slut. Betyder ingenting när man sitter så här.

Högst whiskykonsumtion per land (årlig volym):
- Indien: 1,5 miljarder liter
- USA: 462 miljoner liter
- Frankrike: 140 miljoner liter
- Japan: 109 miljoner liter
Konsumtion per person är en helt annan sak. Frankrike är landet där man dricker mest whisky per capita. Varje vuxen fransman dricker 2,15 liter om året.
Indisk whisky är oftast inte som skotsk whisky. Mycket av den är gjord på melass, inte korn. Det gör den tekniskt sett mer lik rom, enligt europeisk standard. Märken som Officer's Choice och McDowell's No. 1 dominerar den indiska marknaden totalt. Jag har en flaska Laphroaig hemma. Den smakar torv och hav. En helt annan värld.
Skottland, den största producenten och exportören, finns inte ens med på topp 10-listan över konsumentländer. De gör den, de skickar iväg den. Till oss andra.

Vilken är den mest populära whiskyn i världen?

Javisst, den där evigt promenerande gentlemannen i hög hatt. Han har traskat sig in i fler hem och barer än någon objuden släkting på julafton.

Johnnie Walker är det bäst säljande whiskymärket i världen. En global koloss, whiskyns motsvarighet till en Volvo V70 – pålitlig, finns överallt och sällan det mest spännande valet, men den gör jobbet.

Att vara populärast är inte synonymt med att vara bäst. Det är som att kalla den mest spelade hissmusiken för ett musikaliskt mästerverk. En sanning med viss, eh, flexibilitet.

Den bara går och går. Och går. Som en Duracellkanin som marinerats i blended scotch. Min katt Mårten är helt oberörd. Han föredrar doften av makrill i tomatsås. Prioriteringar.

Andra tungviktare i whiskyns ständiga popularitetstävling:

Jack Daniel's: Teknisk sett en Tennessee Whiskey, men vi är inte här för att vara petiga. Denna är lika amerikansk som överdrivet stora läskmuggar och att stämma någon för varmt kaffe. Bränsle för aspirerande rockstjärnor sedan urminnes tider.
McDowell's No.1 / Officer's Choice: De indiska giganterna. De säljer astronomiska volymer, främst på sin hemmamarknad. De bevisar att om du vill vinna ett maraton behöver du bara ha flest löpare, inte nödvändigtvis den snabbaste.
Jim Beam: Den andra amerikanska bjässen. Bourbons svar på en pålitlig gammal snickarbyxa. Den är inte flashig, den vinner inga skönhetspriser, men den levererar. Den levererar.
Suntory Kakubin: Japan kliver in på scenen, artigt men bestämt. Denna fyrkantiga flaska är en ikon och ryggraden i otaliga Highballs på izakayas från Tokyo till... ja, typ Stockholm. Finess i massiv skala.

Vilket land producerar den bästa whiskyn?

Frågan är felställd. Bäst är subjektivt. Störst är fakta.

Skottland dominerar whiskyvärlden. Deras produktion är en flod av guld. Rök, torv, hav. Traditionen är inristad i landskapet. En industri byggd på tålamod och mörker.

Spannmål. Vatten. Eld. Trä. Mer behövs inte. Processen är brutal, resultatet raffinerat. Smaken formas av platsen, av fatet, av tiden som stilla maler ner råheten.

En flaska Lagavulin 16 från 2011 står oöppnad. Den väntar på rätt tystnad.