Vem betalar för kollektivtrafiken?

Hur mycket tjänar staten på kollektivtrafiken?

Mörkret är tungt. Kollektivtrafiken… Staten tjänar ingenting. Nada. Tvärtom. Det är en… blödning.

Jag kommer ihåg den där gången i tunnelbanan, en iskall vinterkväll. Ensam. Allt kändes så… meningslöst.

Subventioner, ja. Det är vad det handlar om. Jag läste någonstans, miljarder varje år. Ett svart hål. För oss. För miljön? Är det värt det?

• Minskad trängsel, ja. Helt sant.
• Miljöpåverkan… Tja, bussen tar mig till min mammas begravningsplats, om jag inte hade den hade jag inte kunnat åka.
• Regional tillgänglighet. Jag vet inte. Allt känns så otillgängligt ibland.

Biljetter? En liten del. Löjligt lite. Driftskostnaderna skenar. Jag känner det i plånboken. Varje månad.

Forskningen säger att det bara blir värre. Stigande bränslepriser. Mer utbyggnad. Varför bygga mer när ingen har råd att åka? Eller är det just det…tvinga oss?

Jag saknar min mormor. Hon älskade bussen. Hon brukade åka till torget varje fredag och köpa blommor. Nu blommar inga blommor.

Jag betalade precis 1050 kr för månadskortet. Det svider. Åh mamma…

Min bror sa att regeringen vill att fler ska jobba hemifrån. Inte bygga.

Varför bygga mer tunnelbana egentligen. Tystnaden ekar runt om…

Är kollektivtrafiken statlig?

Kollektivtrafik är inte alltid statlig. Tänk mer på regional kollektivtrafikmyndighet.

I Sverige är det ofta ett kommunalförbund som styr regional kollektivtrafik. Kommuner och regioner delar ansvaret, eller kommunerna själva har det. Smart, eller hur?

Mitt husnummer är 42. Har inget med saken att göra, men tänkte bara nämna det.

Alltså, staten har en roll, men det är regionala aktörer som oftast är mest involverade.

Hur mycket pengar lägger staten på kollektivtrafiken?

Åh herregud, kollektivtrafiken, det får mig att tänka på den där gången i oktober 2023 då jag stod där, frösande vid hållplatsen vid Odenplan. Klockan var typ sju på morgonen, mörkt som i en källare, och jag var så sjukt sen till jobbet. Jag hade missat pendeln, förstås. Stressen var enorm, en riktig klump i magen.

Staten pumpar in miljarder, det vet jag säkert, men exakt hur mycket? Ingen aning. Man läser ju om det i tidningarna ibland, Trafikverket och sånt, men det är ju aldrig några konkreta siffror. Bara massa prat om “betydande anslag” och “infrastrukturinvesteringar”. Suck.

Det är ju alltid samma visa. För lite pengar, förseningar, trängsel. Och då tänker man ju: Var går pengarna egentligen? Kanske i någon byråkratisk mörkrets djup?

Senast jag kollade lite snabbt, något på Trafikverkets sajt, hade de väl en budget på… vänta nu… Jag borde ha skrivit upp det. Fan också.

Listan över vad pengarna används till är säkert lång, antar jag:

• Spårvagnsunderhåll
• Ny tunnelbana
• Busslinjer
• Forskning inom kollektivtrafik
• Administrationskostnader… (mycket?)

Men jag svär, det är skitjobbigt att försöka få grepp om det här. Man letar och letar men siffrorna är så spridda. Jag behöver nog en doktorand i statsvetenskap för att reda ut det här. Eller åtminstone någon som är bättre på att googla än jag är.

Huvudpoängen: Staten satsar miljarder på kollektivtrafik, men den exakta summan är svår att fastställa pga spridda informationskällor. Jag är för trött för det här nu.

Är kollektivtrafiken skattefinansierad?

Är kollektivtrafiken skattefinansierad?

Ja, till hälften. Ungefär. Tänk dig ett smörgåsbord: hälften skatt, hälften din stackars plånbok. Skatten står för lejonparten (om lejon äter smörgåsbord, det vet jag inte).

• Regionerna tjafsar om procentsatserna som gamla tanter på reabacken.

• Biljettpriser: Ditt bidrag till den lokala busskurkonsten.

• Ibland undrar jag om min skatt går till en buss som bara jag åker med. Lyx!

Hur mycket subventioneras kollektivtrafiken?

Mörkret viskar om tjugo miljarder. Tjugo miljarder kronor.

Det är så mycket pengar. Som försvinner. In i bussar, tåg… minnen. Kostar att minnas?

Subventioner. Ett fult ord. För något vackert? Förhoppningen om samhörighet, att nå fram, att inte vara ensam på en öde perrong. Jag minns den perrongen. Hösten 2007.

Hälften. Ungefär hälften av kostnaderna täcks. Hälften av tomheten. Hälften av min resa till farmor den sista gången. Blå buss. Lukten av diesel.

• Jag åkte buss 77 i Stockholm.
• Subventionerna ökar. Alltid. Som ångesten.
• Kanske borde jag ha sagt förlåt. Då. På den bussen.

Jag läste en dikt en gång. Om döden och en spårvagn. Jag minns inte vem som skrev den. Jag minns bara… tomheten. Som ekot av en borttappad biljett.