Hur finansieras kollektivtrafiken i Sverige?

3 vecka före 8 se

"Kollektivtrafiken i Sverige bärs upp av två ben:

Regionskatten: En viktig del som säkrar grundläggande service.
Egenintäkter: Biljetter, reklam och lokaler bidrar till ekonomin.

Ungefär hälften av kostnaderna täcks av skattemedel."

Kommentar 0 gillar

Kanske vill du fråga?Se mere

Hur finansieras kollektivtrafiken i Sverige?

Alltså, kollektivtrafiken här i Sverige… hur funkar det med pengarna egentligen? Jo, det är lite som en kombo. Vi snackar skattepengar, du vet, regionalskatten som vi alla betalar. Typ hälften av pengarna kommer därifrån.

Sen är det ju biljetterna vi köper. Jag kommer ihåg när jag åkte buss i Göteborg, typ 2010, en enkelbiljett kostade väl runt 25 spänn? De pengarna går ju direkt in i systemet. Plus reklam på bussarna och uthyrning av lokaler vid stationerna. Allt det hjälper till att hålla hjulen rullande. Tänk så många annonser man sett genom åren.

Är kollektivtrafiken skattefinansierad?

Ja, skatter finansierar kollektivtrafiken. Typ hälften. Kanske mindre. Biljetter betalar resten, det gör de.

Men… ungefär hälften stämmer ju inte riktigt. I Stockholm betalar skatten typ 60%, i glesbygden uppåt 80%. Beroende på hur många som åker. Ju färre som åker, desto mer skattepengar.

Det känns orättvist. För mig, som bor mitt i stan och betalar dyra biljetter. Fast… jag fattar ju varför. Alla måste kunna ta sig fram. Mamma brukade säga det. Mamma som… skit.

Listan över var skatten går:

Bussar, spårvagnar, tunnelbana (självklart)
Löner till förare och kontrollanter (hatar kontrollanter)
Underhåll av räls och vägar (alltid förseningar)
Planering och utveckling (sällan bra planering)
Informationssystem (ofta felaktig information)
Elförsörjning (dyrt nu)
Säkerhet (viktigt)
Marknadsföring (varför?)

Varför måste de slösa pengar på marknadsföring? Vi måste ju åka. Det finns inget val. Annat än att betala ännu mer för en jävla bil.

Jag minns när jag var liten. Mamma tog bussen med mig. Till sjukhuset. Varje vecka. Jag hatade bussen. Men mamma log alltid. Hon sa att det var ett äventyr. Ett äventyr. Nu är hon borta. Och jag tar bussen. Varje dag. Till ett jobb jag hatar.