Vad betyder det när någon är all in?

Alltså, “all in”… det hugger liksom till lite i mig när jag hör det. Man är helt slut. Inte bara lite trött, nej, utan tömd. Som en urvriden disktrasa, ni vet? Har ni någonsin känt den där känslan? När man gett allt, verkligen allt, och det liksom bara finns…ingenting kvar.

Jag minns en gång, det var under Vasaloppet för några år sedan (ja, jag vet, ambitiöst!), jag var verkligen all in vid Risberg. Ben som bly, huvudet dunkade, och jag tror jag till och med såg i syne. All energi, all motivation, bara…borta. Det är mer än bara fysiskt utmattning, det är mentalt också. Som om någon dragit ur kontakten. “Helt färdig”, som man också säger, fast nästan värre. Det är som… man har bränt ljuset i båda ändar och mitt på också, och nu finns det bara en liten hög med aska kvar.

Tänk er, säg att man jobbat non-stop med ett projekt i veckor, knappt sovit, levt på kaffe och nudlar (inte att rekommendera förresten!), och sen, när det äntligen är klart…den där känslan. All in. Man är stolt, absolut, men samtidigt helt utmattad. Vad är det ens för mening med att fira när man knappt orkar lyfta ett glas? Eller hur?

Jag läste någonstans, jag minns inte exakt var, att långvarig stress kan leda till just den här känslan av total utmattning. Det är väl inte så konstigt egentligen. Kroppen skriker ju liksom efter vila. Och jag tror det är viktigt att lyssna på den. Annars… ja, då blir det nog värre än bara “all in”. Då kanske man blir “all out” istället, och det låter ju inte alls lika bra, eller hur?

#Allt In #Engagerad #Helt Inne