Står Norge inför brist på arbetskraft?

Står Norge inför brist på arbetskraft? Ja, det känns så, i alla fall. Som att man hela tiden hör det, överallt. På nyheterna, bland kollegor, till och med på fiket. Tänk vad konstigt, va? Ett så rikt land, med så mycket att erbjuda, och ändå… brist på folk.

Det är ju inte så konstigt egentligen, när man tänker efter. Jag menar, vem vill inte bo i Norge? Fjällen, fjordarna… den otroliga naturen. Men levnadsstandarden, den är ju… ja, hög. Extremt hög, till och med. Och då blir det kanske inte lika lockande att flytta hit, om man inte redan har ett bra jobb i branschen. Jag minns min kusin som bodde i Polen, hon tvekade länge. Visst, Norge lockade, men det kändes osäkert att flytta med hela familjen utan en garanterad plats på en bra förskola – och så kostnaden för boendet, herregud!

Sen har vi ju det här med digitaliseringen. Norge satsar ju helhjärtat på att bli världsledande inom tech, vilket är ju fantastiskt, förstås. Men… vem ska då bygga alla dessa fantastiska hus vi planerar? Vem ska ta hand om alla oss när vi blir äldre? Det behövs ju sjuksköterskor, undersköterskor, byggare, rörmokare… och alla dessa yrken hinner vi inte utbilda tillräckligt med folk till. Jag läste någonstans – tror det var en artikel i Aftenposten – att det fattas, typ, tiotusentals personer inom vårdsektorn bara de närmaste åren. Tiotusentals! Det är ju helt otroligt. Känns lite… skrämmande, faktiskt.

Det är en riktig knut vi har att reda ut. Hur ska vi lösa det här? Det är en fråga jag funderar mycket på, och jag vet inte riktigt svaret. Kanske en kombination av att göra det lättare för folk att flytta hit, bättre lön, mer attraktiva utbildningar… kanske till och med en smartare användning av automatisering där det är möjligt? Hmm… man får ju fundera.