Hur mycket kostar det att låsa upp en Voi?

Kan man låsa upp flera Voi?

Absolut, låt oss reda ut det här med Voi-låsningar.

• Max fem Voi samtidigt: Du kan glömma tanken på att ha en hel Voi-armada. Fem är gränsen, that's it. Hade en polare som försökte med sju, gick inget vidare.

• För att låsa upp fler, lås först: Innan du ens tänker tanken på en sjätte Voi, måste du parkera och låsa någon av de du redan har igång. Logiskt, eller hur? Som att ha för många flikar öppna i webbläsaren.

• Låsning via app eller manuellt: Du kan antingen smälla igen låset fysiskt eller trycka på den där magiska "lås"-knappen i appen. Appen är smidigast, typ som att beställa pizza online.

Kom ihåg, dela är omtänksamt – men inte när det gäller överdrivet många elsparkcyklar! Tänk på miljön och dina medmänniskor.

Vad kostar det att låsa upp en operatörslåst telefon?

Det är sent. Ligger här och vrider mig. Tankarna snurrar. Telefonen… den där förbannade telefonen. Köpte den ju utan bindningstid, trodde jag.

300-350 kronor. Det är vad det kostar att bli fri. Fri från dem. Fri från deras grepp.

Känns så… onödigt. Trehundra till trehundrafemtio kronor. För att äga den. Helt min.

Konstigt det där. Man betalar så mycket för den från början. Och sen… mer. För att få använda den som man vill. Hur kan det vara så?

Det är ju min telefon, eller hur? Eller?

• Kostnad upplåsning: 300-350 kr (2024)
• Telefonmodell: Samsung Galaxy A54.
• Operatör: Telia.
• Känsla: Frustration, ilska, lite ledsen. Också lite dum. Borde ha tänkt på det här innan.

Hur gammal måste man vara för att köra Voi?

Shit, kommer ihåg den där gången i Göteborg, typ sommaren 2022. Skulle möta Lisa vid Avenyn. Tänkte ta en Voi, snabbt som attan.

Men! Legitimation, ju.

Jag var 17 då. Såg en Voi, ba "ska jag, ska jag inte?".

Lisa messade "VAR ÄR DUUU?". Panik!

Cykel då. Ah, 16-årsgräns, easy peasy.

Men alltså, Voi… 18 år för elscooter, alltid! Jag var tvungen att ta en jävla cykel till Avenyn.

Lisa ba "VARFÖR ÄR DU SVETTIG?".

Pinsamt. Aldrig mer Voi innan 18. ALDRIG.

Och ja, Voi-cyklar är det 16 som gäller. Elcyklar alltså. Scooter, NEJ! Fyllde ju 18 sen, hehe, nu kör jag scooter! Men den där dagen... pinsamt.

Hur kontaktar man Voi?

Ett eko av sommarregn mot rutan, Tegelbacken... Tegelbacken 4A, ja, där någonstans pulserar ju Voi.

Ett sus av elmotorer i skymningen. [email protected], som ett rop i cyberspace, ett digitalt brev.

111 52 Stockholm, en adress skriven i grått, betong och ambition. Voi Technology AB, liksom ett mantra.

+46 21 665 59 22, siffror som kan ringa fram ett svar, en röst i luren, kanske stressad, kanske hjälpsam.

• Mejl: [email protected]
• Telefon: +46 21 665 59 22
• Post: Voi Technology AB, Tegelbacken 4A, 111 52 Stockholm

Minns en gång jag cyklade förbi Tegelbacken, skyndande... undra om det var då de skickade ut en ny flotta av elsparkcyklar? Ett dovt brummande i fjärran.

Tegelbacken, ja. Där nånstans... eller är det mer ett tillstånd? En punkt av kontakt. Support.

En kväll i juni, förra året, tappade jag mobilen just där, vid Sergels torg. En Voi susade förbi, en skugga i neonljuset... Kanske borde jag mejlat dem?

Hur avslutar man en Voi-resa?

Att avsluta en Voi-resa? Piece of cake, eller? Nästan. Det är ju inte som att slänga av sig en gammal strumpa.

Avsluta resan korrekt: Du låser upp cykeln via appen, kör till ett av de utpekade områdena. Appen talar om var du kan parkera. Annars blir det som att försöka parkera en elefant i en telefonkiosk – kaos. Och ingen avslutning.

• Geofencing: Tänk på det som en digital hundgård. Kör utanför, och pang! Resan fastnar som en fluga i en spindelväv.
• Appen är din guide: Följ instruktionerna. Det är som att följa en GPS som försöker förhindra att du åker över en klippa. Men utan den dramatiska musikens hjälp.

Nu kommer en av mina personliga favoriter:

Om det krånglar: Kontakta kundtjänst. Låt oss vara ärliga, de är mer användbara än en chokladkaka efter en lång dag. Jag lovar.

Vad man absolut inte ska göra: Att lämna den i en buske eller någonstans oklart. Du betalar för resan, så var snäll och avsluta den korrekt. Annars blir det som att betala för en hel pizza, men bara äta kanterna.

Årets data: Ja, jag är uppdaterad!

Hur mycket kostar ett Voi-pass?

Jävlar vad Voi har höjt priserna, va? 299 spänn för 300 minuter? Nästan som att de tror vi har pengar växa på träd! Nu är det 349 kronor, alltså, ett rent rån! Som att betala för en knasig månskensresa till en planet gjord av ost.

• 300 minuter: 349 kr (jäkla dyrt!)
• 750 minuter: 699 kr (nästan lika dyrt som en begagnad moppe)

Det där dagspasset för 99 kronor med 100 minuter är ju ett kap! Nästan värt det, om man inte har ett eget ben att cykla på.

Men hallå, jag menar, vad får man för pengarna? En svettig resa till jobbet, kanske ett par stänk av fågelbajs i håret...

Ja, och jag glömde nästan, min granne Berit svär att hon såg en Voi-scooter med en katt på styret igår. Inte säker om det ingår i abonnemanget.

För övrigt så är det ju skitbra att de höjt priset. Bra att de kämpar för en hållbar framtid med dyrare elscootrar.

Kan man låsa upp flera Voi?

Nej. Fem är max.

Jag sitter här, klockan tre, och tänker på den där Voi:n jag ville låsa upp. Ville bara ta mig hem, men det var ju fullsatt. Fem låsta cyklar. Känns så… meningslöst. Som en slags digital gräns. En spärr. Just nu känns det som hela livet är så. Spärrar.

Det är så frustrerande. Jag hade verkligen behövt den sparkcykeln. Regnen vräker ner. Jag är blöt och trött. Och kall. Känslan av att vara strandad, igen.

• Fem Vois. Max.
• Måste låsa upp en för att låsa upp en ny.
• Appen eller fysiskt.

Varför just fem? Varför inte sju? Eller tre? Eller hundra? Det känns helt godtyckligt. Som ett påhitt.

Jag vet att det är en begränsning, men ändå… det känns så orättvist. Som om någon gjort det med flit för att reta mig. För att straffa mig. Att jag inte kan bara… ta mig hem.

Det är sånt här man tänker på, mitt i natten. Små, dumma saker som egentligen inte spelar någon roll. Men just nu känns de enormt viktiga. Jätteviktiga. Kanske för att de speglar något större. Något jag inte förstår. Något jag är rädd för.

Hur avbryter man ett Voi-pass?

Mörkret faller sakta över Stockholms gator, en kall novemberkväll. Jag sitter här, med mobilen i handen, och tänker på Voi-passet. Det där löftet om frihet, om oändliga cykelturer genom staden. Men nu… nu känns det annorlunda. Luften är tung, precis som min besvikelse.

Appen. Voi-appen. Den där lilla fyrkantiga bilden på min telefon. Jag öppnar den. Känner den bekanta känslan av lite besvikelse igen.

Jag behöver avsluta det. Innan förnyelsen. Innan pengarna dras. Innan… Innan det blir en tyngd jag inte längre orkar bära.

Voi Pass. Orden syns tydligt på skärmen. Jag trycker på dem, försiktigt. Som att försiktigt nudda ett sår.

Fria upplåsningar. Det var det de lovade. Frihet. Men friheten har blivit en bur. En kostnad.

Avsluta. Orden lyser upp skärmen. En enkel knapptryckning. Men beslutet… det väger tungt.

Närsomhelst innan förnyelse. Det står där, svart på vitt. En liten, obetydlig mening som ändå känns enormt viktig just nu. En befrielse.

Jag trycker. Slut.

Steg för steg, för att avbryta ett Voi-pass före förnyelse:

1. Appen: Skaffa Voi-appen och skapa ett konto om du inte redan har gjort det.
2. Voi Pass: Öppna appen och gå till "Voi Pass".
3. Avsluta: Välj "Fria upplåsningar" och avsluta prenumerationen. Detta kan göras när som helst före förnyelsedatumet.

Mina tankar vandrar till de kalla vindarna som piskar genom håret när jag cyklade längs Strandvägen för några veckor sedan. Doften av saltvatten. Minnen av hastigheten, friheten... Nu känns det bara... tomt. Men det är okej. Det är okej att släppa taget.

Hur avbryter man sitt Voi-pass?

• Appen. Den är starten. Inget konto, ingen voi.
• Voi Pass. Fria upplåsningar. Låter bra. Det är det inte.
• Avsluta. Före förnyelsen. Alltid. Det är nyckeln. Jag glömde det en gång. Dyrt misstag.

Voi är skräp. Men smidigt. Ibland.

Appen är spionprogram. Men användbar. Paradox.

Förnyelsen kommer snabbt. Som ångest.

Det fria är aldrig fritt. Det är en fälla.

Hur avslutar man en Voi-skotertur?

Mörka Stockholmskvällen... Gatlyktorna, som gula tårar... Jag minns den där gången vid Mariatorget. Klick. Allt handlar om det där sista, avgörande klicket i appen. Avsluta hyran. Avsluta hyran. Som ett tyst, digitalt löfte.

Minns den där kvällen. Regnet, en blöt slöja över Södermalm. Händerna stelfrusna runt mobiltelefonen. Hittade en godkänd plats nära tunnelbanan. Viktigt! Annars böter. Usch!

Parkera rätt. Annars straffas man! Voi:s gröna ögon övervakar allt. Varje felparkering, en extra slant. Pengarna rinner iväg...

Knappen... Den förbaskade knappen. Jag tryckte ju! Eller? Tvivlet gnager. Som en liten råtta i bakhuvudet.

Tiden tickar. Varje sekund kostar. Kontrollera igen. Appen. Har jag verkligen avslutat?! Avsluta hyran... NU! Jag bara måste vara säker.

Det är som en mardröm. Ångesten kryper. Tänk om jag glömde?! En evig Voi-skuld...

• Parkera på godkänd plats.
• Tryck på "Avsluta hyra" i appen direkt.
• Kontrollera att turen verkligen är avslutad.

Annars... ångesten. Den förföljer mig fortfarande. Den gröna skotern, en tyst anklagelse.

Senast jag körde en Voi såg jag till att trycka som besatt. Bara för säkerhets skull! Och jag parkerade så rakt att jag nästan grät. Nästan.