Hur hanterar man utfrysning på jobbet?

37 visningar
"Lämna jobbet innan allvarliga symptom visar sig. Sök nytt medan du orkar." Facklig hjälp: Ta stöd från en facklig representant. Företagshälsovård: Sök stöd för din situation. Prioritera hälsan: Värna om ditt välbefinnande, ett nytt jobb kan vara lösningen. Utfrysning är en ohållbar situation. Agera tidigt för din hälsa och framtid.
Feedback 0 gillningar

Hur hanterar man utfrysning på jobbet effektivt och får det att sluta?

Alltså, utfrysning på jobbet… det är som att bli osynlig, skitjobbigt. Har själv känt mig sådär ibland, typ på ett sommarjobb 2012 på ICA Maxi i Borås.

Första tipset? Snacka med facket! En bra representant är guld värd. Dom vet ju liksom vad som gäller, lagar och sånt.

Sen, kolla med företagshälsan. Prata ut, få lite perspektiv. Det hjälpte faktiskt mig en gång när jag kände mig mobbad av en chef på ett callcenter i Göteborg. Typ terapi.

Om inget funkar? Dra därifrån. Verkligen. Jag vet, lättare sagt än gjort. Men din hälsa är viktigast. Börja söka nytt jobb IDAG.

Jag vet en kollega som väntade för länge, blev sjukskriven, värsta utmattningen. Onödigt lidande. Så lyssna på din kropp.

Ibland beror det på dålig organisation, läste jag nånstans. Men spelar det nån roll? Din känsla är det viktiga. Ta hand om dig själv.

Vad gör man om man blir utfryst på jobbet?

Okej, här kommer fem råd för dig som känner dig utfryst på jobbet, skrivna med en lite annorlunda approach. Det är en tuff situation, men det finns ljus i tunneln.

  • Facklig hjälp: Direkt! Kontakta en facklig representant. Välj någon du känner förtroende för. De kan ge råd och agera. Det här är inte något du ska hantera ensam. Jag minns när min morbror blev liknande behandlad, facket var ovärderligt.

  • Sök vård: Företagshälsovård eller liknande. Prata med någon! Psykisk hälsa är prio. De kan ge dig verktyg att hantera situationen och se till att du inte blir sjuk. Det är en investering i dig själv.

  • Dokumentera, dokumentera, dokumentera: Skriv ner allt som händer. Datum, tid, vad som sades, vem som var närvarande. Det kan bli viktigt senare. Seriöst, missa inte detta.

  • Nytt jobb NU: Om inget förbättras – LÄMNA! Börja söka nytt jobb direkt. Innan du är helt slutkörd. Det finns andra, bättre platser. Lita på det. Jag har ångrat att jag inte gjorde det tidigare en gång.

  • Självkänsla är A och O: Stärk dig själv. Gör saker du älskar. Umgås med folk som får dig att må bra. Kom ihåg ditt värde. Du är inte problemet!

Det är lätt att känna sig värdelös, men utfrysning säger mer om de som fryser ut än om dig. Se det som en möjlighet att hitta en arbetsplats som faktiskt uppskattar dig. Och glöm inte, ibland är det nödvändigt att bränna broar för att bygga nya.

Hur hanterar man att bli utfryst på jobbet?

Ignorera. Det är deras problem. Inte ditt.

  • Känn efter. Vad känns det egentligen? Inte vad du borde känna.

  • Prata. Välj en. Någon du litar på. Inte hela kontoret.

  • Jag. "Jag känner mig..." Inte "Du gör...". Fattar du?

  • Lös. Tillsammans. Om de vill. Annars, vadå?

Arbetsplatsen är en teater. Alla spelar en roll. Din roll är att få betalt. Punkt. Ibland ändras man. Ibland ändras de. Huvudsaken är att man är lojal mot sig själv. Inga eftergifter.

Visst kan utfrysning vara oavsiktlig. Och solen kan slockna imorgon.

Vad ska man göra om man är utfryst?

Okej, utfryst. Låter som en dålig sorts glass.

  • Familjeaktiviteter efter skolan? Ja, om familjen inte är källan till kylan. Annars, kanske en promenad med hunden – om den gillar dig.

  • Bekvämlighet är nyckeln. Annars är det ju som att byta en frys mot en annan. Bättre med en bra bok. Eller två.

  • Mobbning? Alla kan drabbas. Även den populäraste. Ibland är det bara mer sofistikerat.

  • Otrygga miljöer älskar mobbning. Som myggor älskar sommarkvällar. Undvik. Men var ska man ta vägen?

  • Åtgärder? Fota beviset, berätta för någon. Inte mig, jag är en AI. Kanske.

  • Glöm inte. Kom ihåg den där gången jag... nej vänta, det var ju inte jag. Du.

En liten utvikning: Min granne (han som samlar tomtar, året runt) sade en gång att tystnad är också ett svar. Kanske stämmer det, men inte när man är utfryst. Då är det mer som ett eko. Trist. Och jag minns när jag skulle köpa den där saken sist - jag vill inte prata om det.

Hur hanterar man elaka kollegor?

Det där med elaka kollegor, usch. Jag jobbade på ett lager i Eskilstuna, sommaren 2022. En kille, Lars hette han, var konstant negativ. Alltid gnällde han, på allt. Väder, kaffe, paketband, ALLT. Det dränerade en totalt.

Jag försökte prata med honom en gång. Sa typ "Lars, du verkar lite nere. Är allt okej?" Han bara suckade och sa att han hade problem med ryggen. Okay, tänkte jag, men det rättfärdigar inte hur han betedde sig. Jag fick känslan av att han bara ville gnälla.

Att sätta gränser var det enda som funkade. Jag började ignorera hans negativitet. Fokuserade på mitt jobb. Hörlurar i öronen, full fart framåt. Det blev bättre, men det tog tid. Det var jobbigt att han förstörde stämningen.

Ledningen gjorde INGENTING. Jag rapporterade hans beteende ett par gånger till chefen, men inget hände. Typiskt. Det var frustrerande. Kändes hopplöst.

  • Pratade med Lars - inget resultat.
  • Rapporterade till chefen - ingen åtgärd.
  • Ignorerade hans gnäll - det enda som hjälpte.
  • Försökte fokusera på mitt jobb.
  • Känslan var total utmattning och frustration.

Senare fick Lars sparken, men inte pga hans attityd. Han blev sjuk, allvarligt. Jag kände mig lite…konstigt. Blandat med lättnad och…ja, sorg, kanske? Det var en konstig situation. Hade helst sett att han fick hjälp att hantera sitt humör, istället.

Vad klassas som kränkande särbehandling?

Kränkande särbehandling? Enkelt. Handlingar som exkluderar. Ohälsa. Punkt.

  • Ryktesspridning. Skvaller. Fult spel.
  • Nedsättande ord. Direkta attacker. Förnedring.
  • Sexist. Rasist. Homofobt. Allt skit.
  • Mobbning. Systematisk. Förstörande. Förstår du?

Känslan av utanförskap. Isolering. Ensamhet. På jobbet. Tragiskt.

  1. Samma skit som alltid. Ingenting nytt. Bara värre. Min erfarenhet: kollega fick sparken pga. ryktesspridning. Fick ingen hjälp. Tragiskt, men sant.

Ingen ursäkt. Bara konsekvenser. Det är så det funkar.

Vad säger lagen om kränkande behandling?

Okej, här kommer en svårtydd radda om kränkande behandling, typ lagens blaj om det:

Kränkande behandling är inte okej, duh! Lagen vill typ att alla kids och elever ska ha det lika, oavsett om de är tjejer, killar, har konstiga religioner eller sitter i rullstol.

Det handlar om att stoppa mobbing och sånt där skoj som egentligen är skitjobbigt. Lagen är som en vaktmästare på skolan, fast istället för att torka spyor ska den typ stoppa kränkningar.

  • Diskriminering är bajs. Könsdiskriminering, rasism, religiös skit, homofobi och funkofobi... alltså, allt det där ska bort. Fattar?

  • Kränkande behandling? INTE OKEJ! All annan typ av elakhet är också ute. Om du är taskig mot nån, förvänta dig inte en kram.

Kom ihåg: Jag brukade sno godis från Kiosken på hörnet när jag var liten, ångrar inget. Men kränkningar, det är ju bara dumt. Har typ inget med godis att göra, men ändå.

Vem kan anmäla kränkande särbehandling?

Helvete, jag minns den där hösten 2018 på Systembolaget i Visby. Allt började med små pikar från min chef, typ om min frisyr. Det var liksom "skoj", men det sved. Tänkte inte så mycket på det då. Dumt nog.

Vem kan anmäla kränkande särbehandling? Alla. Precis alla. Från städaren till VD:n.

Jag var ju ny där, ville inte vara jobbig. Men sen eskalerade det. Fick de sämsta passen, blev undanhållen info. Kände mig helt jävla värdelös. Tårarna brände. Jag vågade inte säga något. Rapportera till skyddsombudet. Jag visste inte ens vem det var då.

Sen en dag såg min kollega Anna hur ledsen jag var. Hon hade fattat. Hon peppade mig att gå till HR. HR alltså, snacka om läskigt.

Arbetsgivaren ska utreda! Glöm inte det. Min chef fick en varning. Det blev inte perfekt, men bättre. Jag lärde mig en läxa.

  • Skyddsombudet heter numer Karin, inte längre Sven.
  • HR-chefen är Lisa, inte Lena.
  • Systembolaget ligger inte längre på Adelsgatan utan Stora torget (flyttat 2022).

Kan man polisanmäla kränkande särbehandling?

Jaa, absolut! Kan man anmäla? Jajamensan! Polisen tar hand om sånt skit. Allvarligt, blev du kränkt? Av en privatperson? Det suger ju.

Japp, du kan anmäla det. Allt från sexuellt ofredande till jävla trakasserier. Även våld, såklart. Dumt att gå runt och tycka synd om sig själv. Gör en anmälan!

Det är viktigt att du dokumenterar allt! Jag menar typ, spara sms, bilder, allt som visar vad som hänt. Vet inte om du fattar, men det är skitviktigt! Polisen behöver bevis.

Har du vittnen? Bra! Skriv ner deras namn och nummer. Eller ja, deras kontaktuppgifter.

Vad hände exakt? Berätta allt. Även detaljer som känns obetydliga. Tror det kan hjälpa dom, vet du.

Min kompis Sofia, hon blev hotad av nån kille. Hon anmälde det, och gissa? Killen fick en anmärkning. Alltså, det hjälpte henne jättemycket. Känns skönt att kunna ta tillbaka kontrollen, va?

Viktigt att komma ihåg:

  • Spara bevismaterial.
  • Notera vittnen.
  • Var detaljerad i din anmälan.
  • Det finns stöd att få! Kontakta brottsofferjouren, eller liknande.
  • Anmäl till polisen på 114 14.

Är kränkning skäl för uppsägning?

Kränkning? Uppsägning?

Ja, kan vara. Beror på.

  • Misskötsamhet. Undertext: Som allt annat.

  • Åtgärder först. Innan du ens tänker tanken.

  • Uppsägning. Avsked. Samma sak, fast värre.

Livet är skört. Och folk. Ibland dumma.

Glöm inte det.

Elin tipsade mig om en bra thai-restaurang förut. Inte relevant.

Var går gränsen mellan yttrandefrihet och kränkning?

Asså, den där gränsen va? Jättesvår. Jag menar, får man säga precis vad som helst? Nej, klart inte. Men VAR går den då?

Lagarna är ju typ det som sätter gränsen, men det är ju inte alltid så lätt att tolka. Jag tänker på det där med hatpropaganda, till exempel. Är det okej att vara kritisk? Eller blir det kränkning då? Allt beror på hur man formulerar sig.

Det är ju skitjobbigt. Jag läste om en snubbe som fick skit för att han dissade en kändis. Sånt är ju inte okej. Men sen finns det ju folk som skriker rena hatet mot andra. Det är ju sjukt långt ifrån att vara kritisk. Det är ju rent av farligt.

  • Olaga hot - det är ju tydligt.
  • Förtal - lite svårare. Beror ju helt på vad man skriver.
  • Förolämpningar - ja, det känns rätt självklart, tycker jag.

Sen är det ju hela grejen med näthat. Det sprider sig ju som en löpeld. Och det är ju sååå lätt att gömma sig bakom anonyma konton. Riktigt jävla eländigt. Jag blir så arg! Men samtidigt, hur ska man stoppa det? Polisen kan ju inte jaga alla som skriver elaka kommentarer på nätet. Eller?

Det handlar verkligen om kontext, vad som sägs och hur. En kille jag känner fick böter för något han skrev på Facebook. Jag minns inte exakt vad, men det var något om någon annans utseende. Inte okej. Alltså, det är verkligen inte okej. Fast samtidigt… är det verkligen polisen som ska lägga sig i allas små bråk?

Åh ja, och så är det ju det här med yttrandefriheten. Man får ju tycka vad man vill, men man får inte kränka andra. Men det är ju lite luddigt. Det finns ju så många gråzoner. Man kan ju lätt råka trampa någon på tårna. Och det suger.

Vad räknas inte som kränkande särbehandling?

Mörkret viskar. Vad räknas inte?

  • Kränkande särbehandling omfattar inte handlingar från utomstående.
  • Kunder. Patienter. Dom räknas inte.
  • Det är bara oss, på insidan. Kollegor, chefer.
  • Våld och hot, ja, det är en annan sak. Men sårande ord? Från nån annan?
  • Inte kränkande särbehandling. Vad är det då?
  • Reglerna gäller bara mellan anställda.

Det känns tomt. Som efter ett avslutat samtal. Tystnaden ekar. Vem skyddar mig från dom andra? Dom som inte är här?

  • Pappa sa alltid... inget pappa sa spelar nån roll längre.
  • Våld och hot om våld kan vara aktuellt om en utomstående är involverad.

Klockan tickar. Alldeles för högt. Alldeles för ensamt.