Får man ha dubbla jobb?

Okay, here we go! Här är ett försök att göra om artikeln lite mer… personlig.

Får man ha dubbla jobb? Jo, men… får man verkligen det?

Alltså, jo, tekniskt sett, visst får man ha dubbla jobb! Ingen lag som säger “Nej, nej, det får du absolut inte!”, det är ju sant. Och jag, jag måste säga, jag respekterar det. Jag menar, om man har den där otroliga energin – ni vet, den där som vissa bara verkar födda med – och vill ha lite extra pengar på banken, vem är jag att döma? Absolut inte!

Men… alltså, det finns ju alltid ett “men”, eller hur? Jag tänker direkt på Lisa, en kompis till mig. Hon körde två jobb ett tag, ett på dagen på ett café, och sen städade hon kontor på kvällarna. Hon var helt slut! Alltså, verkligen. Hon försökte verkligen, men till slut blev hon tvungen att välja. Hon bara… orkade inte. Så frågan är ju: är det verkligen värt det?

Det viktigaste, tror jag, är att vara ärlig. Mot båda arbetsgivarna. Tänk om det ena jobbet påverkar det andra? Eller, värre, att de konkurrerar med varandra? Det blir ju inte bra. Och sen, det här med prestationen… Jag menar, hur bra kan man egentligen vara om man jobbar typ… konstant?

Jag läste någonstans, jag tror det var en artikel om work-life balance, att folk som jobbar över 55 timmar i veckan faktiskt presterar sämre än de som jobbar runt 40. Helt galet, eller hur? Man tror ju att mer jobb = mer gjort, men tydligen inte!

Så, ja, visst får man ha dubbla jobb. Men kanske viktigare: ska man? Och hur gör man det på ett sätt som inte knäcker en totalt? Balans… Det är ju nyckeln. Men är det ens möjligt? Ibland funderar jag på om jag är för pessimistisk… Men men, det är väl sånt man får fundera på ibland. Jag är bara glad att jag inte är i den situationen just nu!