Hur får man en relation att hålla?

Hur får man en hållbar relation?

Hållbar relation? Hmm, tänker direkt på min kompis Anna och Johan. De snackar varje kväll, typ 20 minuter, om dagen. Superenkelt, men funkar tydligen. Hon berättade det i somras, vi satt på uteservering i Malmö, drack rosé.

Genuint intresse? Jo, minns när jag försökte laga mat till min ex, en katastrof. Men han älskade att jag försökte, fick komplimanger för ansträngningen. Det betydde mer än perfektion.

Deltagande… Ja, det är viktigt. Jag åkte till Stockholm för att se min syster spela teater i november förra året, biljetterna kostade 400 kr styck, men det var värt varje krona. Visa du bryr dig!

Råd? Ibland är det skönt att bara få ventilera. Min bror behövde hjälp med sin bilförsäkring i våras, jag satt med honom i timmar, hittade en bättre lösning. Han var supertacksam.

Lyssna. Ja, bara lyssna. Min farfar dog i fjol, mamma behövde bara någon som hörde henne prata om honom, ingen lösning behövdes.

Ömhet? Små saker, en kram, en hand på ryggen. Min mormor och morfar höll alltid varandra i handen. Söt bild, va?

Bekräfta känslor. Det är typiskt mig att bortförklara känslor. Men jag jobbar på det. Måste bli bättre på det.

Se vad partnern gör? Applicera det på det riktiga livet! Lägg märke till, visa uppskattning. Mina föräldrar har alltid gjort det, det har gjort skillnad.

Vad får en relation att hålla?

Kommunikation. Folk snackar. Oftast inte med varandra.

• Självkännedom. Vet vad du vill ha. Eller inte.

• Konflikt. Lös det. Eller gå.

Jag gillar inte bråk. Min moster sa alltid att "tystnad är guld." Har aldrig fattat. Ibland måste man bara skrika. För att bli hörd.

Intresse för den andre? Överskattat.

Behov. Mina är enkla. Kaffe. Tystnad. Kanske en hund. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Kärlek? Ett ord.

Hur får man en relation att hålla länge?

Hur får man... längesen jag tänkte sådär. Evigt? Finns det ens.

• Kommunikation, ja visst. Men jag har skrikit mig hes utan att nå fram. Öppenhet kan bli en kniv, vriden i såret. Minns hur vi sa allt, slutade med att det bara blev sår.

• Tid. Som vi hade. För mycket kanske. Tiden förvandlade oss, men inte åt samma håll. Han läste historia, jag läste hans sms.

• Små saker. Jag bakade hans favoritkaka varje torsdag. Han glömde fortfarande min födelsedag. Hade jag bara slutat baka...

• Gemensamma intressen. Vi älskade båda havet. Men han älskade att segla, jag att drunkna mina sorger vid strandkanten.

• Olika intressen... Men var gick gränsen mellan olika och oförenliga? Jag älskade poesin, han hatade allt som inte var statistik.

• Vännerna. Jag försökte. Gud, vad jag försökte. Men hans vänner såg mig alltid som... ett hot. Nåt tillfälligt. De hade rätt.

• Konflikter. Att inte låta dem ligga är lättare sagt än gjort. Ibland är det bättre att bara låtsas sova. Ibland är tystnad en trygghet, även om den är falsk.

• Respekt. Det finaste ordet. Det första som försvinner. Respekten dog långsamt. Kvävdes av alla små lögner, alla ouppfyllda löften. Jag borde ha begravt den tidigare.