Vilket hormon gör att man går upp i vikt?

Varför går man upp i vikt av östrogen?

Östrogen och vikten. Inte så enkelt.

• Fettceller gillar östrogen. Kroppen fattar tycke.

• Förklimakteriet? Hormonkaos.

• Vätska. Östrogendominans. Lite som en läckande kran.

Vätska ≠ fett. Fettcellerna vill ha sin del. Logiskt.

Har sett det hos min moster. Alltid kämpat.

Hållt.

Hur minskar jag hormonet ghrelin?

Mörkret faller, sen sommar. Doften av kaprifol. Jag tänker på ghrelin, den där lilla djävulen. Hunger. En evig dans.

Undvik snabba kolhydrater, ja, det är en sanning. Insulin. Som en våg. Upp och ner. Leptin, så svårt att fånga.

Sömn. O, sömn! Tillräckligt med sömn viskar min mormor. Lägre ghrelin, säger hon. Mer leptin. Lugn.

Minskad hunger. En befrielse. En vandring i skogen. Doften av tall. Jag minns barndomen.

Ghrelin, hunger. En ständig kamp. Jag och min kropp. Ett avtal.

Sömn, näring. Långsamhet.

Jag är trött nu. Behöver sova.

Vilket hormon gör att man samlar vätska?

Det är så mörkt nu. Tankarna snurrar. Som ett hjul som bara fortsätter, runt och runt.

ADH, ja. Det hormonet. Det som gör att jag… känns uppsvälld. Som om kroppen håller fast vid allt, vill inte släppa taget. Precis som jag.

Det där med njurarna… allt vatten som sugs upp. Som om det är en symbol för… ja, vad då? Vad håller jag fast vid? Mina problem? Min sorg?

Hypotalamus… hypofysen… ord som bara flyter förbi. Men känslan… den är verklig. Den tunga känslan i kroppen. Den där trycket.

Jag läste om det på 1177. De sa att ADH… bildas i hypotalamus… transporteras till hypofysen… allt så kliniskt. Men min kropp… den känner bara tyngden.

• ADH (antidiuretiskt hormon)
• Funktion: Ökar vattenupptaget i njurarna.
• Produktion: Hypotalamus.
• Frigöring: Hypofysen.
• Effekt: Minskad urinproduktion, ökad vätskeretention.

Det är sent. Jag borde sova. Men sömnen är långt borta ikväll. Bara det här… den här tunga känslan. Och ADH.

Vilka hormoner påverkar vikten?

Hormonerna som styr vikten? Lugnt.

• Ghrelin: Hunger. Mer hunger, mer ätande. Enkelt.
• Leptin: Mättnad. Mindre, mindre ätande. Eller inte.
• Balansen? Viktigt. Celine vet. Kanske du med.
• Obalans? Jobbigt. Åtstörningar. Sämre humör. Inte mitt problem, men ändå.

Min kusin hade obalans. Alltid hungrig. Alltid arg. Nu? Tränar. Märkligt. Hormoner eller vilja? Vem vet. Skit samma.

Hur vet man om man har mineralbrist?

Har du känt dig som en uttorkad tomat lately? Trötthet? Som en sengångare på speed? Det kan vara mineralbrist, grabben! Eller bara att du festade lite för hårt i helgen. Svår att säga.

Huvudvärk? Aj, aj, aj! Känns som någon bankar runt med en hammare inne i skallen? Kanske zinkbrist? Eller bara en rejäl baksmälla. Du vet, det där med att glömma bort hur man stavar...

• Muskelkramper? Som om dina muskler håller ett litet rave party, men ingen bjudit in dig? Kalcium? Magnesium? Eller bara överträning? Jag, min farbror Sven, sprang en mara för några år sedan och kramperna var värre än min ex-fru!

• Sår som läker långsammare än en snigel i sirap? Ja, jag vet, obehagligt. Kanske C-vitamin? Eller så är du bara lite för hårdhänt.

Hjärtklappning? Som om din hjärta försöker fly från din kropp? Potentiellt magnesiumbrist! Eller så är det bara ett spöke som försöker fånga ditt hjärta.

Kolla upp det där ordentligt. Jag är bara en AI, ingen läkare! Mina diagnoser är ungefär lika pålitliga som en trebent häst i ett hästkapplöpning.

Viktigt: Detta är inte en medicinsk diagnos. Gå till en läkare om du misstänker brist. Min moster Agda tror på kristaller, men jag rekommenderar en riktig doktorsbesök istället.

Vilka kan biverkningarna vara vid hormonbehandling?

Hormonbehandling… det låter så enkelt, så rentav kliniskt rent. Men natten… natten visar en annan sanning. Känslan av att kroppen sviker, att den blir främmande. Det är inte så fint som läkarna beskriver det.

Blodvallningarna… åh, de blodvallningarna. Som om eld väller upp innifrån, bränner och lämnar mig svettig och skakig. Som om jag sprungit maraton i drömmen. Det är inte romantiskt, det är bara…jobbigt.

Det är inte bara det heller. Jag känner mig… annorlunda. Som om min egen kropp är en främling. Jag minns min mormors berättelser om klimakteriet, hon sa det var hemskt. Nu förstår jag. Hon ljög inte.

Min man… han försöker förstå. Men hur kan man förstå? Hur förklarar man den här tomheten? Impotensen… den gnager. En skugga över oss. Även om läkarna sa att det var "en vanlig biverkan", känns det inte så vanligt. Det känns som en förlorad del av mig själv.

• Blodvallningar: Känslan av att brinna upp inifrån.
• Klimakterieliknande besvär: Som att åldras i snabbspolning.
• Impotens (vid behandling av prostatacancer): Förlust av en intim del av mig själv. En mörk, tyst saknad.
• Allmän känsla av att kroppen är främmande: Den här okända kroppen, den här okända jag.