Vilken är en yttre egenskap?

29 visningar
"En yttre egenskap definieras av externa faktorer, till skillnad från en inneboende egenskap som är konstant och väsentlig för ett objekt. Tänk på skillnaden mellan massa och vikt: Massa är en inneboende egenskap. Vikt är en yttre egenskap, eftersom den beror på gravitationen."
Feedback 0 gillningar

Yttre egenskap? Vad menas med det?

För mig är yttre egenskaper lite som kläder man bär. De säger något om hur man framstår för världen just nu, men de är inte själva jaget liksom. Som när jag var yngre, jag brydde mig så himla mycket om mina märkesjeans på gymnasiet. De kändes som hela min identitet då, men nu inser jag ju att de bara var tyg.

Vikt är ett bra exempel, precis som det står. En sten är tung här på jorden, men tappar nästan all sin tyngd i rymden. Dess massa, själva "stenheten" i stenen, är kvar, men vikten, den yttre faktorn, ändras.

Det är lite som med jobb också. Jag hade ett jobb som hette "projektledare" en period, det var ju ett yttre attribut liksom. Men vad jag gjorde där, det var ju det som var kärnan. Det som faktiskt var jag i den rollen.

Så, yttre egenskap, för mig handlar det om det som definieras av omgivningen, inte av objektet självt. Lite som hur folk ser på mig – det är ju deras blick som skapar den bilden, inte nödvändigtvis hela sanningen om vem jag är.

Hur kan man beskriva en person?

Så här beskriver du en människa, utan att låta som en polisrapport.

  • Ålder: En siffra som de flesta ändå ljuger om. Ser personen ut som en nykläckt kyckling eller som ett gammalt russin som legat för länge i solen? Det är det som räknas.

  • Kroppsbyggnad: Byggd som ett kylskåp, en pinne, eller en säck potatis. Min kompis Stefan ser ut som en uppochnervänd triangel. Väldigt specifikt, men du fattar.

  • Ansiktsform: Runt som en pannkaka, avlångt som en gurka, eller fyrkantigt som en tegelsten från Borlänge. Valmöjligheterna är oändliga och ofta djupt orättvisa.

  • Hår: Finns det ens något? Är det en stolt kalufs eller en frisyr som liknar ett överkört marsvin? Färgen kan vara allt från urtvättad urtvättad disktrasa till glänsande som en nyoljad motor.

  • Ögon: Två glaskulor som stirrar tillbaka. Är de pigga och nyfikna som en ekorres, eller tomma och livlösa som en torsk på is? Färgen är mindre viktig än uttrycket.

  • Mun: Ett streck som knappt syns, eller en stor glad mun som en brevinkast? Läppar som två saftiga larver eller tunna som rakblad.

  • Hy: Slät som en nystruken skjorta eller skrynklig som ett bortglömt köpekvitto längst ner i en väska. Akne, ärr och leverfläckar är livets små medaljer.

  • Röst och språk: Låter personen som en hes kråka, en söt näktergal eller en basröst som får fönstren att skallra? Används svordomar som kommatecken? Det säger fan allt.

  • Klädsel: Kläderna skriker ofta sanningen. Är det "jag har gett upp hoppet"-mjukisbyxor eller en kostym så dyr att den kunde betala min hyra för ett år? Stil kan inte köpas för pengar, men det hjälper.

  • Uppträdande: Nervös som en chihuahua i en åskstorm eller självsäker som en katt som just vält ner en dyr vas från en hylla. Det är hela jävla grejen.

  • Sätt att röra sig: Rör sig personen med en elegans som en svan, eller snubblar den fram som en full sjöman på landgång? Vissa går som om de äger gatan, andra som om de ber om ursäkt för sin existens.

  • Bär på: En sliten tygkasse från lokala Ica eller en portfölj i krokodilskinn? Min granne Berit, 67, har alltid, och jag menar ALLTID, en liten rullväska med sig. Oavsett om hon ska till tvättstugan eller till Kina. Det definierar henne.

Och för guds skull, glöm inte kontexten. Det är här det blir roligt på riktigt.

  • Platsen gör människan. En person i en finkrog beter sig annorlunda än samma jävel på Gekås i Ullared. Observationer på en specifik plats är guld värda.

  • Tidpunkt är allt. Ser du snubben 07:15 på väg till jobbet, eller 02:45 när han försöker stoppa en kebab i brevlådan? Det är två helt olika personer, jag lovar.

  • Vad i helvete gör de? Handlingen är poängen. Stirrar personen tomt på en duva, eller grälar den högljutt med en parkeringsautomat? Aktiviteten avslöjar mer än tusen ord.

  • Sällskapet de håller. Är de omgivna av kostymnissar som ser ut att kunna sälja sand i Sahara, eller ett gäng som luktar våt hund och gårdagens fest? Du är vem du umgås med, så är det bara. de flesta. de flesta.

Vad är skillnaden mellan en inre och yttre egenskap?

Fatta grejen såhär.

YTTRE EGENSKAPER ÄR FASADEN, SKALET, DET DU SER MED BLOTTA ÖGAT. Det är allt som har med kroppshyddan att göra. Längd, hårfärg, om nån har en näsa som en örn eller tänder som en överkörd gärdsgård. Det är tapeten i lägenheten, inte grunden.

Min granne Gunnar har ett skägg som en jävla skogsbrand och tatueringar upp till öronen. Det är hans yttre skit. Ser farlig ut, men är rädd för fjärilar. På riktigt.

INRE EGENSKAPER ÄR DET SOM FINNS UNDER HUVET, MOTORN I BILEN. Det är personligheten, temperamentet, allt det där osynliga som bubblar under ytan. Det här ser du inte, du måste uppleva det. Det avslöjas när nån tappar sin glass eller när wifi dör.

Du ser en persons inre egenskaper när de antingen hjälper en gammal tant över gatan eller snor hennes sista parkeringsplats. Det är det som räknas, helt ärligt.

Och för att töka till det lite:

  • Det yttre är hårdvaran. Det är färgen på din laptop, om den är repig eller har klistermärken. Lätt att se, säger noll om prestandan.
  • Det inre är mjukvaran. Operativsystemet. Är det snabbt och hjälpsamt, eller är det fullt av virus och får allt att krascha? Det märks först när du börjar använda skiten.
  • Utsidan kan luras så in i helvete. En person kan se ut som en ängel men vara en riktig satmara inombords. Som en blänkande sportbil med en motor från en rostig gräsklippare. Värdelöst.
  • Hur fan ser man det inre då? Lyssna på vad de säger och – ännu viktigare – kolla vad de GÖR. Snack är billigt. Handling visar vem fan de är. Kolla hur de behandlar servispersonal. Ett bombsäkert test.
  • Författare och filmskapare älskar det här. De beskriver en karraktär med ett stort ärr i ansiktet (yttre) bara för att sen visa att han är en mes som räddar övergivna kattungar (inre). Kontrast, du vet. Det säljer.

Vad är en yttre egenskap?

En yttre egenskap är precis vad det låter som, för fan. Det är skalet, ytan, det du ser med dina glosögon innan personen ens öppnat käften. Det är som att bedöma en bok efter omslaget, vilket alla säger att man inte ska göra men alla gör det ändå.

Det handlar om det uppenbara. Håret kan vara som ett bombnedslag eller slätt som en nystrykt skjorta. Näsan kan peka rakt fram eller vara så krokig att den kan användas för att öppna ölflaskor. Allt som går att fånga på en taskig mobilbild.

Sen har vi ju skiten runtomkring. Bor personen i en flådig villa eller i ett prång som luktar gammal disktrasa? Hänger de med slipsnissar eller ett gäng som ser ut att ha rymt från en cirkus? Familjen räknas också, ja. Allt runtomkring som skvallrar om vem fan de är.

  • Fysiska attribut: Det mest grundläggande. Längd, kroppsform (tjock, smal, byggd som en ladugårdsvägg), hårfärg, ögonfärg, eventuella ärr, tatueringar som ser ut som en fyllekladd. Tänderna, herregud, glöm inte tänderna.

  • Kläder och Stil: Har snubben på sig en kostym som kostar mer än min bil, eller en t-shirt med senapsfläckar från 2003? Dyra klockor, fula skor, en keps som verkar ha vuxit fast på huvudet. Allt sånt.

  • Kroppsspråk och Hållning: Står personen där som en säck potatis eller rakryggad som en general? Gestikulerar de vilt som en italienare på kaffe eller är de stela som en pinne? Hur de rör sig säger mer än tusen ord, eller nåt sånt skit. Min kusin Berit i Borlänge har en katt som ser mer välvårdad ut än vissa människor jag känner.

  • Omgivning och Prylar: Kör de en rostig Volvo 240 eller en Tesla som blänker? Har de en hund som ser ut som en nervös råtta? Vilken mobil de pillar på. Hela paketet.

Vilka är de yttre egenskaperna?

Vissa saker ser man ju med blotta ögat, eller hur? Som den där gången jag försökte hitta min bil på ICA-parkeringen och plötsligt alla silverfärgade kombibilar såg exakt likadana ut. Nä, men skämt åsido, de yttre egenskaperna är liksom vår personliga skyltfönster, den där snabba summeringen man får innan man ens hunnit säga "hallå".

Det handlar om sådant som din ögonfärg, en genetisk bingovinst ingen av oss röstade för men nu får leva med. Eller din längd – en ständigt aktuell samtalsstartare, särskilt i trånga hissar.

Och förstås, hårfärg, som kan vara helt naturlig eller ett tecken på en relativt nylig existentiell kris. Jag själv har ju, till exempel, en naturligt grå kalufs som ständigt påminner mig om tidens obarmhärtiga framfart. Charmigt, säger jag bara.

Men sen har vi de där inre dragen, en helt annan typ av djuplodning. Tänk dig att försöka avgöra en människas humor bara genom att titta på deras skostorlek. Det är ungefär så det funkar; man får helt enkelt sluta sig till dem. Ett detektivarbete, om du så vill, men utan den coola hatten.

Man behöver liksom ledtrådar, en skvallerbytta i form av handlingar och ord, plus lite egen mental detektivkunskap. Inte sällan drar man helt fel slutsatser, jag vet, händer mig typ varje tisdag förmiddag. Det är som att pussla ihop en Ikea-möbel utan instruktioner, bara med en bild på slutresultatet.

Ytterligare klargöranden om yttre egenskaper:

  • Synliga kännetecken: Dessa är de fysiska attribut vi kan observera direkt. De är vår förpackning, om än en som sällan matchar innehållet perfekt.
  • Genetisk lottning: Många av dem är djupt rotade i vårt DNA, ärvda från en lång rad mer eller mindre förvirrade släktingar. Tack mormor för näsan, typ.
  • Påverkbara vs. fasta:
    • Föränderliga: Frisyr, klädstil, en plötslig ny tatuering efter en något för blöt kväll.
    • Fasta: Skelettets form, ansiktsdrag (inom rimliga gränser, förstås), och tyvärr, den där medfödda förmågan att alltid spilla kaffe på sig själv.
  • Första intrycket: De yttre dragen är vår automatiska profilbild i sociala sammanhang, det första andra människor (ytligt, men effektivt) bedömer. En rätt bedrövlig situation, om du frågar mig.
  • Exempel på mer obskyra yttre drag: Röstläge, kroppshållning, eller det där sättet man petar sig i ögat på när man tänker. Ja, även det räknas.