Varför har man höjdskräck?

Varför har man höjdskräck egentligen? Det är ju en så… konstig känsla, eller hur? Jag menar, man ser ju hur vackert det är däruppe, från ett berg eller en skyskrapa, men samtidigt kryper det i hela kroppen. Som små isande spindlar som klättrar uppför ryggraden. Usch.

De säger att det är komplext, orsakerna, inte helt klarlagt. Jag har läst någonstans – vet inte riktigt var, det var någon artikel på nätet, kanske – att det kan vara en slags evolutionär grej. En rest från tiden då det var livsfarligt att ramla ner från höga klippor. Kanske. Men jag vet inte. Känns lite för enkelt, tycker jag. Som att de bara vill smita undan det verkliga svaret, vet ni?

För mig, till exempel, tror jag att det har mer att göra med min barndom. Min farfar, han jobbade på ett väldigt högt torn, ni vet sådana där radiotorn, enorma saker av stål som sticker upp mot himlen. Han berättade historier om vinden, hur den nästan slet honom av benen. Jag minns hans händer, skakiga, när han berättade det…och hur jag som liten kände en obehaglig pirrning i magen. Kanske var det där det började? Eller var det den gången jag som åttaåring ramlade av klätterställningen? Inte så högt, men jag slog mig ganska ordentligt. Minns fortfarande hur jorden närmade sig…

Sedan finns det ju det där med inlärda beteenden. Om ens föräldrar är höjdrädda, är risken större att man blir det själv, antar jag. Det är ju som en slags… smitta? För att uttrycka det lite drastiskt. Man ser ju hur de reagerar, och på något sätt, tror jag, så lär man sig att det är farligt. Fast det är ju så dumt. För de flesta gånger är det ju inte farligt alls.

Jag har försökt jobba med min höjdskräck, för det är verkligen begränsande ibland. Men det är en lång och krokig väg, det kan jag lova er. Det är mer än bara rädsla. Det är en intensiv, obehaglig fysisk känsla, som en blandning av panik och illamående. Som när man ska åka berg-och-dalbana och man vet att man kommer att spy. Och så det där obehagliga pirret, igen. Jaja, man får väl bara fortsätta försöka, eller hur?