Hur är en mamma med borderline?
Studier indikerar att mödrar med borderline personlighetsstörning tenderar att visa lägre grad av struktur i samspelet med sina barn. De uppvisar också en minskad nivå av emotionell investering jämfört med mödrar utan diagnosen. Detta kan påverka barnets utveckling och anknytning.
Att vara barn till en mamma med borderline: En komplex verklighet
Att vara barn till en förälder med borderline personlighetsstörning (BPS) är en komplex och ofta utmanande upplevelse. Det finns ingen enhetlig bild, då varje individ med BPS är unik, men vissa mönster återkommer i forskning och i berättelser från drabbade barn. Att förstå dessa mönster kan bidra till både självinsikt och empati, både för barnet och för modern.
Forskning visar att mödrar med BPS ofta kämpar med att upprätthålla en konsekvent och strukturerad relation med sina barn. Detta beror inte på bristande kärlek, utan snarare på den instabilitet som präglar BPS. De snabba skiftningarna i humör, självbild och relationer påverkar samspelet med barnet på ett märkbart sätt. Vad som kan upplevas som kärleksfullt engagemang en stund, kan snabbt övergå i avståndstagande eller till och med aggression. Detta skapar en osäker och otrygg anknytning hos barnet.
Oregelbunden emotionell tillgänglighet: En av de mest utmärkande aspekterna är den oregelbundna emotionella tillgängligheten. Mamman kan vara intensivt engagerad i barnet ena stunden, för att sedan dra sig undan eller bli kall och avvisande nästa. Detta gör det svårt för barnet att predicera mammans beteende och att bygga en stabil relation baserad på tillit och förutsägbarhet. Barnet kan känna sig manipulerat, övergivet och osäkert på sin egen värde.
Svårigheter med gränssättning: Gränssättning är ofta problematiskt för mödrar med BPS. Detta kan yttra sig i allt från överbeskyddande beteende till en fullständig brist på vägledning och struktur. Barnet kan få svårt att lära sig självständighet och att navigera i sociala situationer. Detta kan leda till svårigheter med självkänsla och självförtroende.
Projektioner och idealisering/devalvering: Mödrar med BPS kan projicera sina egna känslor och upplevelser på barnet. Detta innebär att barnet kan bli målet för mammans ilska, frustration eller självförakt, även om barnet inte gjort något fel. Idealiserings- och devalveringscykler är också vanliga. Barnet kan uppleva att det ena stunden är mammans absoluta favorit och nästa stunden fullständigt avskytt.
Viktigt att komma ihåg: Det är avgörande att betona att barn till mödrar med BPS inte är offer för sin mammas diagnos. De är starka individer som ofta utvecklar fantastiska copingmekanismer för att hantera en krävande situation. Många har en stark vilja att förstå och hantera sin relation till sin mamma.
Hjälp och stöd: Om du är barn till en mamma med BPS, sök stöd och hjälp. Terapi, antingen individuellt eller i grupp, kan vara ovärderligt för att bearbeta dina erfarenheter och bygga en starkare självbild. Stödorganisationer och supportgrupper kan också erbjuda värdefull gemenskap och förståelse.
Denna artikel syftar till att ge en översiktlig bild av en komplex situation. Varje familjesituation är unik, och det är viktigt att söka professionell hjälp för en mer specifik och individanpassad bedömning och vägledning.
#Intensivt Humör#Känslosam Mamma#RädslaKommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.