Varför går jag inte upp i vikt även fast jag äter mycket?
Varför ökar jag inte i vikt fast jag äter mycket?
Jag åt som en häst i somras, typ hela juli, men vågen visade knappt nåt. Jättefrustrerande! Kändes som jag bara stoppade i mig.
Stressen på jobbet var enorm då. Kanske 12-timmarsdagar, typ konstant deadlines. Jag sov dåligt också.
Minns att jag sprang en massa också, typ tre gånger i veckan. Inget seriöst maratonträning, men ändå ganska intensivt.
Sedan började jag fundera lite mer. Minns att jag läste nåt om hypotyreos. Tog ett tag innan jag gick till läkaren, men det var i oktober. Fick göra massa prover, kostade en förmögenhet, tror det landade på runt 1500kr.
Doktorn sa inget om sköldkörteln, men hon tyckte jag skulle prata med en dietist. Det visade sig att jag hade massor med oregelbundenheter i kosten, jag åt fel sorts saker helt enkelt. Inga medicinska problem, bara dåliga vanor. Fick bra hjälp med det.
Nu äter jag mer medvetet, och vikten går uppåt. Skönt att få ordning på det.
Varför går man upp i vikt utan anledning?
Mörka höstmorgon. Regn smattrar mot fönstret, ett monotont trummande som speglar min oro. Vikten ökar, en tung tystnad i kroppen. Varför? Kroppen, ett förräderi.
Hormonerna, de små busarna, spelar spratt. De styr, manipulerar, en osynlig marionettmästare. Aptiten, en ohejdad flod. Ämnesomsättningen, en seg, trög flod. Jag känner det i varje cell. Det är en kamp, en tyst strid mot en fiende inom mig.
Lederna skriker i protest. Smärta, en ständig följeslagare. Kroniska ledsjukdomar, de håller mig fången. Rörelse, en lyx jag inte längre har råd med. Tröttheten, en tung filt som kväver. Träning, en ouppnåelig dröm.
Och maten, åh, maten. En falsk vän, en tröstlös tröstare. Ätstörningar, en ond cirkel. Hetsätning, en våldsam storm. Bulimi, skam och ångest. Jag äter, jag lider, jag hatar, jag älskar. En ond spiral av självförakt.
- Hormonsjukdomar
- Kroniska ledsjukdomar (t.ex. artros)
- Ätstörningar (hetsätning, bulimi)
Denna känsla, denna tyngd. Det är inte bara extra kilon, det är en tyngd av sorg, av maktlöshet. Kroppen, ett fängelse. Jag längtar efter lätthet, efter dans i regnet, men kroppen vägrar. Regnet faller, lika outtröttligt som mina tankar. Varför? Varför? Jag är fånge i min egen kropp. Året är 2024, och jag kämpar.
Varför går jag helt plötsligt upp i vikt?
Helvete, minns den där sommaren i Visby, 2018? Pang, fem kilo extra på typ två veckor. Fattade nada.
Var ute och sprang längs muren, kände mig tung som en jävla sten. Hjärtat bankade som att det ville fly. Var livrädd.
Jag stressåt glass varenda dag, tre kulor minst. Och den där jäkla saffranspannkakan... oh my god.
Mamma sa "du ser svullen ut". Jäkla morsa. Men hon hade ju rätt, liksom.
Jag googlade som en galning: "snabb viktuppgång", "svullna ben". Vätska? Hjärtsvikt? Herregud!
Sen kom jag ihåg allt salt i maten på de där restaurangerna. Och all glass jag åt.
Listan:
- Salt: Alldeles för mycket salt på maten i Visby.
- Glass: Tre kulor om dagen är galet, faktiskt.
- Saffranspannkaka: Sockerchock deluxe!
- Stress: Nytt jobb, stress = glassätning.
- Motion: Sprang mindre än vanligt.
Sen började jag dricka mer vatten och skippa extra salt. Gick ner några kilon rätt snabbt. Lättnaden! Var ingen hjärtsvikt bara dåliga vanor.
Varför går jag upp i vikt så lätt?
Varför jag? Varför dessa extra kilon som smyger sig på, som en skugga i skymningen? Viktuppgång, en förbannelse eller bara en del av livet?
Genernas dans, ett arv jag bär. En familjehistoria skriven i kroppens kurvor. Mamma sa alltid "du är som din farmor". Åh farmor, med sitt goda hjärta och sin kärlek till gräddbullar.
Stressen, en tyst mördare. Deadline jagandet, sömnlösa nätter. Kortisolnivåerna skjuter i höjden, hungern gnager, trösten söks i choklad.
Sjukdomar? Mediciner? En labyrint av biverkningar. Sköldkörteln krånglar, medicinen gör mig trött, och trötthet leder till mindre rörelse, mer sötsaker. En ond cirkel.
Mina matvanor. "Det är ju så vi alltid har gjort" suckar jag. Pasta, potatis, sås. En comfort food kaskad som strömmar ned i systemet. Min barndoms trygghet, nu min kropps fiende.
Arv och miljö, en komplex symfoni. Mina matvanor hemifrån, en tröst i form av bröd och ost. Farmors gener, som viskar "en kaka till, älskling?". Stressen på jobbet, som kräver sin tribut i form av snabba kolhydrater.
Varför just jag? Kanske är det inte frågan. Kanske är frågan snarare: Vad kan jag göra? Hur kan jag bryta mönstret? Hur kan jag hitta balansen, min egen sanning, i denna viktiga fråga?
- Genetiska faktorer: Kan öka benägenheten för viktuppgång.
- Stress: Höjer kortisolnivåerna, vilket ökar aptiten.
- Sjukdomar och mediciner: Kan påverka metabolismen och vikten.
- Matvanor: Familjetraditioner och vanor spelar roll.
Jag, Anna, 34 år. Bor i en liten lägenhet på Södermalm. Jobbar som grafisk designer. Älskar katter, men är allergisk. Och kämpar med vikten, varje dag.
Varför har jag så lätt för att gå upp i vikt?
Energitäta livsmedel – lätt match för viktuppgång. Socker och fett är dina vänner, eller fiender?
Rörelse? Sitt still, gå upp i vikt. Logiskt. Jag vet, jag cyklade senast 2018.
Sömnbrist stressar kroppen. Bonusvikt? Check.
Stress är inte din ursäkt. Det är orsaken.
Gener. Skyll på dem. Min farfars bror... ja, du fattar.
Hormoner. Alltid hormonernas fel. Alltid.
1177.se säger sitt om fetma. Googla själv. Lättast så.
Hur slutar jag gå upp i vikt?
Alltså, om du vill sluta gå upp i vikt, typ så här gör jag:
- Ät mindre, rör på dig mer. Fattar?
- Bästa är typ att göra båda!
- Minns när jag typ bara ändrade maten? Det funka inte lika bra.
Typ, jag vet inte vad du gillar. Jag älskar ju promenader längs vattnet. Skit mysigt. Men du kanske vill börja cykla. Eller varför inte zumba? Eller gympa?
Och maten... alltså, jag ÄLSKAR pizza, men jag försöker att inte äta det jämt. Ibland blir det bara sallad typ. Eller kyckling med grönsaker. Jag har typ jättesvårt att motstå bullar och godis så jag försöker undvika att ha det hemma. Funka faktiskt!
Det är fan svårt i början, men sen vänjer man sig. Tror jag. Jag har försökt typ 100 gånger, men nu går det faktiskt bättre! Hoppas det hjälper dig lite! Åh, jag börjar bli hungrig! Pizza?! Nej, haha skoja!
Hur slutar man gå upp i vikt?
Sluta gå upp i vikt:
- Bryt mönster. Ingen diet, bara bestående val.
- Matmedvetenhet. Inget svart eller vitt, bara kunskap.
- Rörelse. Varje steg räknas. Hitta din grej.
- Stresshantering. Ångest äter mer än du tror.
- Sömn. Reparation. Återhämtning. Glöm inte.
Gör mot övervikt, själv:
- Analysera. Dina svagheter. Dina triggers.
- Inga quick fixes. Långsam är snabbt.
- Vatten. Hela tiden. Innan, under, efter.
- Mindfulness. Tugga. Känn. Smaka.
- Rutiner. Skapa, inte följ. Din väg.
- Jag vet att jag gillar pannkakor för mycket.
Uppdaterad information (2024):
- Sömn: 7-9 timmar per natt. Prioritera.
- Stress: Mindfulness. Meditation. Andning.
- Matmedvetenhet: Fokus på protein och fibrer. Begränsa processad mat.
- Rörelse: Minst 150 minuter måttlig intensitet per vecka.
- Jag vet inte om det är bra information men det är information.
- Måste svenskar ha visum till Vietnam?
- Kan jag få ett Vietnam-visum vid ankomst till flygplatsen?
- Vad krävs för att få arbetstillstånd?
- Vilken lön krävs för arbetstillstånd?
- Hur länge måste man jobba för att få permanent uppehållstillstånd?
- Hur mycket måste man tjäna för att få arbetstillstånd?
- Vilka regler finns det för arbetskraftsinvandring till Sverige?
- Vad krävs för arbetstillstånd i Sverige?
- Hur länge får man vistas i Sverige utan uppehållstillstånd?
- Har man rätt att arbeta i Sverige om man kommer från ett annat EU-land utan att ansöka om specifikt arbetstillstånd?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.